Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRD
skall ersätta alla de gamla
förvaltningsmyndigheterna.
I Finland ärf. ordnad genom lag av
Vo 1922. Medellös minderårig, som saknar
annans omvårdnad, så ock envar annan, som
icke med egna medel el. genom sitt arbete el.
genom annans omvårdnad kan erhålla
nödtorftigt underhåll och vård, är kommunen
pliktig att hjälpa genom f. Jämväl annan
medellös, som annars kommer att sakna underhåll
och vård, kan få understöd av kommunen. F:s
handhavande åligger den borgerliga kommunen
och ombesörjes av f.-nämnden. Finnes inom
kommunen särskild barnskyddsnämnd, kunna
stads- el. kommunalfullmäktige åt denna
överlåta minderåriga understödstagares vård och
uppfostran. Beträffande bestämmelser om
försörjningsplikt stadgar lagen, att varje man
och kvinna är pliktig att försörja sig själv
samt sin make el. maka och sina minderåriga
barn, tills dessa fyllt 16 år. Därjämte är envar
skyldig att vid behov el. efter förmåga draga
försorg om sina föräldrar samt far- el.
morföräldrar samt barn och barnbarn, även sedan
dessa fyllt 16 år, men barn, som är fött utom
äktenskapet, är ej skyldigt att försörja sin
fader, om det ej uppvuxit under dennes
tillsyn och vård. Viss försörjningsplikt åvilar
arbetsgivarna för deras arbetare. Understöden
lämnas i form av understöd i hemmen,
ut-ackordering el. vård på anstalt. Varje
kommun är skyldig att ensam el. i förening med
andra upprätta kommunalhem samt barnhem,
ävensom i fall av behov arbetsinrättning.
Kostnaden för f. uppbäres av hemortskommunen,
varjämte staten bidrager med kostnaden för
vissa kategorier understödstagare. Ledningen
och övervakandet av den kommunala f.
tillhöra socialministeriet och dess f.-byrå. Denna
ledes av en f.-överinspektör, som har en
kvinn-Mg biträdande inspektör till sitt förfogande,
varjämte finnas 5 f.-inspektörer, som handha
tillsynen över de lokala f.-myndigheterna
inom var sitt distrikt.
I England fastställdes genom drottning
Elisabets berömda fattigvårdslag av 1601 de
principer, på vilka det engelska f.-systemet
ännu i dag kan anses vila. Sålunda lagfästes
anhörigas och makars privata försörjningsplikt
samt förordnades, att varje kommun skulle
sörja för att de till densamma hörande
fattiga, som voro arbetsoförmögna, skulle erhålla
nödigt uppehälle, samt att arbetsföra höllos
till lämpligt arbete. Medel till f. skulle
anskaffas genom en på jordens nettoavkastning
lagd skatt, vars belopp skulle avpassas efter
f.-behovet. För f:s handhavande skulle
fredsdomarna inom varje kommun utse 2—4
an
sedda personer att vara sysslomän (overseers).
Den beslutande myndigheten kom efter hand
att utövas av sockenstämmorna. Under senare
delen av 1700- och början av 1800-talet var
frågan om de arbetsföra fattiga det centrala
problemet för den engelska f.-lagstiftningen.
Den 1722 genomförda lagen, att ingen fattig,
som vägrade mottaga uppehälle i en
arbetsinrättning, skulle äga rätt till understöd i
annan form, upphävdes i viss utsträckning 1782,
och 1796 upphävdes fullständigt de genom 1722
års lag införda inskränkningarna i rätten till
öppen f. Under den följ, tiden utbildades ett
fullst. system med lönetillskott från
fattigkassan till alla, som icke kommo upp till en
viss minimiinkomst; fastställd med hänsyn till
livsmedelsprisen och antalet familjemedl. Detta
sätt att handha f. verkade i hög grad
demoraliserande, och systemets verkningar blevo i
sina detaljer och konsekvenser klarlagda av
en 1832 tillsatt kommitté, som 1834 avgav sitt
i ett betänkande sammanfattade
reformprogram. Åt tre av denna kommittés medl. gavs
i uppdrag att med nästan diktatorisk
myndighet omorganisera det engelska f.-väsendet.
Bland de reformer, som genomfördes, voro
följ. Genom sammanslagning av ett flertal
primärkommuner till en union bildades i st.
f. 15,500 f.-samhällen 643 sådana med större
ekonomisk bärkraft och större möjligheter att
åstadkomma såväl erforderliga f.-anstalter som
större likformighet i understödsarbetet. I
sammanhang härmed överflyttades
f.-förvaltning-en på folkvalda f.-styrelser, med en
centralmyndighet i London. En arbetsinrättning
upprättades i varje union, och förut gällande
hemortsregler förenklades. F.-lagstiftningen
efter 1834 har undergått en mängd
detaljändringar, och även genom andra omfattande och
genomgripande åtgärder har man sökt
förbättra den fattigaste befolkningens ställning. Den
nu gällande rätten bestämmes visserligen i
första hand genom parlamentsakter, som
utfärdats i ämnet alltsedan drottning Elisabets
tid och av vilka de yngre ofta endast i vissa
avseenden modifiera de äldre. Någon
kodi-fikation av dessa lagar har ej ägt rum. Vid
sidan härav har den centrala f.-myndigheten
utfärdat en mängd förordningar (orders), som
i detalj reglera understödsarbetet. Det
engelska f.-väsendet står under ledning av ett
rege-rings-dep., Local government board, som
tilllika har överinseendet över hälsovården.
Föremål för f. är den, som är utblottad, d. v. s.
utan medel att uppehålla livet el. ur stånd att
skaffa sig den läkarbehandling hans tillstånd
fordrar. Försörjningsplikt åvilar makar
gentemot varandra, föräldrar gentemot barn, mor-
— 137 —
— 138 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
