Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feber - Feberdiet - Febergummiträd - Febermedel, antifebrilia - Febertermometer - Feberträd - Febril - Febris (mytologi) - Febris (latin) - Febronianism, Febronius - Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBERDIET
vorna äro ofta bestämmande såväl för diagnos
som för prognos av sjukdomen. En jämn hög
f., som fortsätter under flera dagar, kallas
febris conti’nua; om de dagliga svängningarna
i temp. äro stora, kallas f.
intermitteran-d e; om f. försvinner för att efter ett par
dagar åter inställa sig, kallas den remittera n-
Feberkurva vid lunginflammation.
d e. Varje häftigare temp.-stegring är
förbunden med en kontraktion av hudkärlen och en
subjektiv känsla av frysning, förenad med
frosskakningar i kroppens extremiteter och
käkar. Häftigt insjuknande med frysningar är
ett ofta förekommande fenomen vid sjukdomar
i andningsvägarna (lunginflammation). Temp:s
fallande är förenat med en intensiv svettning.
Om f. småningom avtar, kallar man detta
tillstånd 1 y s i s; om den faller plötsligt kallas
det kris. Ett kritiskt temp.-fall är mycket
vanligt t. ex. vid lunginflammation. Nervfeber
(tyfus) slutar alltid med lysis. — På gr. av
den stegrade ämnesomsättningen vid
f.-till-stånd är det synnerligen viktigt, att f.-sjuka
tillföras tillräcklig näring. Sedan gamla tider
har i detta avseende syndats mycket, då man
haft den felaktiga föreställningen, att sjuka
f.-patienter borde skonas från tillförsel av föda.
Säkerligen har under årh:s lopp ett oändligt
antal människor faktiskt omkommit på gr. av
undernäring under långvariga f. Den moderna
medicinen betonar vikten av den rikliga
näringen vid f. F.-dieten bör bestå av lättsmält
kost med högt näringsvärde. Då patienterna
sakna aptit, bör man icke besvära dem med
tuggning. Kosten bör därför vara aptitretande
i flytande, gröt- el. puréform. F.-patienters
behov av vätska i form av svala drycker bör
tillgodoses. I främsta rummet ger man
kolhydrater (socker, stärkelse och mjölrätter,
frukt), fett i form av smör och grädde,
äggvita som ägg och mjölk. Födoämnena böra
ges i flera små måltider, jämnt fördelade på
dygnet. S.I-r.
Feberdie’t, se Feber.
Febergummiträd, feberträd, se E u c a 1 y
p-t u s.
Febermedel, antifebrilia,
feberstillande medel, avse att sänka en abnormt hög
kroppstemp. Detta kan åstadkommas på olika
vägar: genom att dämpa det vid feber retade
värmecentrum i hjärnstammen (aspirin,
anti-pyrin, antifebrin m. m.), varigenom
värmeproduktionen från kroppscellerna hämmas, de
ytliga blodkärlen utvidgas och svettning inträder,
medförande en ökad värmeförlust, el. genom att
dessutom direkt förlångsamma
ämnesomsättningen i cellerna (ex. kina) el. genom att
framkalla en ytlig blodkärlsutvidgning och svettning
(ex. alkohol, narkotika, varma drycker,
svettkurer) el. genom kylande avrivningar el.
genom att reta köldcentrum i hjärnstammen (ex.
kamfer, veratrin). Genom kombination av ett
smärtstillande medel (ex. pyramidon, aspirin)
med ett sömnmedel (ex. bromural, adalin) el.
genom kombination av ett köldcentrum retande
medel med ett sömnmedel erhållas de
starkaste temp.-reduktionerna (s. k. potenserad
verkan). Numera anser man dock icke, att feber
ovillkorligen bör tvingas att försvinna, ty den
utgör sannolikt ett viktigt led i kroppens
försvar gentemot infektioner. Men mera långvarig
högre feber skadar dock kroppen alltför
mycket, och de mycket höga febertemp. (39,5°
och därutöver) böra ovillkorligen effektivt
dämpas. E.L.Bn.
Febertermome’ter, mindre
kvicksilvertermometer för bestämning av kroppstemp. F.
brukar tillåta avläsning av temp. mellan 34,5—42°
C. och är graderad i tiondels grader. Den
förste, som använde termometern i ovannämnda
syfte, var den holländske läkaren Boerhaave
(1668—1738), men först långt senare, när
Trau-be m. fl. vid 1800-talets mitt studerade
kroppstemp :s ändringar vid sjukdomar, fick f.
praktisk medicinsk betydelse. J.E.L.
Feberträd, se Eucalyptus.
FebriT (lat. febri’lis), feberaktig; nervös,
jäktande.
Febris, rom. myt., febersjukdomens gudinna,
ägde 3 tempel i Rom.
Febris (lat.), feber (se d. o.).
Febroniani’sm, Febro’nius, se N. v. H o n
t-h e i m.
Februari (lat. Februa’rius, eg.
reningsmå-nad), den andra mån. i den julianska och den
gregorianska kalendern. Ss. månadsnamn
sä-ges F. ha blivit infört av Roms andra konung,
Numa Pompilius, ss. årets 12 :e och sista mån.,
varmed dess namn (försoningsmånad) skulle
sammanhänga. Ch
— 167 —
— 168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
