Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februarimanifestet - Februarirevolutionen - Febus - Febvre, Frédéric - Fec. - Fécamp - Feces - Fechner, Gustav Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FECHNER
Februarimanifestet (1899), se Finland,
historia.
Februarirevolutionen (1848), se F r a n k r
i-k e, historia.
Febus (lat. Phæbus, av grek. Foibos}, binamn
på Apollon (se d. o.).
Febvre [fävra], Alexandre F r é d é r i c,
fransk skådespelare (1835—1916). F. spelade
från 1850 i landsorten, debuterade 1857 med
framgång på Odéon, var sedan anställd vid
olika privatteatrar i Paris och 1866—93 vid
Théåt-re fran^ais, från 1867 som societär. F. var en
lysande framställare av den samtida franska
dramatikens stora resonörs- och
karaktärsroller och gav också individuellt liv och skarp
profil åt vissa av den klassiska repertoarens
gestalter, särsk. inom komedien. Bland hans
roller märkas Tartuffe, Almaviva i
”Barbera-ren i Sevilla”, Don Salluste i ”Ruy Bias”,
Kobus i ”Vännen Fritz” och Olivier de Jolin i
”Falska juveler”. F. utgav bl. a.
memoarverket ”Journal d’un comédien” (2 bd, 1896). G.K-g.
Fec., förkortning för lat. fecit (se d. o.).
Fécamp [fekä’], stad i dep. Seine-Inférieure,
n. v. Frankrike, vid Engelska kanalen i en
trång dal, n. n. ö. om Le Havre; 17,184 inv.
(1926). Textilindustri, skeppsbyggeri, gjuteri
och likörtillverkning (bénédictine de F.). F.
har stor fiskehamn, och härifrån utgå stora
fiskeflottor, som bedriva torskfiske vid Island
och Newfoundland. Sill och makrill fiskas i
Engelska kanalen. — Bland kyrkorna märkas
klosterkyrkan La Trinité, uppförd 1175—1225,
och en sengotisk kyrka från 1500-talet. I
gamla klosterbyggnader äro nu stadens rådhus,
bibi, och museum, fornsaker och
målerisamling inredda. O.P.;M.Bjn.
Feces (lat.), se Exkrementer.
Fechner [fä’znar], Gustav Theodor,
tysk filosof (1801—87), son av en lantpastor i
Sachsen, studerade
först medicin och
sedan fysik vid univ. i
Leipzig; prof, i fysik
där 1835. F. är
jämte sin lärare,
fysiologen E. H. Weber,
psykofysikens
grundare. Byggande på
Jean Bernoullis,
Eulers och Webers
forskningar samt på
egna mätningar och
experiment
formule
rar F. den allmänna lagen för
förhållandet mellan förnimmelse och retning, att
förnimmelsestyrkan växer proportionellt mot
logaritmen för retningens styrka (se Weber-
Fechnerska lagen). Med denna lag
förbinder F. den psykofysiska parallellteorien (se
d. o.) i dess djärvast metafysiska form. Mot
varje andligt skeende svarar ett fysiskt, samt
omvänt. Ej blott människan och
djurorganismerna, även växter och himlakroppar fattas
ss. besjälade. Allt omspännes i sista hand av
all-anden el. gud, som övergriper och enar
de skilda medvetenhetsvärldarna, växtsjälar
såväl som djur-, människo- och planetsjälar,
liksom vårt mänskliga medvetande enar de
särskilda föreställningsinnehållen. Denna senare,
poetiskt ofta glänsande och suggestiva, men
tillika fantastiska, på de djärvaste analogislut
vilande uppfattning betecknar F. själv ss.
”dagsvyen” (Tagesansicht) över tillvaron och
ställer den i motsats till den ”nattvy”
(Nacht-ansicht), som den
naturvetenskapligt-mekanis-tiska tolkningen enl. hans mening förmedlar.
— Oberoende av denna sin dristiga
besjälnings-lära har F. inlagt förtjänster på den
experimentella fysikens och alldeles särsk.
psykologiens område. Även den experimentella
estetiken är grundlagd av honom. — Bland F:s
arbeten märkas ”Das Büchlein vom Leben nach
dem Tode” (1836, 7 Aufl. 1911), ”Nanna oder
über das Seelenleben der Pflanzen” (1848, 4
Aufl. 1908), ”Zendavesta oder über die Dinge
des Himmels und des Jenseits” (1851, 3 Aufl.
1906), ”Über die Seelenfrage” (1861, 2 Aufl.
1907), ”Die Tagesansicht” (1879). I dessa verk
utvecklas framför allt den metafysiskt-poetiska
allbesjälningsläran, vars idéer senare upptagits
av Bruno Wille. Till psykofysikens
grundläggning och ledande metodfrågor hänföra sig:
”Elemente der Psychophysik” (1860, 3 Aufl.
1907), ”In Sachen der Psychophysik” (1877),
”Revision der Hauptpunkte der Psychophysik”
(1882). Till denna sida av F:s verksamhet
anknyta bl. a. W. Wundt och H. Ebbinghaus.
På estetikens område faller det epokgörande
arbetet ”Vorschule der Ästhetik” (1876, 2 Aufl.
1897—98). Gränsfrågor mellan fysik och
filosofi diskuteras på ett klassiskt sätt i hans
”Physikalische und philosophische
Atomen-lehre” (1855, 2 Aufl. 1864). Originella
synpunkter på utvecklingsläran anläggas i ”Ideen zur
Schöpfungs- und Entwickelungsgeschichte der
Organismen” (1873); särsk. hävdas här tanken,
att det livlösa framgått ur det levande, liksom
att organismernas differentiering försiggått
betydligt hastigare under tidigare geologiska
perioder än nu. — Litt.: K. Lasswitz, ”G. Th. F.”
(i Frommanns ”Klassiker der Philosophie”, 1,
1896, 3 Aufl. 1910); R. Liebe, ”F:s Metaphysik
im Umriss” (1903); W. James, ”Ett pluralistiskt
universum” (i ”Berömda filosofer”, 26, 1924).
A.N.
— 169 —
— 170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
