Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fantasi - Fantasia - Fantasmagori - Fantasos - Fantast - Fantin-Latour, Théodore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FANTASIA
att fatta f. som en avart av el. ett bifenomen
till reflexionsförmågan har nyare
själstolk-ning, t. ex. Bergson, icke sällan i f. sett det
primära, varur .genom en process av
specialisering och logicering urskilts det, som vi kalla
reflexion. — F:s grundform är drömmen. I
vaket tillstånd uppträder f. i detta ords trängre
mening ss. drömmeri, hallucination och
illusion. Drömmeriet är relativt frivilligt och
relativt abstrakt, d. v. s. icke antagande tydlig
förnimmelsekaraktär; hallucinationen är
ofrivillig och konkret; illusionen utgör en under
den aktuella psykiska situationens tryck gjord
omformning av den föreliggande visuella,
akustiska el. på annat sätt företedda verkligheten.
Särsk. ofta är f. framträdande i uppväxtårens
liv. Barns lek, t. ex. då stolen fattas som en
vagn, är en frivillig illusion; ynglingar och
flickor i pubertetsåren hänge sig ofta, liksom,
ehuru på något annat sätt, även de små barnen,
åt starka drömmerier. Tydliga hallucinationer
äro däremot mindre vanliga i normalt
själsliv och iakttagas bäst bland de sinnessjuka.
Vissa gifter, ss. opium och haschisch,
aktualisera olika former av f. Varje anledning till
avslappning av reflexionens kontroll kan f. ö.
vara gynnande för f. — I rationalistiska tider
misstros f. som en bedragare el. hyllas som
upphovet till ljuva ”villor”; i romantiska
fattas f. ofta som en kunskapsförmåga, med vars
hjälp människan når in till världsmysteriet.
Av mänsklighetens*, kulturskapelser ligger f. till
grund för konsten, liksom reflexionen ligger
till grund för teknik och vetenskap. (Man
talar dock också om vetenskaplig f. och menar
därmed tankelivlighet, schablonfrihet och
lätthet att finna associationer.) I de religiösa
föreställningarna på olika kulturstadier spelar f.
in på många sätt, även om religionen
därjämte sugit näring ur reflexionens fordran på
att finna orsaker och ändamål. — Den
vetenskapliga diskussionen om f. behärskas under
1900-talet till stor del av det av S. Freud (se
denne) formulerade problemet om huruvida
och i vad mån människan i sin f. ger uttryck
åt erfarenheter och konflikter, som ligga
djupare än att reflexionen är medveten om dem.
Så torde ofta kunna vara fallet; däremot är
det icke säkert, att all f. är, ss. Freud anser,
i grund och botten, om ock omedvetet,
önske-bestämd. Även andra känslor torde forma
och färga f. Genom att smyga sig efter och
frigöra intima tendenser kan emellertid varje f.,
även om den i övrigt är skrämmande, ge
något av en lustförnimmelse. — Litt.: F.
behandlas i de flesta utförligare psykologiska och
psykiatriska samt estetiska arbeten och
studeras bäst i dessa. Bland
specialframställ
ningar kunna nämnas: Th. Ribot, ”Essai sur
1’imagination créatrice” (1900; 4 éd. 1914); E.
Lucka, ”Die Phantasie” (1908); G. Brandell,
”Fantasien” (1914); B. Hammer, ”Fantasien”
(1916); W. Wundt, ”Völkerpsychologie”, 4 (3
Aufl. 1920); O. Holmberg, ”Inbillningens
värld”, 1 (1927); B. Gadelius, ”Skapande f.
och sjuka skalder” (s. å.). O.H.
Mus. Instrumentalkomposition i fri form
utan anslutning till gängse formsystem, ss.
sonatform, svitform o. d. F. användes
också som beteckning för potpurrier över
operamelodier, kända folkmelodier o. d. Vid
sprängningen av den klassiska sonatformen närma
sonat och f. sig varandra (jfr Beethovens
”Sonata quasi una fantasia”). I äldre
instrumentalmusik betyder f. en komposition i fugerad
form och är här identisk med canzone,
ca-priccio, fancy och ricercare (se d. o.), som aUa
äro beteckningar för fugaformen före J. S.
Bach (se Fuga). E. A
Fantasi’a (ital. och spa.), se Fantasi. Ss
lånord i arabiska formen fantäzi’ja betecknar
f. eg. varje slag av uppträdande t. ex. av
sångerskor, akrobater och dresserade djur. 1
Nordafrika användes det särsk. om ryttarspel,
som omfatta såväl rörelser i trupp som
enskilda ryttares uppvisningar. G. O-r.
Fantasmagori’ (nyspråklig bildning till grek.
fa’ntasma, syn, spöke, och stammen i agoreu’
ein, hålla församling), genom optiska medel
frambragt spel av skenbilder; bländverk,
gyckelspel.
Fa’ntasos, grek, myt., drömmarnas gud, son
till Morfeus (se denne).
Fanta’st, verklighetsfrämmande person,
svär-mare, drömmare; oftast i klandrande
betydelse. — Fantasteri’, fantasi- el.
tankeverksamhet, som kännetecknar en fantast; alltid
klandrande. — Fan ta’ s t is k, som endast
finns i fantasin, ytterst sällsam, overklig,
bisarr, absurd; överspänd; fabelaktig. E. H.
Fantin-Latour [fätå’ lato’r], Ignace Henri
Jean Théodore, fransk målare (1836—1904),
fick en omsorgsfull konstnärlig skolning bl. a
genom att kopiera i Louvren samt som lärjunge
till Courbet. F. framstår främst som
porträttmålare; särsk. har han blivit berömd genom
sina gruppbilder, dukar som återge en grupp
konstnärer el. förf, med gemensamt
åskådningssätt. I ”Hommage å Delacroix” (1863,
Louvren) synas Baudelaire, Whistler, Manet m.
fl. församlade kring Delacroix’ porträtt.
”L’a-telier aux Batignolles” (1870) visar Manet vid
staffliet omgiven av representanter för den
unga impressionismen. I ”Le coin de table”
(1872) är det några diktare (bl. a. Verlaine och
Rimbaud), som sitta omkr. ett bord. Av särsk.
— 59 —
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
