Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenomen - Fenomenal - Fenomenalism - Fenomenologi - Fenomobil - Fenor - Fenosafranin - Fenotyp - Fenrer, Fenresulven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fènrer
vanl. tänkt ss. motsatt verkligheten i absolut
mening el. ”tinget i sig”. Termen spelar en
framträdande roll hos bl. a. Kant, vilken
ställer fenomenen mot noumenen el. tanketingen
(se Noumen), vidare hos Schopenhauer, enl.
vilken allt är f. av vilja, hos Boström, E. v.
Hartmann m. fl. — Litt.: G. D. Hicks, ”Die
Be-griffe Phänomenon und Noumenon in ihrem
Verhältnis zu einander bei Kant” (1897). — Jfr
Fenomenalis m. A.N.
Fenomena’1, förbluffande, underbar,
oerhörd.
FenomenalFsm är inom filosofien åsikten,
att vi blott äga kännedom om företeelser el.
fenomen (se d. o.). Den uppträder dels ss.
objektiv, dels ss. radikal f. Den förra
antager med Platon, Leibniz, Kant,
Schopenhauer m. fl. en självständig verklighet bakom
fenomenen (idéer, monader, ”ting i sig”, blind
vilja etc.); den senare förnekar en sådan och
strävar att upplösa den givna verkligheten i
blotta medvetenhetsfenomen, förnimmelser etc.
(så bl. a. hos Berkeley, E. Mach, H. Vaihinger).
Jfr P o s i t i v i s m. — Litt.: H. Kleinpeter,
”Der Phänomenalismus” (1913). A.N.
Fenomenologi’ är i största allmänhet läran
om företeelserna el. fenomenen (se d. o.). Dess
innebörd har dock bestämts olika. Hos Hegel
(se denne) innebär den en lära om vetandets
former och utveckling fram till absolut
vetande (framställd i arbetet ”Phänomenologie des
Geistes”, 1807, senaste uppl. 1921); hos E.
Husserl (se denne) bestämmes den däremot ss.
”väsensvetenskap” och ställes i skarp motsats
till alla ”faktavetenskaper”, särsk. psykologi
(jfr programskriften ”Ideen zu einer reinen
Phänomenologie und phänomenologischen
Phi-losophie” i ”Jahrbuch für Philosophie und
phänomenologische Forschung”, 1, 1913). A.N.
FenomobiT, tidigare, särsk. för
pakettransport, mycket använd trehjulig automobil med
motorn kopplad till det med styrstång
försedda framhjulet. Typen tillverkas av
Phänomen-Werke, Zittau, Tyskland. v.S.
Fenor, rörelseorgan hos en del av de för ett
liv i vatten anpassade djuren. Endast
undantagsvis finnas f. hos de ryggradslösa djuren,
ss. hos vingsnäckor och tioarmade bläckfiskar
(se d. o.). De förra ha två sidoflikar av foten
och de senare två hudveck, som tjänstgöra
som f. Beträffande ryggradsdjuren kan man
indela f. i o p a r i g a och p a r i g a. Dessa
senare äro homologa med landdjurens
extremiteter (se d. o. och Extremitetteori).
Hos fiskarna fanns urspr. en sammanhängande
fensöm, vilken gick längs ryggens mittlinje,
böjde sig om stjärtspetsen och fortsatte ett
stycke framåt längs bukens mittlinje. En
sådan fensöm finnes hos lansettfisken (se d. o.)
och några andra fiskar. Vanl. är fensömmen
differentierad i skilda opariga f., ss.
ryggfenor, stjärtfena och analfenor. Till stöd för
dessa ha särskilda skelettdelar av brosk
(broskfiskar) el. ben (benfiskar m. fl.)
utvecklats. Vid basen av fenorna ligga b a s a 1 i a,
som äro anfästa vid axelskelettet, och r a d i
a-1 i a, som utgå från basalia samt fortsätta ut i
fenans tunnare delar. Saknas skelettdelar,
kallas fenan fettfena (hos t. ex. laxfiskarna
finnes en fettfena). — Opariga f. finnas
förutom hos fiskarna även hos groddjuren under
larvlivet i vatten och hos vatten-reptilerna.
Valarna ha sekundärt utbildade f., de s. k.
fenvalarna (se B a r d v a 1 a r) en ryggfena och
alla en horisontalt ställd stjärtfena. Hos
fiskarna står denna vertikalt, och man
särskiljer med hänsyn till axelskelettets förhållande
hos fiskarna 3 slag stjärt-f.: d i f y c e r k, om
axelskelettet ligger i fenans mittlinje,
heter-o c e r k, då det böjer sig upp i den dorsala
fliken av f., och homocerk, om
axelskelettet är rudimentärt och något böjt dorsalt. Av
dessa former är den difycerka ursprungligast.
Ang. stjärtfenan hos de utdöda fisködlorna se
d. o. H.W.
Fenosafrani’n, rött färgämne, tillhörande
safraningruppen; bildar grönglänsande
kristaller, lättlösliga i vatten. Lösningen användes
inom fotografien i starkt utspädd form som
desensibilisator (se d. o.). A.Su.
Fenoty’p, biol., se Anlagstyp.
Fenrer, Fenresulven (isl. Fenrir,
Fen-risulfr, d. v. s. ulven Fenrir, möjl. till fen,
träsk o. d.), nord, myt., ett mytiskt odjur
gudarnas farligaste fiende, uppträder som son
till Loke och jättinnan Angerboda och bror till
Midgårdsormen och dödsgudinnan Hel
(sannolikt senare anknytningar). Enl. Snorres Edda
Stjärtfena av A Protopterus, difycerk; B stör, heterocerk; C lax, homocerk. h axelskelettet, hi dess
yttre del i stjärtfenan.
— 229 —
— 230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
