Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faraday, Michael - Faradayeffekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYEFFEKT
bindarlära i London, men blev tidigt
intresserad av naturvetenskapliga ämnen och
begagnade alla tillfällen, som yppade sig, att
inhämta kunskaper i dessa. Hans håg och fal-
M. Faraday. Målning av Thomas Phillips.
lenhet för fysik och kemi blev snart
uppmärksammad, och 1813 beredde Sir Humphrey Davy
honom plats ss. assistent vid kemiska
laboratoriet av Royal institution, vars föreståndare
han senare (1825) blev; prof, därst. 1827. Under
en längre tid var han vetenskapligt råd åt det
engelska fyrväsendet och arbetade kraftigt för
fyrarnas förbättring. — F:s första
vetenskapliga undersökningar voro av kemisk natur. Bl.
a. studerade han kolets klorföreningar och
upptäckte det viktiga kolvätet bensol samt
sysslade framgångsrikt med kondensering av
gaser (t. ex. klor, ammoniak, kolsyra). Snart
började han emellertid mera intressera sig för
fysikaliska problem. Inom fysiken (framför
allt elektricitetsläran) voro F:s arbeten av så
epokgörande betydelse, att han torde kunna
betecknas ss. en av alla tiders störste fysiker.
Ett decennium efter örsteds upptäckt av
elekt-romagnetismen fann F. den galvaniska och
magnetiska induktionen (1831). Det är
dessa båda upptäckter, som möjliggjort
elekt-ricitetslärans och den på denna grundade
elektroteknikens storartade utveckling under
de senaste 100 åren. 1833 uppställde F. de
efter honom uppkallade elektrolytiska lagarna
(se Elektrokemi). Den elektriska influ
ensen, dielektriciteten, diamagnetismen, alla
äro fenomen, som av F. upptäckts och
studerats. 1845 fann F., att, då planpolariserat ljus
får passera ett genomskinligt medium, ett
magnetiskt fält i detta har förmågan att vrida
po-larisationsplanet (s. k. Faradayeffekt,
se Magnetooptik). — Men F. var icke
endast experimentalfysiker; kanske än större är
hans betydelse ss. teoretiker. Av sina
undersökningar över den roll, som det magnetiska
el. elektriska kroppar omgivande mediet
spelar, drog F. med genial intuition slutsatser,
som helt revolutionerade den dåtida
uppfattningen av de
elektriska och
magnetiska fenomenens
natur. För F.
framstod den på hans
tid förhärskande
åsikten om
elektricitetens och
magnetismens avstånds-verkan (se d. o.) ss.
en omöjlighet, och
han sökte genom
antagandet av från
laddningarna
utgående, s. k.
kraftlinjer förklara
fenomenen utan att
behöva förutsätta
någon fjärrverkan
(a’ctio in distans). ,
Men denna teori blev först efter F:s död
allmänt antagen. F. var ingen matematiker, och
förtjänsten av att på grundvalen av hans idéer
ha skapat en matematisk teori för de
elektriska och magnetiska fenomenen tillkommer
hans geniale lärjunge J. C. Maxwell (se denne).
En föregångsman var F. även beträffande
uppfattningen av ljusets, värmets och
elektricitetens natur, dessa ”naturkrafters” (d. v. s.
energiformers) inbördes förhållande till varandra
och deras förmåga att omvandlas i varandra.
Han uttalade den tanken, att dessa endast äro
olika yttringar av en och samma ”naturkraft”.
— Sina meddelanden till Royal society
sammanfattade F. i ”Philosophical transactions”
under titlarna ”Experimental researches in
chemistry and physics” (1859). — Litt.: J.
Tyndall, ”F. as a discoverer” (1868); B. Jones,
”Life and letters of F.” (2 bd, 1870); J. H.
Glad-stone, ”M. F.” (1872); S. P. Thompson, ”M.
F.” (1898); W. Ostwald, ”M. F.” (1929); Ph.
Lenard, ”Grosse Naturforscher” (s. å.). N.R-e.
Faradayeffe’kt [fä’radi-], fys., se
Magnetooptik.
— 63 —
— 64 —
Faradays stora magnet,
som han använde vid sina
föreläsningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
