EUFORION Eufratdalen vid Ana. domsstadier, den angenäma stämning, som åtföljer det tidiga stadiet av förgiftningar med narkotiska medel ss. alkohol, morfin och kokain. Wk. Eufo'rion, grek, myt., bevingad son till Akilles och Helena, dödades som yngling av Zeus’ blixt. Eufo'rion från Chalkis, forngrekisk diktare (o. 300 f. Kr.), skrev flera epos (bl. a. »Mopsopia», en samling attiska myter), elegier och epigram, huvudsaki. i anslutning till Kalli-machos (se denne), även prosaverk. Fragment av dikterna i A. Meineke, »Analecta alexan-drina» (1843). W.N. Eufra'nor, grekisk konstnär (senare hälften av 300-talet f. Kr.), var mångsidigt verksam och vann stor berömmelse både som målare och skulptör. E. gick i Polyklets spår men sökte självständigt utveckla mästarens lära om människokroppens proportioner i syfte att skapa en smidigare och elegantare figurstil. M.Bjn. Eufrat, arab. Schat-el-Frat, turkarnas Frat Su, Främre Asiens längsta flod, rinner under namn av Kara Su upp på Dumlu Dag strax n. om Erzerum i turkiska Armenien. Den flyter först mot v., genombryter sedan den armeniska högslättens centrala bergskedja Musur Dag och upptager därpå från v. Sydarmeniens huvudflod Murad Su. Längre mot s. passerar floden genom höglandets s. randberg, som här utgöres av en mäktig horst, benämnd Armeniska Tau-rus. Genombrottsdalen är c:a 50 km. lång och utomordentligt imponerande. Den är mycket smal och omgives av 1,500 m. höga, branta dalsidor, av vilka de nedersta 120 m. äro lodräta. E. sänker sig på denna sträcka 165 m. och bildar ett stort antal forsar och fall. Strax ovanför Gerger når E. berglandets s. fot. Här börjar dess mellersta lopp, vilket går över n. Mesopotamiens stäppklädda kalkstensplatå förbi Biredjik (380 m. ö. h.) och Djerablus, där Mosulbanan passerar floden. Även här flyter E. i en smal dal med branta sidor, som blott på få ställen vidgar sig och lämnar rum för byar och odlade fält. Strax nedanför Deir-es-Zor upptar E. från v. sin sista ständigt vattenförande biflod Khabor. S. om denna punkt kantas E. på båda sidor av ett nästan sammanhängande bälte av grönskande kulturmarker, begränsade av de branta, av vit sand- och kalksten och bruna el. gula märglar uppbyggda dalsidorna. Vid Hit inträder E. i sitt nedersta lopp. Floden flyter här ut på den babyloniska slätten, som är 600 km. lång och sträcker sig ända till Persiska viken. Den består av E:s och Tigris’ deltaavlagringar, som sedan kvartär-tidens början igenfyllt Persiska vikens n. v. del. Från Hit flyter E. först nästan rakt mot Bagdad vid Tigris. Men den sistnämnda för med sig ung. dubbelt så mycket fast material som E., och dess mäktiga deltaavlagringar ha tvungit E. att på 20 km:s avstånd från Bagdad vända mera mot s. och förlägga sin bädd längs n. ö. kanten av den arabiska hammadan (se d. o.). Här är E. delad i två huvudarmar, den ö. el. Hille-armen, vid vilken Babylon låg, och den v., Hindia. Redan under medeltid hade den senare blivit huvudfåran, och före 1913 var den förra vattenförande endast några veckor om året. Sedan dess har man genom att bygga en spärrdamm över Hindia åter lett större delen av E:s vattenmassa genom Hille. 200 km. nedanför Babylon förena sig de båda armarna åter. Men E. är nu ej längre så imponerande. En stor del av dess vattenmassa har försvunnit i bevatt- Fördämning över Eufrat vid Hindia. ningskanalerna, och i sitt nedersta lopp förlorar den sig i sumpmarkerna. Ovanför Babylon är E. 250 m. bred, strax före sammanflödet med Tigris blott 50. Den möter den senare med två armar, den äldre som når Tigris vid Kurna, den yngre sydligare vid Gurmat Ali. Den gemensamma avloppsarmen Schat-el-Arab har bildats i historisk tid. E:s vattenfö- — 1003 — — 1004 —