Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fastlagsspel - Fastlagssöndag - Fastlandsklimat el. kontinentalklimat - Fast punkt - Fast räkning - Fastställelsetalan - Fat - Fatabur - Fataburen - Fataburslän - Fatal - Fatalier - Fatalism - Fatalitet - Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTLAGSSÖNDAG
1853—58); C. Silfverstolpe, ”Ett ord om
medeltidens f.” (i ”Samlaren”, 1888). v.S-iv.
Fastlagssöndag, l:a söndagen i fastan, jfr
Esto mihi, Kyrkoår och
Quinquage-s i m a.
Fastlandsklimat el.
kontinentalklimat kännetecknas i motsats till havs- el.
maritimt klimat bl. a. av stor årlig temp.-amplitud
(se Klimat). H.K-r.
Fastolf [fä’stålf], John, engelsk adelsman
(d. 1459), deltog på huset Lancasters sida i
dess strid med ätten York; 1423 guvernör över
Normandie, Maine och Anjou. Hans namn
användes av Shakespeare för dennes Falstaff (se
d. o.); annars torde ingen likhet råda mellan
F. och den diktade figuren. H.Bg.
Fast punkt, en i allm. sluten och av hinder
omgiven befästningsanläggning, från vilken eld
kan avgivas åt alla sidor. F. p. bör inom sig
innesluta sådana anordningar, som erfordras
för självständig strid under åtm. ett kortare
tidsskede och har till uppgift att motverka
faran för genombrytning samt att utgöra en
tryggad plats för flankeringsvapnen. F. p.
kunna utgöras av fort, blockhus, skansar,
gruppbefästningar m. fl. På gr. av
erfarenheterna från världskriget utbygges numera en
fältbefäst ställning genom utförande av
varandra inbördes flankerande f. p. (se F ä
1t-befästningskonst). A. W.G.
Fast räkning. I f. r. säges köp företagas, då
ett verkligt köpeavtal ingås och varan sålunda
övergår i köparens ägo. Motsatsen är köp i
kommission. Vhgn.
Fastställelsetalan, sådan processrättslig
talan, där kärandens yrkanden i rättegången
endast går ut på, att domstolen måtte fastställa,
ant. att käranden har en viss rättighet (emot
vederparten) el. ock att en rättighet el. ett
anspråk, som svaranden påstått sig ha, icke
rättsligen tillkommer honom. I allm. innebär
ett käromål ej blott f. utan därutöver även
påstående om fullgörande av något (betalning,
leverans, avflyttning o. s. v.). F. förekommer
mest i s. k. statusfrågor (t. ex. äkta börd, äkta
stånd, faderskap) samt i tvister om s. k.
absoluta rättigheter (ägande-, författar-,
patenträttigheter m. m.). Ett vanligt fall av f. är
utomstående tredje mans påstående om bättre rätt
till utmätt gods (§ 69 Utsökningslagen). En
särsk. form av f. är den s. k. negativa f.,
omtalad bl. a. i preskriptionsförordningen 1862
§ 6. Termen f. är tysk nybildning från
1800-talet, men rättegångar av denna typ äro sedan
gammalt kända. E.K.
Fat, gammalt svenskt rymdmått,
motsvarande för våta varor (då även kallat å m) 2
eimer el. 4 ankare el. 60 kannor, = 157,o 1.,
och för torra varor (vanl. kallat k a p p ej
56 kannor el. 146,5 1. I utlandet varierade
motsvarande mått från stad till stad. 1 f
Braunschweigmumma var = 140 kannor el.
326,4 1.; 1 f. tran i Amsterdam 228,4 1., i
Hamburg 147 1.; f. ö. kunde 1 fat öl inom
Tyskland variera mellan 120 1. och 1,710 1. Jfr
även Ankare 4), Kanna, Kappe,
Oxhuvud, Pipa, Tunna. J.Tbg.
Fatabur, se F a t b u r.
Fataburen, sedan 1930 med titel ”Nordiska
museets och Skansens årsbok F.”,
kulturhistorisk tidskr., utgives sedan 1906 av Nordiska
museet. W.N.
Fataburslän, under 1400-talet och början av
Vasatiden benämning å de län i Sverige, vilka
”lågo under konungens fatabur”, d. v. s. där
konungen fritt tillsatte länsinnehavare och
denne till rikets skattkammare (fatabur)
måste redovisa uppbörden från länet och
inleverera behållna skattepersedlar, vilka urspr.
användes till konungens och hovets underhåll. F.
sades innehavas ant. på räkenskap el. på
avgift. Se L ä n och Förläning. E.K.
Fata’l (lat. fata’lis, till fatum, öde),
ödesdiger, förarglig, förtretlig.
FataTier (lat. fata’lia, underförstått
te’mpo-ra, de ödesdigra, d. v. s. avgörande, slutgiltiga
tidpunkterna), jur., laga frist, (i lag) bestämd
tid, inom vilken något skall fullgöras, särsk.
den tid, inom vilken talan skall fullföljas i
högre rätt (se Besvär, Rättsmedel och
Vad) el. ansökningshandlingar till ledig tjänst
skola inkomma. Försittas f., förloras rätten att
företaga den handling, som skolat inom
fatalie-tiden fullgöras, såvida ej inom samma tid laga
förfall visas, vilket sällan är möjligt. Den sista
dagen inom fatalietiden kallas fataliedag, den
sista timmen å fataliedagen, före vilken det
föreskrivna bort vara fullgjort, benämnes
fatalie-timme. I allm. är klockan 12 på dagen
fataliedagen den fastställda gränstiden. Olika
tidslängder äro för särsk. fall bestämda som f.
I fråga om beräkningen av f. gäller nu lag so/5
1930. Endast K. m:t äger ”återställa tid som
försuten är”, d. v. s. försummade f. Se R e
s-n i n g. E.K.
Fatali’sm (till lat. fata’lis, ödesdiger), tro på
ett förutbestämt och oundvikligt öde. En
sådan ödestro omfattas av Islams bekännare och
vissa stoiska tänkare. Jfr Determinism
och Predestination. A.N.
Fatalite’t, förtretlighet, obehaglig el.
förarglig händelse el. omständighet.
Fata Morga’na, fen M. (av fornkymriska
mor, hav, och given, kvinna), i Artursagan (se
d. o.) kung Arturs sköna, trollkunniga syster.
Hon härskar över ön Avalon (se d. o.) och för
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
