Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fennoman - Fennoskandia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FENNOSKANDIA
praktiskt arbete för finskheten och finska
språket. Han förklarade, att Finlands folk var
efterblivet på gr. av bristande
nationalmed-vetande, men ett sådan medvetande kunde icke
uppkomma, så länge folkets språk ej var
bildningens språk; därför borde främst en finsk
nationallitteratur skapas, kunskapen i finska
bli allmän hos den bildade ungdomen, finskan
nå en den tillkommande ställning i skolor och
ämbetsverk. Snellmans paroller vunno livlig
anklang, och en finskhetsrörelse växte upp, som
under Alexander H:s liberala regeringstid
utvecklade sig till en politisk faktor av största
betydelse. F. sökte under G. Z. Forsmans
(Yrjö-Koskinens) och A. Meurmans ledning
fullfölja Snellmans program trots
svekomaner-nas (se d. o.) motstånd. En lång rad
nygrundade finska skolor övertogs med tiden av
staten, och finskan vann ett allt starkare
fotfäste i ämbetsverken, överraskande snabbt
uppstod även en rik finsk litteratur, en god
finsk teaterkonst och en stor finsk
tidningspress. De häftiga språkstrider, som
rörelsens hastiga frammarsch medförde, och den
fientlighet mot det svenska elementet i
Finland, som icke sällan präglade f:s agitation,
ha utgjort rörelsens avigsidor, men dessa
kunna icke undanskymma den utomordentliga
betydelsen för hela nationen av rörelsens
positiva insatser. Med representationsreformen
och den allmänna rösträttens införande 1906
nådde finskan i stort sett den dominerande
ställning f. eftersträvat, men den förfinskning
av den svenska bildade klassen, som Snellman
väntat sig, uteblev till största delen, och den
svenska allmogen, som han knappast räknade
med, har förblivit svensk. Regeringsformen av
1919 och språklagen av 1923 utgå även från
förefintligheten av två likaberättigade
natio-nalspråk, finskan och svenskan. Emellertid
fortlever hos en del finska nationalister (de
s. k. äktfinnarna) hoppet om att med tjänliga
medel hastigt kunna göra finskan
allenarådan-de i landet, och även inom moderatare finska
kretsar klagas det över mot finskheten
orättvisa, kvarblivna svenska ”privilegier”, vilka
man önskar avskaffa. Finskhetsrörelsen
fortgår sålunda ännu, ehuru i nya former, och
benämningarna fennoman och svekoman ha
nästan helt utgått ur språkbruket. — Litt.: W.
Söderhjelm, ”Åboromantiken” (2 uppl. 1924);
Th. Rein, ”J. V. Snellman” (2 bd, 2 uppl.
1904); B. Estlander, ”Elva årtionden ur
Finlands historia” (5 bd, 1929—30). H.S-m.
Fennoskandia. Skandinavien och Finland ut
göra jämte ryska Karelen och Kolahalvön en
geologisk enhet, som efter den framlidne
fin-ske geologen prof. W. Ramsays föredöme
bru
kar benämnas F. Med hänsyn till det
geografiska läget har även namnet ”den baltiska
skölden” förekommit, varmed framhäves F:s
karaktär av gammalt höjningsområde till
skillnad mot de i ö. och s. omgivande, av yngre,
flackt liggande sedimentformationer täckta
områdena. Medan gränsen mellan dessa yngre
formationer och F:s gamla urberg i Skåne
bestämmes av brottlinjer i berggrunden, utefter vilka
betydande förskjutningar i vertikal led ägt rum,
är begränsningen i ö. och s. ö. en
denudations-gräns.
F. uppbygges till allra största delen av äldre,
oftast veckade och hopskjutna formationer,
vilka åtm. delvis varit täckta av yngre
sedimentserier. De ss. gnejser betecknade
områdena bestå huvudsaki. av starkt
metamor-foserad berggrund, innehållande äldre och
yngre granitserier samt stundom även äldre
supra-krustala bergarter, ss. leptiter och skiffrar. Så
torde nog fallet vara såväl med s. v. Sveriges
järngnejsregion som med ö. Finlands,
Kolahalvöns och ryska Karelens gnejsterränger.
Andra, förr enbart ss. gnejs betecknade
områden ha numera, sedan de närmare
undersökts, fått beteckningen migmatit, biandgnejs.
Den gamla uppfattningen att i dessa gnejser
se prov på jordens allra äldsta berggrund
synes icke hålla streck. Däremot torde de,
såvitt man känner, äldsta leden i jordskorpan
representeras av leptitformationen el.
leptit-porfyritporfyr-formationen, som dess mera
fullständiga namn kan skrivas. Det är en på
jordytan utbildad, s. k. suprakrustal
bergart-serie, bestående huvudsaki. av vulkaniska
produkter, ss. lavor, asktuffer och vulkaniska
breccior med växlande kemisk-petrografisk
karaktär. De på formationens bergarter vanl.
använda beteckningarna porfyr, hälleflinta,
leptit och leptitgnejs hänföra sig till
strukturvariationer, som betingas av bergarternas olika
stadier av omvandling. En del tuffer visa
genom vacker skiktning, att de sannolikt
avlagrats i vatten. Dessutom förekomma även
sandstensartade och konglomeratiska lager,
bildade genom omlagring av tuffer och
agglo-merat el. tuffbreccior. Dylika vulkaniska
konglomerat uppträda stundom i ganska stor
utsträckning, vanl. växellagrande med
lavabäddar och därigenom tydligt karakteriserade
ss. intraformationala. De ingå sålunda i den
vulkaniska serien och beteckna icke något av
brott i utvecklingen el. uppträdandet av en
ny sedimentformation. Här åsyftade
bildningar äro icke alldeles ovanliga i F :s leptit ocb
porfyrområden; Digerbergssandstenen i
Dalar-ne och Sjöfallssandstenen i Norrbotten kunna
nämnas ss. ex. I berörda suprakrustalforma-
— 221 —
— 222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
