Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fayolle, Émile - Fayum - Fazer, Edvard Alexander - Fazy, släkt - F-båtsinsamlingen - Fco - F-dur - Fe (kemi) - Fe (väsen) - Fea, Carlo - Feaker - Fearne islands - Fearnley, 1. Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEARNLEY
fälet över 6:e armén och ledde under
Som-meoffensiven i juli s. å. operationerna n. om
Somme. Efter att en tid ha varit chef för
l:a armén efterträdde han i maj 1917 Pétain
ss. chef för mittarmégruppen (fronten Verdun
—Reims). I nov. s. å. blev han chef för
franska armén i Italien men förflyttades åter till
Frankrike i febr. 1918 ss. chef för
reservarmé-gruppen n. om Paris. Med denna tog han
verksam del i hejdandet av den tyska
våroffensiven, och i de allierades därpå följande
motoffensiv förde han befälet över armégruppen
mellan Aisne och Oise. Efter
vapenstilleståndet var F. till nov. 1919 chef för en
armégrupp vid Rhen, blev s. å. medl. av högsta
krigsrådet och var hösten 1919—hösten 1920
ordf, i den ententekommission, som skulle
övervaka den tyska avrustningen. E.Bz.
Fayum, egyptisk oas och prov., se F a i j u m.
Fazer, Edvard Alexander, finländsk
musiker (f. 1861). Efter att som pianist ha
uppträtt vid konserter i Europa och Amerika
upprättade F. 1902 Fazers konsertbyrå i
Helsingfors. Sin största insats har F. gjort ss.
grundare och (fr. 1914) chef för Finska operan.
O.A-n.
Fazy [fazi’], till Schweiz invandrad, fransk
hugenottsläkt. Jean Jacob (James) F.,
politiker, publicist och skriftställare (1794—1878),
det moderna Genèves grundläggare, var under
långa tider bosatt i Paris, där han ägnade sig
åt författarskap och radikal journalistik. 1841
den ledande i Genève vid en författningsreform
i demokratisk anda, var han fr.o.m.
revolutionen 1846 för en lång tid framåt Schweiz’
inflytelserikaste man (regeringschef 1846—53
och 1855—61). Efter sitt politiska fall en sista
gång bosatt i Paris (1864—71) återvände han
1871 till Genève. Även två söner till F.,
Henri F. (1842—1920) och Georges Louis
Gabriel F. (1846—1924), ha framträtt i första
ledet bland Schweiz’ radikala politiker. —
Litt.: H. Fazy, ”J. F.” (1887). Th.
F-båtsinsamlingen. Av den
försvarsutred-ning, som arbetade 1907—10, föreslogs bl. a.
byggandet av en pansarbåt av moderniserad
typ. Ritningar till olika typer, A—F,
huvudsaki. skiljande sig i fråga om fart,
kanonkaliber och pansarets tjocklek, förelågo; av de
ansvariga fackmännen förordades F-typen.
Riksdagen 1911 beviljade medel till en
pansarbåt av denna typ, men ministärskiftet
Lindman—Staaff på hösten s. å. och de samtidigt
tillsatta försvarsberedningarna ledde bl. a. till,
att bygget t. v. inhiberades. Uppskovet
framkallade jan. 1912 två initiativ till frivillig
penninginsamling, Svenska pansarbåtsföreningen
(i Stockholm) och Nationalinsamlingen för
pansarbåt (i Uppsala). Den förra slutredovisa
de över 17 mill. kr., den senare 370,000 kr.
K. m:t ställde sig välvillig till insamlingen,
och F-båten, sjösatt i Göteborg 8/s 1915, fick
namnet ”Sverige”. C:a 3 U2 mill. kr:s överskott
från Pansarbåtsföreningen reserverades till
byggande av sedermera pansarskeppen
”Gustav V” och ”Drottning Victoria” jämte mindre
fartyg. Hela behållningen av
Nationalinsamlingen anslogs till en luftflotta. H.S-k;Th
Fco, förkortning för franco, se Fritt.
F-dur, ital. fa maggiore, fra. fa majeur, eng
f major, tonart med treklangen f-a-c som
centralklang; förtecken: Ib (b). Parallelltonart
är d-moll. Se Tonart, Tonalitet,
Toni k a och Treklang. F.S-l.
Fe, kemiska tecknet för grundämnet järn
(lat. ferrum).
Fe (fra. fée, av vulgärlat. fata, fe, eg. plur.
till lat. fatum, öde, jfr Fata Morgan a),
kvinnligt övernaturligt väsen i fransk-keltisk
sagodiktning. Den ursprungliga betydelsen öde,
ödesgudinna hänger samman med tron på
ödesgudinnornas besök hos det nyfödda barnet
för att bestämma dess öde. Då denna
föreställning i dikten kom att knytas blott till ovanliga
människor, hjältar och kungabarn, ha deras
bestämmelser mera kommit att uppfattas som
vänliga el. ovänliga gåvor än som ett
förutbestämt öde (jfr sagan om prinsessan
Törnros). Därigenom har beteckningen lätt kunnat
överföras till den keltiska diktningens
övernaturliga sköna kvinnor från underbara
fantasiländer, sådana som Avalon (se d. o.), och
det är denna feföreställning, som spriddes över
Europa först med Artursagan (se denna) och
på 1700-talet med franska sagor av Perrault,
d’Au!noy (se dessa) m. fl. I nutida fransk
folksägen användas feerna ss. upphovsförklaring på
egendomliga naturbildningar o. d. alldeles som
jättarna (se d. o.) hos oss. v.S-iv.
Fea, Carlo, italiensk arkeolog (1753—
1834), en av pioniärerna för den romerska
arkeologien, delvis samtida med Winckelmann
och en av de fem stiftarna av Tyska inst. i
Rom (1828). F. var en av de första, som
arbetade för Forum romanums utgrävning, och
har utg. en rad för sin tid betydande verk
över antik konsthistoria, epigrafik och
numis-matik. N.V.
Fea’ker, grek, myt., se F a i a k e r.
Fearne islands [fä’n alTandz], engelsk
ögrupp, se Farne islands.
Fearnley [fä’rnli]. 1) Thomas F., norsk
målare (1802—42), studerade i Kristiania och
Köpenhamn samt även i Stockholm för
Fahl-crantz. Under studieresor i Italien, Frankrike
och England mognade hans konst, och han
Uppslagsbok. IX. ____ jgl ___
— 162 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
