Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Felibreförbundet - Felice - Felicitas (lycka) - Felicitas (martyrer) - Felidæ - Feliński, Alojzy - Felipe - Felis - Felíu y Codina, José - Felix (namn) - Felix, Antonius - 1. Felix (helgon) - 2. Felix (helgon) - 1. Felix I (påve) - 2. Felix II (påve) - 3. Felix III (påve) - 4. Felix IV (påve) - 5. Felix V (påve) - Félix, Elisa - Fellag - Fellah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELLAH
framkallade måste få en bibetoning av politisk
separatism. Men genom måttfullhet såväl å F:s
som å den franska statens sida ha svårare
slitningar undgåtts, i sht sedan Sydfrankrike
funnit sig i att franskan är skolspråk och officiellt
språk även i Södern. Se H. Kjellman, ”Ur
Syd-Frankrikes kulturvärld” (1927) och där anförd
litt. J.V.
Felice [feli’ce], se Felix.
Feli’citas (lat), lycka; rom. myt.,
framgångens gudinna, erhöll täml. sent (150 f. Kr.)
tempel i Rom. Avbildas ofta å mynt, sittande
el. stående med ymnighetshorn el. dyl. W.N.
FelFcitas, namn på två kvinnliga martyrer;
den ena led enl. legenden martyrdöden i Rom
jämte sina 7 söner o. 150, den andra blev
martyr i Kartago (el. i Kartagos närhet) o. 200
jämte Perpetua (se denna). S.N.
Fe’lidæ, rovdjur av fam. kattdjur (se d. o.).
Felinskl [feli’nski], A 1 o j z y, polsk förf.
(1771—1820), verksam ss. skolman. F:s
värdefullaste arbete är det tragiska historiska
dramat ”Barbara Radziwillöwna” (1820). Agr.
Feli’pe, spa. namnform för Filip.
Felis, se Kattsläktet.
Feliu y Codina [feli’o i kå3i’na], José,
katalansk-spansk förf. (1845—97), började sin
litterära bana med tidskr.-art. och som
tidskr.-red. Sin berömmelse vann han emellertid som
dramaturg, först på katalansk, sedan på spansk
vers och prosa. Bland hans talrika katalanska
dramer och komedier är särsk. att nämna ”La
filla del marxant” (”Krämarens dotter”, 1875,
i samarbete med F. Soler). Här som i F:s
andra dramer är det småfolkets värld, deras
slit och lidande, som skildras på ett drastiskt
sätt. Högst når F. i några spanska dramer;
hans ”La Dolores” (1892) har t. o. m.
karakteriserats som ett mästerverk. Dolores är en
värdshusflicka, som förföres av en barberare,
och den djupt tragiska händelseutvecklingen
infattas i en utomordentligt starkt färgad ram
av landsortsliv. J.V.
Felix (lat.), mansnamn; eg.: lycklig.
Felix, Antonius, romersk ståthållare
(pro-kurator) över Judéen 52—60 e. Kr. F. var
urspr. en frigiven slav och karakteriseras av
Josefos och Tacitus ss. en grym och oduglig
ämbetsman. En mängd upprorsrörelser
före-kommo under hans styrelse. Under denna
faller också Pauli fångenskap i Cæsarea (Apg.
23—24). F. återkallades av Nero och
efterträddes av Festus (se denne). S.N.
Felix, helgon. 1) F., led enl. legenden jämte
sin syster Regula (se denna) martyrdöden i
Zürich o. 300. Attribut: huvud, palm.
Festdag: “/».
2) F. från Valois, en av trinitarieordens
(se d. o.) grundläggare, d. 1212. Festdag: M/u.
Avbildas med hjort, kedja, fana. [T.S-d.]
Felix, påvar. 1) F. I, påve 269—274.
2) F. II, påve 355—358, vald till påve under
påven Liberius’ förvisning och invigd av
ari-anska biskopar. Folket i Rom nekade att
erkänna F., och då Liberius på kejsarens
befallning återkom, blev F. fördriven. S.N.
3) F. III, påve 483—492, motarbetade under
fasthållande av Chalcedonense (se C h a 1 k
e-d o n) kejsar Zenons monofysitiska inställning,
som även innebar ett kyrkopolitiskt
undanskjutande av Rom i förhållande till patriarken
i Konstantinopel, varigenom den första
brytningen mellan de båda kyrkorna inträdde. S.N.
4) F. IV, påve 526—530, fick
påvevärdigheten genom Teoderik den store, utan större
sympatier i Rom, deltog i de semipelagianska
striderna, i det han befordrade Cæsarius’ av
Arles lära om nåden och den fria viljan. S.N.
5) F. V, påve 1439—49 (d. 1451), urspr.
hertig Amadeus VIII av Savojen, av
Baselkon-siliet (se d. o.) insatt ss. motpåve mot
Eugenius IV (se denne) men avsade sig 1449
påvevärdigheten, s. å. som Baselkonsiliet upplöste
sig själv. S.N.
Félix, Elisa, fransk skådespelerska (1820
—58), se E. R a c h e 1.
Fellag (se Fel). Med f. förstås allmänt den
regel, efter vilken felen i en serie
observationer fördela sig omkr. sitt medeltal. Vanl.
förstås med f. den s. k. Laplace-Gauss’ska f., även
kallad exponentiallagen, en symmetrisk
fördelning, enl. vilken antalet fel av storleken x
till x + dx är proportionellt mot funktionen
_ X 2
dxe 2a2
där storheten o är medelfelet (se d. o.) i en
godtycklig observation. Felteorien och
utjäm-ningsläran (se d. o) räkna emellertid i vissa
fall även med andra f. Uppställandet av f.
grundar sig på sannolikhetskalkylen (se d. o),
och föreställningen om observationsfelen som
summor av ett stort antal elementarfel spelar
här en viktig roll. — Även för statistiken är
felteorien och f. av stor betydelse. S.D.W.
Fellah (arab, falläh, jordbruksarbetare, av
fa’laha, bearbeta jorden), den i Syrien,
Palestina och Egypten vanliga benämningen på
bofasta åkerbrukare. Den egjptiske f., om vilken
ordet i Europa mest användes, sättes i motsats
dels till de nomadiserande beduinerna av
huvudsaki. arabisk härkomst, dels till den
koptis-ka stadsbefolkningen och är av båda lika
föraktad. F. härstammar från den
gammalegyptiska lantbefolkningen och företer stora
likheter med den från gamla reliefer bekanta egyp-
Uppslagsbok. IX. ____ 193 __
— 194 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
