EUSTATISKA RÖRELSER kyrkomötet i Nicæa 325 en framskjuten plats. I den följande striden mellan Athanasius (se denne) och Arius (se A r i a n i s m) intog han en förmedlande hållning. E. var ingen originell tänkare men överträffade alla sina samtida i lärdom. Hans talrika skrifter ha stor betydelse, särsk. emedan de innehålla en mängd utdrag ur numera förkomna verk. Viktigast bland dem äro hans världshistoria (i form av krono logiska tabeller) och hans kyrkohistoria (förd fram till 324, senaste sv. övers. 1883). Dessutom författade han exegetiska, dogmatiska och apologetiska arbeten samt en panegyrisk levnadsteckning av kejsar Konstantin. Text-uppl. (7 bd, 1902—26) i »Die griechischen christlichen Schriftsteller der ersten drei Jahr-hunderte», övers, i urval i »Bibliothek der Kirchenväter», 9 (1913). — Litt.: B. Laqueur, »E. als Historiker seiner Zeit» (1929). A. M-n. Euse'bios, biskop i Nikomedia ( död o. 341), en av arianismens (se d. o.) främsta ledare. Efter kyrkomötet i Nicæa 325, vars beslut gick emot arianerna, måste E. för några år gå i landsflykt, men fick sedan stort inflytande på kejsar Constantius II och blev en av Athanasius’ (se denne) farligaste motståndare. Från 338 var E. biskop i Konstantinopel. A. M-n. Euspo'ngia, ett släkte hornsvampar, se Badsva m p. EuspongFlla, se Sötvattenssvampar. Eusporangia'ter, kryptogama växter, vilkas sporangium utvecklas ur en enda överhudscell. se Kärlkryptogamer. Eustachi [-a'k-], Bartolommeo, italiensk anatom (början av 1500-talet—1574), prof, vid Studio della sapienza i Rom. E., som anses vara en av alla tiders största anatomer, är mest känd för sina ytterligt sorgfälliga dissektioner och jämförande anatomiska studier. Varm anhängare av Galenos (se denne), försvarade han dennes läror på ett för den tiden mycket objektivt sätt mot Vesalius (se denne). Genom de undersökningar, som föranleddes härav, kom han att utforma och beriktiga flera av såväl Vesalius som Galenos framlagda iakttagelser. E. utgav arbeten över bl. a. njurarna, tänderna och huvudets rörelser, men hans väsentligaste publikation gäller hörselorganet: »De organo auditus». örats »eusta-ehiska rör< (se d. o.) bär också hans namn. Sina iakttagelser samlade E. på nära ett 50-tal förträffliga kopparstick. Dessa publicerades dock först 1714 av den påvlige livläkaren Lan-cisi under titeln »Tabulæ anatomicæ» och ut-kommo sedan i flera uppl. T. H-n. Eustachiska rören [-a'k-] förena på vardera sidan mellanrörat (trumhålan) med svalget och gå från övre delen av trumhålans (se d. o.) främre vägg nedåt, framåt, inåt mot svalget, i vars sidoväggar de mynna bakom näshålan. Den övre delen av e. r. är helt benomsluten, den nedre delen ligger i en ränna på skall-basens undre yta och har en delvis muskulär vägg, genom vilken kaliberförändringar möjliggöras. Genom e. r. regleras trycket i trumhålan. Vid hastig uppstigning till el. nedstigning från stora höjder (t. ex. i flygmaskin) skulle detta tryck eljest bli större, resp, mindre än den omgivande luftens på trumhinnans utsida vilande tryck; trumhinnan skulle sålunda i förra fallet pressas och eventuellt brista utåt, i senare fallet inåt, om icke e. r. vid sitt öppnande gjorde trycket i trumhålan = det yttre lufttrycket. E. r. öppnas medelst sväljningsrörelser, vilka sålunda minska obehagen vid plötsliga höjd-förändringar av luftfarkost. Skulle e. r. under någon längre tid (t. ex. genom patologiska processer i näshåla el. svalg) förbli tilltäppta, kommer luften i trumhålan att helt resorberas, varvid fara uppstår, att den inbuktade trumhinnan skall fastväxa vid trumhålans inre vägg med bestående hörselnedsättning som följd. Lomhördhet vid snuva o. s. v. bör därför alltid föranleda läkarundersökning. A.-U. Eustachius [-a'k-], helgon, enl. legenden efi romersk fältherre vid namn Placidus, som under en jakt såg Kristi kors mellan hornen på en hjort, som han förföljde; E. blev därefter kristen samt martyr under Hadrianus. En martyr E., som dyrkats i Rom och vars reliker på 1100-talet fördes till Paris, varest kyrkan S:t Eustache helgats åt honom, torde vara historisk. E. räknas bland de s. k. nödhjälparna (se d. o.) och är liksom S:t Hubertus jägarnas skyddspatron. Festdag: 2O/o. S. N. Eusta'thios, teolog (död o. 1194), f. i Konstantinopel, 1175 ärkebiskop i Thessalonika, en av sin tids lärdaste teologer. Av E:s’ talrika skrifter märkas predikningar, avhandlingar om en av honom företrädd klosterreform, kommentarer till Homeros m. fl. grekiska förf. S. N. Eusta'tiska rörelser (till grek. eustathe's, fast, grundad, jämn) äro höjningar el. sänkningar av havsytans allmänna nivå och därför samtidiga och likvärdiga över hela jorden, detta i motsats till de epirogenetiska och orogenetiska, som bero på rörelser i jordskorpan och därför bli mer begränsade och olikvärdiga till tid och rum. Kännedommen om e:s orsaker och betydelse är ännu mycket ofullst. Bland sådana orsaker må nämnas den ökning, resp, minskning i ocean-bäckenas rymdkapacitet som de orogenetiska (bergbildande) rörelserna kunna framkalla, t. ex. genom sänkning, resp, höjning av oceanernas bottnar, och som måste framkalla en — 1065 — — 1066 —