Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falsk mjöldagg - Falskmyntning - Falsk skiffring - Falsmaskin - Falsning - Falso bordone - Falstaff, Sir John - Falstaff, fakir - Falster - Falster, Christian - Falsterbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALSTERBO
Falsk mjöldagg, se Bladmögel.
Falskmyntning, jur., obehörigt eftergörande
av gångbart, in- el. utländskt mynt. I alla
kulturländer (utom Kina) förbehåller sig
staten rätt till myntprägling och f. bestraffas. I
regel utövas f. i vinningssyfte, men även ett
eftergörande, där äkta metall el. finare
legering än i äkta mynt använts, bedömes
formellt enl. sv. rätt ss. f. Eftergörandet måste
dock göra en förväxling med äkta mynt
sannolik. Tillverkning av myntformade
chokladstycken i stanniolpapper är således ej f. I övrigt
är f. en art myntförfalskning (se d. o.). E.K.
Falsk skiffring, geol., skiffringsplan, som
utbildas i skiffriga bergarter i annan riktning
än den ursprungliga skiktningen; förekommer
i allm. hos den skiffer, som kan användas
till takskiffer. K.A.G.
Falsmaskin, se Falsning.
Falsning, sätt att förbinda plåtkanter genom
enkel (fig. a) el. dubbel omböjning (b, c). Man
skiljer på liggande falsar (a, b) och stående
(c). F. utföres ant. för hand genom kanternas
vikning med hammare över omslags järn el.
vanl. i falsmaskiner av olika typ för raka,
runda, bottenfalsar etc. För att få täta
förbindelser pressas falsarna ofta i
falstilldrag-ningsmaskiner el. inlägges i falsen en strimma
av lödmetall, varefter sammanlödningen sker
genom efterföljande upphettning. Se
Bleckvarutillverkning. R.
Falso bordone [-då’ne], mus., se Faux
b o u r d o n.
Falstaff [fäTstäf], Sir John, komisk
gubb-gestalt i Shakespeares ”Henrik IV” och
”Muntra fruarna i Windsor”, en mustig
renässansupplaga av den antika komediens
storskrytande soldat, slug, feg, liderlig men på samma
gång godmodig och ordrapp. Typen vann
med Shakespeare klassisk hävd och har sedan
efterbildats. Jfr F a s t o 1 f. G.A-m.
FaTstaff, faki’r, pseud. för förf. Axel
Wal-lengren.
Falster (av den fornnord. stammen fal-,
slätt, se Fala), dansk ö s. om Själland; 514
kvkm.; 44,731 inv. (1930); skiljes genom
Guldborg Sund från Lolland, genom Storström från
Själland, Sortsö Gab och Grönsund från Möen.
F. smalnar av åt s. och slutar i Gedser Odde,
Danmarks sydligaste punkt (54°33’30" n. br.).
ön är ett utpräglat slättland; når i Bavnehöj
i n. endast 42,s m. ö. h. Berggrunden består
till största delen av skrivkrita, som sällan går
i dagen. De lösa jordlagren utgöras
huvudsaki. av bördig moränlera. Den sydligaste
smala delen ligger så lågt, att den på ö. sidan
måste skyddas mot havet genom vallar;
innanför dessa ligger det nu torrlagda Botönor (2
m. u. h.). I övrigt är F. fattigt på sjöar och
mossar; större vattendrag saknas. C:a 50 °/o
av arealen är odlad, 25 °/o utgöres av äng, o.
10 °/o av skog. Mest odlas sockerbetor,
därefter komma tvåradigt korn, havre och vete.
Städer: Nyköbing och Stubbeköbing. Gedser
är överfartsort till kontinenten.
Lantbebyggel-sen är nu övervägande spridd, men
mångenstädes finns kvar en del av de gamla byarna,
som till största delen voro långbyar, d. v. s.
gårdarna lågo i rader på båda sidor om en
väg el. gata. — Bild se pl. vid art. Danmark.
— Litt.: M. Vahl, ”Landbebyggelsen på öen F.”
(i ”Geografisk Tidsskr.”, 1931). W.P-n.
Falster, Christian, dansk skald och
humanist (1690—1752), är känd för sina fina
satirer (1721—22 och senare), sin latinska
essaysamling ”Amænitates philologicæ” (1729
—32; da. övers. ”Lærdoms Lystgaard” 1919—
20) och en rad lärda studier i latinsk
lexiko-grafi och litteraturhistoria. Hans filologiska
huvudarbete, en utförlig kommentar till
Gel-lius, är icke utg. P.R-w.
Falsterbo (fda. Falsterbodhe, eg. om de
sjöbodar, där invånare från ön Falster uppehöllo
sig under sillfångsttiden), före 1754 stad,
sedan dess församling i staden Skanör med
F. (se d. o.), Malmöhus län, på Skånes
sydvästligaste udde, omgiven i v. av öppna
strandängar, i s. och s. ö. av nu till största delen
genom skogsplanteringar bundna dynsandfält,
som utmed Östersjön erbjuda en förträfflig
badstrand; stadsplaneområde 0,is kvkm.; 392
inv. (1931). För sin uppkomst har F. att tacka
det stora sillfisket i Öresund med de av
detsamma föranledda stora Skånemarknaderna
(se d. o.). Under 1200-talet står F. dock
alldeles i skymundan för Skanör men
överflyglar under 1300-talet alltmer grannstaden och
blir mot årh:s slut jämte Malmö den ledande
platsen vid sillhandeln; inemot el. över 100
skepp, lastade med sill, inlöpte 1398—1400 årl.
endast till Lübeck från F. Ss. säte för den
internationella varuhandel, som bedrevs i
samband med fiskhandeln, kunde dock F. år 1400
ej tävla med Skanör. Efter 1400-talet gick F.
starkt tillbaka; det är tvivelaktigt, om vi skola
räkna med en direkt befolkningsminskning,
enär F:s bofasta inv. alltid torde ha varit
ganska fåtaliga. Men de vid fisketiden —
sensommaren och hösten — talrika gästerna från
olika länder försvunno, och deras byggnadei
Uppslagsbok. IX. _____ 33 __
— 34 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
