EUCKEN Eucaly'ptusolja, Aethero'leum eucaly'pti, färglös el. gulaktig, högervridande vätska med kamferliknande lukt och skarp, kryddartad, kylande smak. Den vinnes företrädesvis i s. Frankrike, Spanien och Portugal samt Algeriet genom destillation med vattenånga av färska blad av Eucaly'ptus globus, i Australien även av andra E.-arter, hållande 1—3 % flyktig olja. Den viktigaste beståndsdelen är eukalyp-tol (cineol), CioHisO, 60—80 %, samt vale-rylaldehyd och terpener. E. brukas i likhet med eukalyptol i tanddroppar, halspastiller och till inhalation vid katarrer i luftrören, där den verkar desinfekterande och sekretionshäm-mande. J. H. Eucharis [éu'k-], släkte med få arter, tillhörande narcissväxterna och omfattande tropiska lökväxter med vackra, välluktande, vita blommor. E. grandiflo'ra (amazo'nica) från Colombia odlas ej sällan i växthus. C. G. D. Eucharisti', religionsv., se Eukaristi. Eucheuma [-kéu'-], en rödalg (se d. o.); den i Indien förekommande E. spino'sum har betydelse för framställning av agar-agar (se d. o.). L.G.S. Euchlæna [-kle'-], grässläkte, som står nära majs, med endast 1 art, E. mexica'na, teosinte-gräset, en 2—7 m. hög, bladrik och bredbladig, 1-årig ört, inhemsk i Mexiko, men på gr. av sitt stora fodervärde mycket odlad i tropiska Amerika. A. V-e. Eucholo'gion [-ko-] (grek.), bönbok, samling av böner, namn på de grekisk-ortodoxa kyrkornas mässhandbok, vilken även innehåller ritual för sakramentens utdelande och formulär för andra kyrkliga handlingar, vigningar och benediktioner. S-r. Eucken [åi'kan], Rudolf Christoph, tysk filosof (1846—1926), efter studier i Göttingen (disp. 1866) och Berlin prof, i Basel 1871, i Jena 1874—1920; blev Nobelpristagare i litteratur 1908, föreläste i Sverige 1909, England 1911, Amerika 1912, Holland 1914. E. började sin bana som Aristoteles-forskare i Teichmül-lers, Trendelenburgs och Bonitz’ skola. Men under intryck av moralens förfall och den naturalistiska positivismens segertåg efter fransk-tyska kriget kände sig E. kallad att förkunna en etisk idealism, som han sedan utformade under djup tillägnelse av Platon, Augustinus och transscendentalfilosoferna, framför allt Fichte och Schelling. Huvudfrågan i E:s kulturfilosofi: vilka satser måste vara sanna, om arbetet skall ha en mening för kulturarbetaren själv? besvaras genom en prövning av kulturens inre halt (dess helhet, enhet, harmoni och univer-salitet) på bred grundval av empirisk och historisk insikt, vilken metod E. kallar »noo-logisk». Med kraft har E. hävdat, att ett över-individuellt, riktningsbestämmande andligt liv arbetar sig fram genom historien. Kultur utan religion nedsjunker till mekanisk själlöshet. — E:s kamp för nyidealismen skattades högt av samtida andliga ledare, med vilka han stod i mångårig korrespondens, t. ex. E. Troeltsch, É. Boutroux, Borden Parker Bowne (i Boston), Fr. v. Hügel, V. Norström, H. Hjärne och N. Söderblom. Även hos sina lärjungar, bland vilka må nämnas R. Falckenberg, O. Braun, H. Leser, M. Scheler (i hans tidigaste arbeten), Fr. Medicus, E. Grisebach och D. Einhom, har han ofta påverkat sinnelaget starkare än tankesystemet. Ett Eucken-Bund bildades 1920. Det utger tidskr. »Die Tatwelt». — Bland E:s skrifter märkas: »Die Methode der aristotelischen Forschung» (1872), »Grundbegriffe der Gegen-wart» (1878, från 3 uppl. kallad »Geistige Strömungen der Gegenwart», 6 Aufl. 1920, nytr. 1928), »Gèschichte der philosophischen Termi-nologie» (1879), »Prolegomena zu Forschungen über die Einheit des Geisteslebens» (1885, 2 Aufl. med »epilog» 1922), »Die Einheit des Geisteslebens in Bewusstsein und That der Menschheit» (1888, 2 Aufl. 1925), »Die Lebens-anschauungen der grossen Denker» (1890, 19 Aufl. 1930; härur »Jesu livsåskådning», sv. övers. 1908), »Der Kampf um einen geistigen Lebensinhalt» (1896, 5 Aufl. 1925), »Der Wahr-heitsgehalt der Religion» (1901, 4 Aufl. 1920, nytr. 1927), »Grundlinien einer neuen Lebens-anschauung» (1907, ny uppl. 1913; sv. övers. 1907), »Philosophie der Geschichte» (i »Kultur der Gegenwart», 1907, 3 Aufl. 1921, nytr. 1924), »Der Sinn und Wert des Lebens» (1908, 9 Aufl. 1922), »Under andelifvets lag» (Olaus-Petri-föreläsningar 1909), »Erkennen und Le-ben» (1912, ny uppl. 1923), »Mensch und Welt» (1918, 3 Aufl. 1923), »Lebenserinnerungen» (1921, sv. övers. 1922) jämte ett flertal filosofihistoriska arbeten. — Litt.: V. Norström, »R. E. om religion och kultur» (1902, i »Tal och tankar», 1919); O. Siebert, »R. E:s Welt-und Lebensanschauung» (1904, 4 Aufl. 1926); H. Höffding i »Mindre Arbeider», 2 (1905); W. R. Boyce-Gibson, »R. E:s philosophy of life» (1906); M. Wundt, »R. E., Gedächtnis- — 997 — — 998 —