FAVORY Favonius. Relief på Vindarnas torn i Aten. tare o. s. v., som i en tävling anses ha de största utsikterna att segra. Favory [-åri'], André, fransk konstnär (f. 1889), står de bägge konstriktningarna expressionism och kubism (se d. o.) nära. F. idkar både landskaps- och figurmåleri; hans arbeten kännetecknas av sin stiliserade komposition och sin klara lysande färg med rött och blått som dominerande toner. F. är representerad i Nationalmuseum, Stockholm. M.Bjn. Favosi'tes, ett i de paleozoiska avlagringarna ganska allmänt förekommande släkte av koraller (se d. o.), tillhörande gruppen Tabu-la'ta. Polyparierna äro prismatiska till formen och tätt packade, inbördes förbundna genom porer samt genom bottnar (ta'bulæ) delade i över varandra liggande avd. Bild se pl. vid art. Devonsystemet. K.A.G. Favras [favra'], Thomas de Mahy, markis, fransk ro jalist (1744—90), officer, sökte 1789 bilda en sammansvärjning för att föra Ludvig XVI från Paris. Hans planer röjdes, F. häktades och avrättades utan att yppa deras namn, som varit hans medsammansvurna. Bland dessa har otvivelaktigt hertigen av Provence, senare Ludvig XVIII, befunnit sig. B. Favre [favra], Peter, fransk jesuit, se F a b e r. Favre [favra], Gabriel Claude J u 1 e s, fransk politiker (1809—80), började sin bana som advokat i Lyon och vinnläde sig tidigt om att uppnå den språkliga fulländning, vilken, stödd av ett enastående minne, småningom gjorde honom till en av Frankrikes mest beundrade talare. Tidigt bemärkt genom sina inlägg för de republikanska idéerna, blev nan 1835 främste försvarare för deltagarna i aprilupproret 1834. 1848 medl. av konstituerande församlingen, senare av lagstiftande församlingen, var han jämte Michel de Bourges den främste förkämpen för en republikansk åskådning. Generalsekreterare i inrikesdep. under Ledru-Rollin och dennes främste medarbetare, visade han sig, liksom senare under hela sitt liv, vara en principfast republikan men motståndare till all demagogi samt hävdande ordning och auktoritet, varigenom han utsatte sig för de mer avancerade republikanernas hat. Han bekämpade Ludvig Napoleon samt sökte organisera väpnat motstånd mot 1851 års statskupp. Han tilldrog sig ånyo allmän uppmärksamhet genom sitt försvarstal för Orsini (se denne). Deputerad 1858, blev han jämte Ollivier ledare för ”de fems grupp” och oppositionen mot kejsardömet. Jämte Gambetta proklamerade han V» 1870 republiken från Paris’ Hotel de ville samt inträdde som vice president och utrikesminister i Trochus regering. 18—20 sept. hade han ett resultatlöst sammanträffande i Ferrières med Bismarck. Som utrikesminister visade han sig icke i allo vuxen den svåra uppgiften, allra minst en motståndare som Bismarck, och har fått uppbära starkt klander för stilleståndsvillkoren 28/t 1871 liksom för de preliminära fredsvillkor, vilka han jämte Thiers 28/a 1871 undertecknade i Versailles. Lika hårt angripen från yttersta vänstern som från högern, blev han i osedvanlig grad impopulär, och anfallen riktades även mot hans privatliv. Han försvarade Thiers’ regering samt bekämpade regeringen av 16/s 1877. Från 1876 var han senator. Bland F:s omfångsrika skrifter märkas: ”Défense d’Orsini” (1866); ”Le gouvernement de la défense nationale” (3 bd, 1871-—75 samt åtta vol. tal. F. var sedan 1868 medl. av Franska akad. — Litt.: M. Re-clus, ”J. F.” (1912). G.Lw. Favre [favra], Louis, schweizisk ingenjör (1826—79), uppgjorde plan till och åtog sig utförandet av S:t Gotthardstunneln men avled i tunneln under arbetet. 1889 restes i Gösche-nen ett minnesmärke och 1895 i Chène, hans födelseort, en kolossalbyst av honom. E.R.S. Favus, s k o r v, är en hudsjukdom, vilken framkallas av en mögelliknande svamp, Acho'-rion Schönléi'ni, och i regel är lokaliserad till huvudets hårbetäckta del. Svampen intränger omkr. håren, genomväxer dessa och utbreder sig sedan i den omgivande hudens yttersta lager. Härvid uppkomma runda, svavelgula, med navlar försedda, skivformade skorpor, genom vilka håren sticka fram. I regel ligga flera sådana samlade intill varandra. F. kan ibland — 155 — — 156 —