Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRD
redan i våra landskapslagar, i vilka finnas
föreskrifter om barnens skyldighet att vårda sina
gamla föräldrar. Under medeltiden var det
kyrkans uppgift att vårda sjuka och fattiga, och
många hospital och helgeandshus grundlädes då
för detta ändamål. För verksamheten
erforderliga medel anskaffades förutom genom
frivilliga gåvor, som i stor mängd kommo kyrkan till
del, även genom bestämmelsen, att viss del av
den i övrigt till kyrkan och prästerskapet
utgående s. k. sädestionden skulle tillfalla de
fattiga. Bestämmelserna huru de anslagna
medlen skulle komma de fattiga till godo, voro
dock mycket knapphändiga. Under det att i
övriga katolska länder hela tionden
överlämnades till kyrkan, synas i Sverige bönderna
ha fått behålla den till de fattiga anslagna
delen för att av dem efter gottfinnande
fördelas. I allm. stod även den frivilliga
välgörenheten, det av kyrkan gynnade allmosegivandet,
under kyrkans och prästerskapets ledning.
Därjämte bildades välgörenhetsföreningar,
vilkas medl. förbundo sig att bistå de fattiga
med allmosor och understöd. Bland dessa
föreningar må särsk. framhållas gillena (se
d. o.), som på 1300-talet funnos i flertalet sv.
städer. Den bäst ordnade f. av detta slag synes
dock ha utövats av städernas yrkesföreningar,
s k r å n a, som bedrevo en omfattande
under-stödsverksamhet bland sina medl.
Efter reformationen började f. i Sverige bli
föremål för statens omsorg. Staten trädde
genom reduktionen av kyrkans inkomster i
kyrkans ställe, och hospitalsväsendets
ordnande blev en statens skyldighet. En stor omsorg
ägnade Gustav Vasa åt denna angelägenhet,
och med avseende å förvaltningen av hospital
och helgeandshus utgåvos föreskrifter, bland
vilka den viktigaste var den 1533 fastställda
”Ordning för Stockholms helgeandshus och
hospital”. På gr. av stadgans allmänna
till-lämpning blevo dess bestämmelser i många
avseenden av betydelse icke blott för
hospitals-vården utan även för f.-lagstiftningen i allm.
Beträffande f. i övrigt förslogo ej statens
medel till andra utgifter än dem hospitalen
krävde, varför såväl under Gustav Vasas tid som
ända fram till 1700-talet densamma så gott
som uteslutande var grundad på frivillig
enskild välgörenhet. F. ombesörjdes genom
allmosor, och tiggeri var ett tillåtet yrke. Denna
tiggeriets laglighet framstod särsk. genom de
åtgärder, som vidtogos för tiggeriets och
lösdriveriets begränsning. Prästerskapets
rekommendationsbrev för tiggare, tiggarpassen,
vilka sannolikt framkallats av svårigheten att
bland alla tiggande finna de mest behövande,
utfärdades av biskopen och kungjordes i för-
samlingarna. Dessa pass gällde i allm. endast
•för tiggeri inom stiftet el. delar därav. —
Under storhetstiden kännetecknas åtgärderna till
föi bättrande av enskild el. allmän f. av
en strävan att hämma lösdriveriet och
tiggeriet genom
utbyggandet av a
n-s t a 1 t s v ä s e
n-d e t. 1624 års
hos-pitalsordning kan
betecknas som
Sveriges första
allmänna f.-ordning. Enl.
denna skulle
hospitalen utvidgas så,
att alla icke
arbetsföra kunde där
intagas. Barn fingo
dock ej intagas på
hospitalen, utan för
dem skulle för
varje stad upprättas
barnhus. Därest
detta system kunnat
genomföras, skulle
sålunda en stor del
av den frivilliga
välgörenheten ha
ersatts med en allmän anstaltsvård. Denna
hos-pitalsordning blev dock aldrig genomförd;
därtill var reformen allt för genomgripande.
Emellertid bestämdes i 1626 års kansliordning, att
Kansliet, sedermera benämnt Kanslikollegium,
skulle ha överinseendet över hospital, barnhus
och tukthus. Indirekt blev hospitalsordningen
även av betydelse, enär i vissa andra
föreskrifter uttalades principer med avseende på f., vilka
hämtats ur hospitalsordningens bestämmelser,
så t. ex. i den 1626 utfärdade ordningen för
Danviks hospital. Under Gustav Adolfs tid
instiftades vidare Vadstena krigsmanshuskassa
och anbefalldes upprättandet av ett allmänt
barn- och tukthus i Stockholm, vilket dock
först tillkom efter konungens död.
Så snart det blivit klart, att tiden ej var
mogen för genomförandet av en allmän legal
f., emedan det allmänna välståndet i landet ej
nått så högt, att samhället kunde bära de
bördor, som en ordnad omvårdnad av alla fattiga
skulle medföra, övergick lagstiftningen till att
söka ordna den enskilda välgörenheten och
inskränka lösdriveriet. 1642 utfärdades en ny
allmän f.-förordning, vari man bl. a. sökte
bestämma, huru stor del av f. skulle ankomma
på hospitalen och huru stor del skulle
besörjas medelst allmosor som förut. De fattiga
fördelade i två grupper. Till den ena gruppen,
som skulle intagas i hospitalen, räknades åld-
Uppslagsbok. IX. ____ 129 ___
— 130 —
Fattigbössa av snidat trä,
möjligen medeltida.
Mar-tebo kyrka, Gotland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
