FEARNLEY fälet över 6:e armén och ledde under Som-meoffensiven i juli s. å. operationerna n. om Somme. Efter att en tid ha varit chef för l:a armén efterträdde han i maj 1917 Pétain ss. chef för mittarmégruppen (fronten Verdun —Reims). I nov. s. å. blev han chef för franska armén i Italien men förflyttades åter till Frankrike i febr. 1918 ss. chef för reservarmé-gruppen n. om Paris. Med denna tog han verksam del i hejdandet av den tyska våroffensiven, och i de allierades därpå följande motoffensiv förde han befälet över armégruppen mellan Aisne och Oise. Efter vapenstilleståndet var F. till nov. 1919 chef för en armégrupp vid Rhen, blev s. å. medl. av högsta krigsrådet och var hösten 1919—hösten 1920 ordf, i den ententekommission, som skulle övervaka den tyska avrustningen. E.Bz. Fayum, egyptisk oas och prov., se F a i j u m. Fazer, Edvard Alexander, finländsk musiker (f. 1861). Efter att som pianist ha uppträtt vid konserter i Europa och Amerika upprättade F. 1902 Fazers konsertbyrå i Helsingfors. Sin största insats har F. gjort ss. grundare och (fr. 1914) chef för Finska operan. O.A-n. Fazy [fazi'], till Schweiz invandrad, fransk hugenottsläkt. Jean Jacob (James) F., politiker, publicist och skriftställare (1794—1878), det moderna Genèves grundläggare, var under långa tider bosatt i Paris, där han ägnade sig åt författarskap och radikal journalistik. 1841 den ledande i Genève vid en författningsreform i demokratisk anda, var han fr.o.m. revolutionen 1846 för en lång tid framåt Schweiz’ inflytelserikaste man (regeringschef 1846—53 och 1855—61). Efter sitt politiska fall en sista gång bosatt i Paris (1864—71) återvände han 1871 till Genève. Även två söner till F., Henri F. (1842—1920) och Georges Louis Gabriel F. (1846—1924), ha framträtt i första ledet bland Schweiz’ radikala politiker. — Litt.: H. Fazy, ”J. F.” (1887). Th. F-båtsinsamlingen. Av den försvarsutred-ning, som arbetade 1907—10, föreslogs bl. a. byggandet av en pansarbåt av moderniserad typ. Ritningar till olika typer, A—F, huvudsaki. skiljande sig i fråga om fart, kanonkaliber och pansarets tjocklek, förelågo; av de ansvariga fackmännen förordades F-typen. Riksdagen 1911 beviljade medel till en pansarbåt av denna typ, men ministärskiftet Lindman—Staaff på hösten s. å. och de samtidigt tillsatta försvarsberedningarna ledde bl. a. till, att bygget t. v. inhiberades. Uppskovet framkallade jan. 1912 två initiativ till frivillig penninginsamling, Svenska pansarbåtsföreningen (i Stockholm) och Nationalinsamlingen för pansarbåt (i Uppsala). Den förra slutredovisa de över 17 mill. kr., den senare 370,000 kr. K. m:t ställde sig välvillig till insamlingen, och F-båten, sjösatt i Göteborg 8/s 1915, fick namnet ”Sverige”. C:a 3 U2 mill. kr:s överskott från Pansarbåtsföreningen reserverades till byggande av sedermera pansarskeppen ”Gustav V” och ”Drottning Victoria” jämte mindre fartyg. Hela behållningen av Nationalinsamlingen anslogs till en luftflotta. H.S-k;Th Fco, förkortning för franco, se Fritt. F-dur, ital. fa maggiore, fra. fa majeur, eng f major, tonart med treklangen f-a-c som centralklang; förtecken: Ib (b). Parallelltonart är d-moll. Se Tonart, Tonalitet, Toni k a och Treklang. F.S-l. Fe, kemiska tecknet för grundämnet järn (lat. ferrum). Fe (fra. fée, av vulgärlat. fata, fe, eg. plur. till lat. fatum, öde, jfr Fata Morgan a), kvinnligt övernaturligt väsen i fransk-keltisk sagodiktning. Den ursprungliga betydelsen öde, ödesgudinna hänger samman med tron på ödesgudinnornas besök hos det nyfödda barnet för att bestämma dess öde. Då denna föreställning i dikten kom att knytas blott till ovanliga människor, hjältar och kungabarn, ha deras bestämmelser mera kommit att uppfattas som vänliga el. ovänliga gåvor än som ett förutbestämt öde (jfr sagan om prinsessan Törnros). Därigenom har beteckningen lätt kunnat överföras till den keltiska diktningens övernaturliga sköna kvinnor från underbara fantasiländer, sådana som Avalon (se d. o.), och det är denna feföreställning, som spriddes över Europa först med Artursagan (se denna) och på 1700-talet med franska sagor av Perrault, d’Au!noy (se dessa) m. fl. I nutida fransk folksägen användas feerna ss. upphovsförklaring på egendomliga naturbildningar o. d. alldeles som jättarna (se d. o.) hos oss. v.S-iv. Fea, Carlo, italiensk arkeolog (1753— 1834), en av pioniärerna för den romerska arkeologien, delvis samtida med Winckelmann och en av de fem stiftarna av Tyska inst. i Rom (1828). F. var en av de första, som arbetade för Forum romanums utgrävning, och har utg. en rad för sin tid betydande verk över antik konsthistoria, epigrafik och numis-matik. N.V. Fea'ker, grek, myt., se F a i a k e r. Fearne islands [fä'n alTandz], engelsk ögrupp, se Farne islands. Fearnley [fä'rnli]. 1) Thomas F., norsk målare (1802—42), studerade i Kristiania och Köpenhamn samt även i Stockholm för Fahl-crantz. Under studieresor i Italien, Frankrike och England mognade hans konst, och han Uppslagsbok. IX. ____ jgl ___ — 162 —