FALUN förd 1771—85 (restaurerad 1917—21), förut säte för gruvans administration men numera (sedan 1922) museum för Bergslagets industrihistoriska samlingar. Byggnaden är belägen invid den s. k. St. gruvstöten (se F a 1 u gruva). Väldiga gråbergshögar och slaggfält ö. om gruvan ända ned i staden erinra ännu om den månghundraåriga brytningen. På platsen för de forna rostugnarna och de otaliga hyttorna ligga nu Bergslagets svavelsyrefabriker (2 st.), rödfärgs- och vitriolverk samt ättiks-fabrik. S. v. om gruvan alldeles utanför stadsgränsen befinner sig den stora Vagn- och maskinfabriken för tillverkning av ång- och elektriska lokomotiv samt järnvägsvagnar. Mellan gruvområdet och Faluån jämte sjön Tisken ligger den v. delen av staden, omfattande stadsdelarna Gamla herrgården (så benämnd efter fogdegården Borns hyttegård), Prästtäkten, V. Falun och Elsborg. Denna del av F. är väl bevarad sedan mer än P/s sekel tillbaka, en typisk gruvstad med mestadels små rödstrukna envåningsträhus vid långa, smala gator och ännu smalare gränder. Många av husen ha gaveln åt gatan, vilket ännu mera bidrager till stadsbildens ålderdomliga prägel. Först vid stadsdelen Elsborgs s. gräns vidtar den moderna bebyggelsen. Av större el. märkligare byggnader i denna stadsdel må nämnas det modernt inredda varmbadhuset och brandstationen (båda uppförda 1911), en större folkskolebyggnad (1915) samt den numera upphörda Falu bergsskolas hus. Dessutom märkas där två äldre byggnader, näml, den s. k. Kopparvågen vid Hälsingtorget (uppbyggd 1633, förstörd av eldsvåda 1761, ånyo uppförd 1762), numera inrymmande en del av St. Kopparbergs bergslags a.-b:s arkiv, samt stadens teater, en större träbyggnad, uppförd redan 1827—28 och ännu alltjämt användbar. Även staden ö. om ån, dess centrala del, omfattande 9 namngivna stadsdelar, har i stort sett bevarat mycket av sitt forna utseende, ehuru den moderna bebyggelsen där mera fått insteg och utanför den gamla stadsgränsen kraftigt brett ut sig. Där finner man stadens båda kyrkor. Äldst av dessa är Gamla el. Mariakyrkan (uppförd 1450—71, restaurerad och tillbyggd flera gånger, senast vid sista sekelskiftet), n. stadsdelarnas och landsförsamlingens kyrka, med hänsyn till dess egenskap jämväl av sockenkyrka även benämnd Kopparbergs kyrka (bild se pl. vid art. Dalar-ne). Detta tempel besitter hög konstnärlig kvalitet och utgör ett märkligt prov på senmedeltida byggnadskonst. Den andra, Nya el. Kristine kyrka, belägen vid St. torget, uppfördes 1642—55 (tornbyggnaden färdig först 1659 el. 1660) och restaurerades 1904— 06. Med sin vackra arkitektur och praktfulla inredning är den Dalarnes förnämsta byggnadsverk från renässanstiden. Vid St. torget ligger också stadens rådhus (uppfört 1651—55, nedbrunnet 1761, ånyo uppfört 1763—67, restaurerat flera gånger, senast 1931). På samma sida om ån ligger Bergslagets stora kontorskomplex (uppfört 1762—66, påbyggt 1904) med flygelbyggnaden ”Bergslagssa-longen” (uppförd 1819), vari Bergslagets stora och dyrbara porträtt- och tavelsamling är inrymd. Den senare byggnaden utgjorde i 6 decennier stadens enda förnämligare festlokal. Vidare märkas landshövdingeresidenset (uppfört 1761), Länsstyrelsens hus, post och telegraf, Högre allm. lärov:s och Lärov:s för flickor byggnader, den senare prydd med alster av Dalarnes främsta konstnärer, riksbankshus (uppfört 1930), det vackert belägna Länslasarettet, ett större epidemisjukhus, stadens vårdhem med tillhörande sjukhus, Falu folkskollärarin-neseminarium (uppfört 1915), ett landstings-seminarium, lantmäterikontoret (uppf. 1928— — 41 — — 42 — I Faluns omgivningar Skala 1 :100 000