Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falkenberg, 3. Henrik (af Trystorp) - Falkenberg, 4. Gabriel (af Sandemar) - Falkenberg, 5. Melker (af Bålby) - Falkenberg, 6. Henrik (af Trystorp) - Falkenberg, Dietrich von - Falkenbergs järnväg (F. J.) - Falkenerare - Falkengréen, ätt - Falkengréen, 1. Christoffer - Falkenhausen, Ludwig von - Falkenhayn, Erich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKENHAYN
kriget illa medfarna områden. Efter
återkomsten drog sig F. tillbaka från det offentliga livet
och utövade intet inflytande. P. S.
4) Gabriel F. (af Sandemar), den
föregåendes bror, friherre, sedan greve,
ämbetsman (1646—1714). Först kammarherre, blev
F. 1678 landshövding i Södermanlands län,
1693 kungl. råd och president i Åbo hovrätt,
1703 president i Svea hovrätt och 1704 Åbo
akad:s kansler. F. åtnjöt stort anseende som
en duglig och lojal ämbetsman ur Karl XI :s
skola. P. S.
5) Melker F. (af Bålby), sonsons son
till F. 2), friherre (1773), senare greve (1778),
politiker, ämbetsman
(1722—95), från 1740
tjänstgörande i
utri-kesexp., 1748
kammarherre, 1753
lagman i Västerbotten
och Ångermanland,
1765 i Värmland.
Efter att fr. o. m.
1751/52 års riksdag
ha deltagit i
ständer-mötena ss. medl. av
hattpartiet, dock utan
särsk. utpräglad
parti
färg, blev F., som gjort sig känd som en
dugande expert i ekonomiska och
administrativa frågor, 1772 riksråd och rikskansliråd
samt s. å. såväl president i lagkommissionen
som Lunds univ:s kansler; som rikskansliråd
avgick han 1783 men kvarstod i sina övriga
ämbeten till 1789. F. ägde stora kulturella
intressen och var medl. av Vetenskapsakad., där
hans presidietal avhandlade »Vetenskapernas
nytta i lagfarenheten» (1775); 1780 skänkte han
en värdefull boksamling till .Lunds univ.-bibl. C.
6) Henrik Conrad F. (af T r y s t o r p),
friherre, godsägare, politiker (f. ®/n 1860),
urspr. militär, godsarrendator 1885—88, sedan
1894 ägare av Värmlands Säby. F. tillhörde
1900—13 F. k. (höger), var statsrevisor 1906—08,
led. av Statsutskottet från 1907,
telegraffull-mäktig 1907—19. Th.
Falkenberg, Dietrich von, krigare (o.
1585—1631), av en tysk släkt och urspr. i
hessisk tjänst, kom 1615 till Sverige och blev
här överste och Gustav Adolfs hovmarskalk.
Sedan staden Magdeburg — viktig bl. a. för
sin bro över Elbe — 1630 slutit förbund med
Sverige, sände konungen på hösten s. å. F.
dit för att leda försvaret mot de kejserliga.
Förklädd tog F. sig in i staden och vidtog,
ehuru lamt understödd av borgerskapets
majoritet, energiska försvarsåtgärder. Om nyttan
av de vidsträckta utanverk, F. därvid lät
be
sätta, äro meningarna delade; i varje fall
in-togos de snart, sedan belägringen i slutet av
mars 1631 på allvar börjat. Med okuvligt
mod ledde dock F. försvaret, och han
motsatte sig bestämt allt tal om kapitulation,
vilket blev allt högljuddare, då ingen
undsättning hördes av och stormningen tycktes
stå för dörren. När denna på morgonen 10/s
kom, kastade sig F. i spetsen för sitt folk
mot de stormande men övermannades och
stupade. För påståendet, att F. skulle låtit
antända staden, saknas bevis. — Litt.: K.
Wittich, ”D. v. F.” (1892). P.S.
Falkenbergs järnväg, sign! F. J., längd 102
km., spårvidd 0,89i m., utgår från Falkenberg
i n. o. riktning till ändstationen Limmared. I
Ullared står järnvägen i förbindelse med
Var-berg—Ätrans järnväg, i Axelfors med
Axelfors—Hillareds järnväg samt i Limmared med
V. centralbanan och Borås—Alvesta järnväg.
Banan byggdes i flera etapper (1892—1904);
äges av Falkenbergs järnvägs-a.-b. S.Stg.
Falkene’rare (mlat. falcona’rius), person,
som inövar falkar till jakt samt sköter och
vårdar dem. Se Falkjakt.
Falkengréen, år 1645 adlad ätt, utslocknad
1924. 1) Ghristoffer F., friherre,
sjö-militär och riksråd (1722—89), löjtnant vid
amiralitetet 1743, var en tid i fransk tjänst och
utmärkte sig vid flera tillfällen,
kommendörkapten 1752, schoutbynacht 1765, v. amiral
och chef för galärflottan i Sverige och Finland
1767, friherre 1771 och riksråd 1772. F.
bevistade riksdagarna 1760/62 och 1765/66 samt
blev 1776 president i Amiralitetskollegiet. Han
utgav ”Evolutioner till sjöss” (1752). E.Bz.
Fa’lkenhausen [-hauzan], L u d w i g von,
friherre, tysk militär (f. 1844), officer vid inf.
1862, överste och regementschef 1890,
generalmajor 1892, general av inf. och chef för 13:e
armékåren 1900 samt avsked 1902. F., som
under större delen av sin tjänstetid tillhörde
generalstaben, erhöll vid krigsutbrottet 1914
befälet över en arméavd. till Lothringens
skydd, blev 1915 generalöverste, i aug. 1916
chef för 6:e armén och 1917 generalguvernör
i Belgien. Han har bl. a. utg. ”Der grosse
Krieg der Jetztzeit” (1900) och
”Flankenbe-wegung und Massenheer” (1911). E.Bz.
Fa’lkenhayn [-haln], Erich Georg Anton
Sebastian von, tysk militär (1861—1922),
officer vid inf. 1880, överste 1908 och
regementschef 1911, generalmajor 1912, general av inf.
1915 och avsked 1919. 1896—99 tjänstgjorde
F. ss. militär instruktör i Kina och
kvarstan-nade efter sitt återinträde i tysk tjänst i
Tsing-tau till 1903, varunder han ss.
generalstabsofficer deltog i expeditionen mot boxarna
— 5 —
— 6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
