Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faradays bur - Faradays elektrolytiska lagar - Faradisation - Faradiska strömmar - Faradism - Farafrah, al-Farafrah - Faran för godset - Farandole - Farao - Farao (kortspel) - Faraokatt, Faraoråtta - al-Farazdak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 AL-FARAZDAK
Faradays bur [fä’radis], en av M. Faraday
uppfunnen anordning för att påvisa den
skydds- el. avskärmningsverkan gentemot
elektriska laddningar, som en ihålig ledare
åstadkommer. Faraday lät tillverka en
kammare av 12 fots sidolängd, vilken omgavs med
ledande väggar och upphängdes isolerad i
kraftiga silkessnören. I denna ”bur” inneslöt
han sig själv, medförande känsliga
elektro-metrar. Buren uppladdas starkt med en
elek-tricitetsmaskin, men trots detta kunde ej
någon elektricitet påvisas i dess inre. Av F. b:s
avskärmningsverkan begagnar man sig bl. a.
vid elektrostatiska mätinstrument. F. b. kan
även brukas för att mäta elektricitetsmängder,
t. ex. i el. på isolatorer, ty en elektriskt laddad
kropp, som befinner sig isolerat upphängd
inne i buren frambringar genom s. k. fullständig
influens (se Elektriska fält) på burens
yttersida en lika stor elektricitetsmängd av
samma förtecken, vilken här kan uppmätas.
N. R-e.
Faradays elektroly’tiska lagar [fä’radis], se
Elektrokemi.
Faradisation [-Jo’n], med., behandling med
induktionsströmmar, se Elektroterapi.
Fara’diska strömmar, gammalt, efter
upptäckaren M. Faraday uppkallat namn på
induktionsströmmar (se In duk tion).
Faradi’sm, med., detsamma som
faradisation.
Farafrah, a 1-F a r a f r a h, oas i Libyska
öknen i Egyptiska prov. Faijum, v. om Siut. F.,
som är belägen i en 300 m. djup dal, har stora
dadelpalmodlingar. H. Bm.
Faran för godset, jur., uttryck för äventyret
att bära den förlust, som följer av att visst
gods, varom två parter avtalat, förstöres,
förkommer el. försämras. Frågan, vilkendera
parten denna förlust bör drabba (vilkendera
bör ”stå faran” el. ”stå risken” för godset),
har mest uppmärksammats vid köp, där det
alltså gäller, huruvida säljaren skall, om det
sålda godset förstörts, förkommit el.
försämrats, gå miste om sin köpeskilling el.
proportionell del därav, el. tvärtom köparen
måste, trots vad som inträffat, betala hela
köpeskillingen. Även vid arbetsbeting,
pantförskrivning m. fl. avtal kan motsvarande fråga
förekomma. I förhållandet mellan säljare och
köpare är det klart, att köparen ej kan börja stå
faran tidigare än köpeavtal träffats; ej heller
kan faran åvila säljaren längre, än till dess
köparen fått mottaga godset. Men vilkendera
skall stå f. f. g., i fall detta förstöres el.
skadas efter köpslutet men innan köparen mottagit
det? Den gamla, av de romerska rättslärarna
uppställda regeln perVculum est empto’ris
(fa
ran är köparens), d. v. s. att köparen allt ifrån
köpslutet står faran, en regel som jämväl i sv.
rätt har gammal hävd, gäller fortfarande vid
köp av fast egendom. Däremot övergår, vid
köp av lös egendom, först i och med dennas
avlämnande (till köparen själv el. till en
fraktförare) faran på köparen. Dröjsmål (se d. o.)
å köparens sida föranleder dock farans
övergång till honom, även utan att godset avläm
nas. Det bör påpekas, att den omständigheten,
att säljaren efter köpslutet står f. f. g.,
alldeles icke anses hindra, att äganderätten till
godset tillkommer köparen. C. G. Bj.
Farandole [farädåT], provensalsk långdans
i två led parvis, i 6/s takt, hastigt tempo och
av munter karaktär. F. är mycket använd ss.
inlägg, särsk. i franska scenverk, så bl. a. i
Gounods ”Mireille”, Bizets ”L’arlésienne” och
Dubois’ balett ”La farandole”. V. F-i.
Fa’rao (hebr. par’o, i Septuaginta farao,
återgivande det egypt. peraa, ”det stora huset”),
beteckning för regeringsmakten och konungen
i det gamla Egypten. Från den urspr.
konkreta betydelsen av det kungl. palatset
överfördes beteckningen f. på dess innevånare,
konungen och hans hov. Redan i det gamla riket
torde ordet ha använts på detta sätt att döma
efter de talrika därmed sammansatta titlarna
och värdigheterna, för att slutl. under den 18 :e
dynastien fästas vid härskarens person, så att
f. då är synonymt med det egyptiska språkets
övriga ord för konung och förblir ända fram
till den romerska kejsartiden en mycket vanlig
beteckning för Egyptens härskare. I denna
sista betydelse brukades f. till en början blott
vid de tillfällen, då konungens namn icke
nämndes; det är därför sagornas och den
folkliga stilens fasta benämning på den egyptiske
konungen. Som titel framför personnamn
användes ordet först sent, från den 22 :a
dynastien. I G. T. står f. dels som titel i förbindelse
med personnamn, dels utan; i många fall
ersätter det ett sådant. O. K.-P.
Fa’rao (av föregående; möjl. har ett av
spelkorten burit detta namn), ett slags i Sverige
numera knappast förekommande kortspel, där
en av spelarna som bankör håller bank mot
de övriga. E. H.
Faraokatt, Faraoråtta, rovdjur, se I c h n e
u-m o n.
al-Fara’zdak (al-Farazdak), arabisk skald
(641—728), härstammande från en ansedd
beduinfamilj av stammen Tammim, bosatt i
Bas-ra. Redan tidigt måste han på gr. av de smä
dedikter han riktat mot ståthållaren
närstående personer fly till Medina, där han kastade
sig in i en virvel av galanta äventyr, som i
förening med hans smädeverser och liderliga
kär
Uppslagsbok. IX. _____ 65 __
— 66 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
