Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fasaner - Fasaneri, fasangård - Fasanfåglar - Fasanjakt - Fasc. - Fasces - Fasch, 1. Johann Friedrich - Fasch, 2. Karl - Fasching - Faschoda - Fascia - Fasciation, förbandning - Fascikel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASANERI
tigaste: argus-f., ädelf-., krag-f., silver-f.,
glans-f., satyr-f. (se d. o.). H.W.
Fasaneri’, fasangård, anstalt för
uppfödning av fasaner. Fasanerna infångas på
vintern och förvaras i övervintringsburar. På
våren, när äggläggningen börjar, insamlas de
av de fångna hönorna lagda äggen, vilka
sedan utkläckas av tamhöns el. kalkoner.
Kycklingarna uppfödas till att börja med med
myrägg, äggröra och kycklingfoder, som äldre
med säd. Vid c:a 6 veckors ålder utflyttas de
från f. till skogsmarken, där de småningom
lämnas åt sig själva och förvildas. Det första
f. i vårt land anlades 1846 av konung Oskar I
på Djurgården vid Stockholm. Försöket slog
dock ej väl ut. På 1850-talet anlades f. i
Skåne på Näsbyholm och i slutet på 1800- och
början på 1900-talet inrättades f. på ett
flertal gods i Skåne, Östergötland, Södermanland
och Uppland. Där fasanen en gång blivit
införd och trivs, behöver den endast litet skydd
samt hjälpfoder under stränga vintrar för att
hålla sig kvar, och de dyrbara f. bli då täml.
obehövliga. F.A.Bn.
FasaTifåglar (Phasiani’næ), underfam. av
fam. egentliga hönsfåglar (se d. o.), utmärka
sig genom en täml. långsträckt kropp, kupiga
vingar samt särsk. hos hannarna starkt
förlängd stjärt. Fötter och tarser äro nakna, hos
hannarna i regel med sporrar. Ofta
förekomma nakna fläckar på huvud och hals. Könen
äro ofta varandra mycket olika, och hannarna
utmärka sig i regel genom sin praktfulla
fjäderskrud. F. leva i regel i polygami, häcka
på marken och lägga ett stort antal oftast
enfärgade, i en del fall brokiga ägg. Man känner
något över 200 arter, varav c:a 80 inom Nya
världen. Av hithörande släkten må nämnas
påfåglar, fasaner, kamhöns (tamhöns), vaktlar,
rapphöns, klipprapphöns och frankolinsläktet
(se d. o.). F.A.Bn.
Fasa’njakt. F. tar i Sverige enl. nu gällande
bestämmelser sin början 16/io och fortgår till
årets slut, inom Malmöhus, Kristianstad,
Blekinge och Hallands län till 31/i; inom Gotlands
län blott 25/io—31/io. Beträffande jakt å hönor
råder dock vissa inskränkningar. Helt
fridlysta äro sålunda dessa i Gotlands, Örebro
och Västmanlands län. I Uppsala län få de
jagas endast under nov., i Blekinge län blott
under dec. och i Kristianstads, Malmöhus och
Hallands län blott Vn—31/i2. Jakten idkas mest
i form av klappjakt, men även jakt med
stående hund förekommer. F.A.Bn.
Fasc., förkortning för faskikel (se d. o.).
Fasces (lat., plur. av fascis, bunt), knippen
av smala spön, sammanhållna av röda band,
buros av licto’res, liktorerna (se d. o.), framför
Romerska fasces.
överhetspersonerna,
symboliserande
deras makt att straffa.
I fält voro i f.
instuckna bilor
(se-cu’res) ss.
sinnebild för
befälhavarens rätt att straffa
med döden;
lager-kransade f. (/.
lau-rea’ti) buros under
triumfen (se d. o.).
I bildlig betydelse
ofta om höga
värdigheter, makt.
W.N.
Fasch [faf]. 1)
Johann
Friedrich F., tysk
tonsättare (1688—
1758), violinist i
Bayreuth, organist
1721 i Gera,
hovka
pellmästare i Zerbst 1722. F. var en av de mest
betydande tonsättarna samtida med J. S. Bach
av vilken han sattes mycket högt. F:s
kompositioner omfatta konserter, kammarmusik,
uvertyrer, kyrkokantater, mässor och operorna
”Clomire” (1710), ”Lucius Verus” (1711),
”Dido” (1712) och ”Margenis” (1714). E.A.
2) Karl Friedrich Christian F., den
föregåendes son, musiker (1736—1800), stiftade
Berliner Singakademie, som han ledde från
dess grundande 1792 till sin död. 1756
anställdes han som cembalist (jämte K. P. E. Bach)
hos Fredrik den store i Berlin; 1774—76 var
han kapellmästare vid kungl. operan. E.A.
Fasching [fa’f-] (till mhty. Vaschnacht, ty.
Fastnacht), i sht i s. Tyskland och Österrike
brukad beteckning för fastlagstiden; karneval.
Faschoda [-fä’-], se F a s h o d a.
Fa’scia (lat.), en fast, formad bindväv (se d
o.), som bildar utbredda hyllen omkr. muskler,
muskel-f., el. avgränsande membraner för vissa
områden inom kroppen. T.H-n.
Fasciation [-jo’n], förbandning, bot.,
en förändring av arkitekturen hos stammar och
rötter, vilka antaga i st. f. cylindrisk gestalt en
plattad, på tvärsnitt elliptisk form. F. härrör
ofta av sammanväxning av flera, i samma plan
befintliga anlag, vilka senare kunna åter skilja
sig från varandra och därvid giva anledning till
krökningar och deformationer. F. är i flera fall
helt el. till en viss grad fröbeständig, ss. hos
Celo’sia (se d. o.), Beta, m. fl.; i andra har den
befunnits förorsakad av näringsöverskott. O.Gz.
Fascikel [-Ji’-], se Faskikel.
— 99 —
— 100 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
