Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Favus, skorv - Favör - Faxaflói, Faxafjörður - Faxe (isländska) - Faxe (stad) - Faxe, släkt - Faxe, 1. Wilhelm - Faxe, 2. Arvid - Faxe fjäll - Faxekalk - Faxén, Hilding - Faxälven - Fay, G. du - Fayal - Fayalit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAYLIT
också lokalisera sig till andra hudområden i
anslutning till småhår, lanugohår (se d. o.),
liksom till naglarna. Sjukdomen förekommer
mest hos vanvårdade barn och smittar från
individ till individ. Behandlas den ej i tid,
medför den lokal atrofi (se d. o.) av huden
och fläckvis bestående hårlöshet. Diagnosen
sättes lätt, om ett angripet hår utryckes och
lägges under-mikroskop. Man finner då omkr.
detsamma svampmycelium och sporer (se M
ö-gel). Behandlingen bestod förr av omslag,
salvor och utryckning av håren. En vanlig
huskur var påläggning av beckplåster, som sedan
våldsamt drogs bort, varvid skorvorna och
håret medföljde. F. behandlas bäst med röntgen.
T.H-n.
Favö’r (fra. faveur, se Favorisera),
ynnestbevis; fördel, förmån.
Faxaflöi, FaxafjörÖur, den s. av de
två stora bukterna på Islands v. kust, mellan
Snæfellsnes och Reykjanes. W.P-n.
Faxe (till isl. fax, [häst-] man), se R i
m-f a x e och Skinfaxe.
Faxe, dansk stad, se F a k s e.
Faxe, skånsk släkt, stammande från
ridfogden på Näsbyholm Jens Sörensen, vars son
Georg (Jörgen) Jensen (1614—81), slutl.
kyrkoherde i Skabersjö, efter sin födelseort Fakse
(Själland) antog namnet F. C.
1) Wilhelm F., biskop (1767—1854), mag.
i Lund 1787, docent i latin 1788, i teol. 1791,
prästvigd 1793, t. f.
prof, i teol. s.- å.,
adjunkt i
österländska språk och
grekiska 1800,
kyrkoherde i Söderviddinge
1804, e. o. teol. prof.
1808 och ord. 1809,
teol. d:r s. å.,
riksdagsfullmäktig 1808
och 1809, biskop i
Lund och prokansler
1811. F:s utnämning
till biskop vid blott
44 års ålder torde få ses mot bakgrunden av
det då utkämpade bondeupproret i Skåne och
önskvärdheten av att ha en kraftfull man på
biskopsstolen. F. innehade ämbetet längre än
någon av sina företrädare under sv. tid men
kunde under de sista 10 åren på gr. av
ålderdomssvaghet blott föga befatta sig med stiftets
angelägenheter. Hans styrka låg icke på det
teologiska området utan på det administrativa.
Starkt konservativ, hade han ringa förståelse
för tidens liberala idéer. Ivrig fornforskare,
stiftade han Sällskapet för utarbetande af
Skånes historia och beskrifning. Hans hem var
en förnämlig samlingsplats för det vittra Lund,
särsk. under den tegnérska tiden. I privat ägo
finnas F:s ”Själfbiografiska anteckningar” och
”Dagbok”. J.F-k.
2) Arvid Gustaf F., den föregåendes
kusins son, ämbetsman (1799—1882), examen till
rättegångsverken i Lund 1817, v.
häradshövding 1822, assessor i Skånska hovrätten 1830,
revisionssekreterare 1836, justitiekansler 1840.
F. blev konsultativt statsråd efter Oskar I:s
trontillträde 1844 men fick jämte flertalet
kolleger avgå, då konungen under intryck av
marsoroligheterna 1848 omgav sig med mer
liberala rådgivare. Landshövding i Blekinge
län s. å. och Jönköpings län 1856—70; led. av
F. k. 1867—73; v. ordf, i Lagutskottet 1867—70,
led. av Konstitutionsutskottet 1871—73. E.Ths.
Faxe fjäll, no. Faksefjell, fjäll på
gränsen mellan Dalarne och Norge, s. om
Fulu-fjället; 887 m. ö. h. (på norska sidan). J.C.
Faxekalk, geol., se Faksekalk.
Faxén, Olof Hilding, matematiker (f. 29/s
1892), fil. d:r i Uppsala 1921, docent där s. å.
F. var 1927—30 t. f. prof, vid Stockholms
hög-sk. och blev 1930 prof, i matematik vid
Chal-merska inst. i Göteborg. Hans vetenskapliga
arbeten röra framför allt sega vätskors
hydro-dynamik. N.R-e.
Faxälven, Ångermanälvens största biflod
(från h.), upprinner på gränsen mellan Norge
och nordligaste Jämtland, genomflyter
Blåsjön (433 m. ö. h.), Jormsjön (344 m. ö. h.)
och Kvarnbergsvattnet (311 m. ö. h.), där
biflöden från ett sjörikt område i Norge
tillkomma. F. fortsätter sedan genom sjöarna i
Ströms vattudal, som den lämnar vid
Russfjärden, varefter genom bifurkationen
Vängel-älven en del av vattnet avledes till
Fjällsjöälven. F. bildar sedan en rad forsar, av vilka
den största är ödsgårdsforsen (25 m:s fall),
genomflyter Helgumsjön (112 m. ö. h.) och
faller därefter 104 m. på 16 km. (Forsseforsen
20 m., Nässeforsarna 32 m. och
Granvågsfor-sen 42 m.) till mynningen (8 m. ö. h.) 6 km.
ovan Sollefteå. Längd c:a 340 km.;
vattenområde 9,040 kvkm., beräknad effekt nedom
Kvarnbergsvattnet vid industriellt medelvatten
115,200 hkr. och vid normalt medelvatten
339,600 hkr. Utbygd effekt 31,700 hkr., varav
Edsele (ödsgårdsforsen) 12,500 och Forsse
17,000 hkr. Kungsådra finnes från
Kvarnbergs-vattnets utlopp. Bild se sp. 159. S.E-s.
Fay, G. d u, nederländsk tonsättare, se
D u f a y.
Faya’1, ö bland Azorerna; 178 kvkm.; 20,460
inv. (1920).
FayalFt, mineral, se O 1 i v i n.
— 157 —
— 158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
