Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenicien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FENICIEN
furstar och krigare, som bringa Farao sin
hyllning. Med det gamla rikets nedgång upphörde
Egyptens förbindelser med F., och i stället blev
det Babylonien, som försökte lägga landet
under sig. Om flera babyloniska konungar, t. ex.
Hammurabi, berättas det, att deras välde
sträckt sig ända fram till Medelhavet, men om
de verkligen lyckats erövra de feniciska
städerna, är mycket ovisst. Snarare har det
endast gällt enstaka krigståg till dessa trakter;
under alla omständigheter lyckades de
feniciska städerna bevara sin självständighet.
F:s egentliga blomstringstid inföll under
tiden från 15:e fram till 7:e årh. f. Kr. På gr.
av det begränsade landområdet och jordens
torftighet stäcktes all expansion i Syrien,
varför fenicierna på andra håll måste skaffa sig
men måste liksom övriga städer betala skatt
till Assyrien. Detta beroendeförhållande
fortsatte efter Assyriens fall 612 f. Kr. under det
nybabyloniska riket. När perserna under
Ky-ros 538 erövrade Babylonien, blev även F. en
del av det persiska riket; Xerxes använde till
största delen feniciska fartyg i sitt fälttåg mot
grekerna (slaget vid Salamis 480 f. Kr.). Efter
Alexander den stores död tillföll F. det
seleu-cidiska riket, och när detta 64 f. Kr. erövrades
av romarna, blev F. en del av det romerska
väldet. Därmed var dess historia slut; det
förlorade sin egenart och gick helt upp i den
hellenistiska kulturvärlden
Den feniciska kulturen var en utpräglad
stadskultur. Ett rikt industriliv utvecklades i
städerna, varvid särsk. metall- och textilindu-
Strid mellan feniciskt handelsfartyg (t. h.) och grekiskt krigsfartyg. Grekisk vasmålning.
avsättning för sin övertaliga befolkning. Så
uppstod ett omfattande kolonialvälde, som de
i handelstekniskt avseende synnerligen
skickliga fenicierna väl utnyttjade. Deras första
stora kolonialföretag gällde Cypern, vars rika
kopparfyndigheter blevo en begärlig
handelsvara. Sedan lade de under sig en mängd öar
i Egeiska havet, och därifrån sträcktes deras
besittningar ut till Sicilien och v. Medelhavet;
de trängde t. o. m. fram genom Gibraltar sund
till v. Spanien, vars rika silvergruvor beredde
dem stora vinster. Basis för deras
handelsfärder, vilka sträckte sig norrut till v. Europa
och söderut till Afrika och Kanarieöarna, var
det av dem grundade Gades (nuv. Cadiz).
Deras viktigaste koloni blev dock Kartago i n.
Afrika, som uppgives vara grundat av Salomos
samtida och bundsförvant konung Hiram av
Tyros. Denna med tiden mäktiga stad blev
sedan utgångspunkt för nya
kolonisationsföre-tag på Afrikas n. kust, Sardinien, Malta och
Spanien.
Efter Asarhaddons erövring av Sidon gingo
de feniciska städerna tillbaka i makt och
anseende. Visserligen lyckades Tyros hävda sig
strien nådde en hög blomstring. Den inhemska
purpursnäckan lämnade ett mycket använt
färgstoff, och de feniciska vapnen voro vida
kända för sin förträfflighet. Sin största
berömmelse nådde dock fenicierna ss.
handelsfolk, och deras särskilda förtjänst var, att de
förmedlade handelsutbytet mellan Egypten,
Babylonien och de v. Medelhavsländerna. I
Hes. 27 finnes en målande skildring av F:s
världshandel: ”Där dina handelsvaror sattes i
land från havet, mättade du många folk; med
myckenheten av ditt gods och dina bytesvaror
riktade du jordens konungar.” De feniciska
köpmännen voro dock kända för sin
snikenhet och trolöshet, och många exempel
berättas hos de antika förf, om deras bedrägliga
affärsmetoder.
Den feniciska religionen var nära besläktad
med den kanaaneiska (se d. o.). Ss. allmän
beteckning för gudomen använde man ordet
Baal, ”herre”. Den förnämste guden var
”him-melsherren”, Baal samem; en fenicisk
votivin-skrift börjar med en dedikation ”åt härskaren,
himmelns herre”, och även flera antika förf,
omtala honom. Han uppfattades även ss. sol-
— 215 —
— 216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
