Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalväsen - Feodor - Feodosia, Feodosija, Kefe - Feofan Prokopovitj - Ferai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERAI
Feoda’lväsen, det för medeltiden i Europa
utmärkande samhällsskicket, i vilket personliga,
lantbrukstekniska, jordrättsliga och statliga
element på ett säreget sätt sammansmälts till
ett system, omfattande hela livet. Vissa
ansatser till f. kunna spåras redan i senantik tid
å de romerska storgods inom galliskt område
(nuv. Frankrike, n. Italien), vilka ernådde s. k.
immunitet, utbrötos ur den statliga
förvalt-ningsramen och för sina underhavande åtnjöto
frihet från statliga pålagor. Likartade
förhållanden uppstodo genom det keltiska bruket, att
en hövding omgav sig med en skara personer
av honom beroende ställning (amba’cti, senare
vassi, vasaller), åt vilkas underhåll han
anvisade mindre lantgårdar. Även germanerna
kände detta krigiska följe kring hövdingen, men
de betonade mera det ömsesidiga trohetsbandel
mellan hirden och honom; härifrån härleder
sig en sida av den senare riddarromantiken. I
frankernas rike gav sig sedan 700-talet,
måhända redan på 600-talet, vasallen under
herrens (senior) skydd (kommendation,
recom-menda’tio, hulde), under avläggande av en
särsk. tro- och huldhetsed (homa’gium,
homi’-nium) till honom, och erhöll till sitt underhåll
ss. län (d. v. s. lån till nyttjande) något
jordagods el. en gård (preca’rium, benefi’cium). På
gr. av de krigiskt oroliga tiderna sökte även
mindre, fria jordbrukare på detta sätt skydd
hos mäktigare stormän mot överlåtelse till dem
av äganderätten till sin gård, vilken de så åter
mottogo ss. beneficium (se d. o.). Beneficiet
var redan tidigt i bruk i den kristna kyrkans
egendomsförvaltning. En militärt och
försvars-tekniskt viktig omständighet gav så den
avgörande stöten till f:s utbildning. Araberna hade
o. 711 erövrat den spanska halvön och hotade
därifrån med sina lättberidna och välrustade
ryttarskaror frankernas välde. Det blev för
frankerhärskaren en tvingande nödvändighet
att uppsätta ett slagkraftigt rytteri. I nödens
stund beslagtog Karl Martell (se denne) strax
efter drabbningen vid Poitiers 732 den galliska
kyrkans talrika gods och överlämnade dem ss.
beneficium på nyttjande åt hugade stormän
mot skyldighet att betala en (i början)
avsevärd jordränta till kyrkan och förpliktelse att
åt den frankiska härmakten uppsätta ett antal
bepansrade ryttare bland sina underhavande.
Från en rent privaträttslig ställning
förvandlades härmed vasallskapet till en statlig inst.
Bortlänandet av kyrkogodsen blev sedan en
förebild för liknande upplåtelser i stor skala
av kronogodsen och karolingernas vidsträckta
familjedomäner i Frankrike och nuv. Tyskland.
Länsgodset, snart kallat feudum, undantogs
från den statliga förvaltningen, erhöll
immuni
tet, och därmed föreligger det fullt utbildade
länsväsendet (se d. o.). Ett f. fanns ej blott i
Europa under medeltiden, utan liknande
företeelser påträffas i Japan, Persien, Mexiko å
olika tidsperioder. — Litt. om f. är synnerligen
omfattande, och f. är föremål för skarpa
vetenskapliga meningsskiljaktigheter på flera
avgörande punkter. P. Roth, ”Feudalität und
Unterthanenverband” (1863), ”Die
Säkularisa-tion des Kirchengutes unter den Karolingern”
(i ”Münchener historisches Jahrbuch”, 1, 1865);
G. Kaufmann, ”Die Entstehung der Vassallität”
(i ”Jahrbücher für Nationalökonomie und
Statistik”, 23, 1874); V. Ehrenberg,
”Commenda-tion und Huldigung” (1877); H. Brunner,
”Forschungen zur Geschichte des deutschen und
französischen Rechts” (1894); U. Stutz, ”Lehen
und Pfründe” (i ”Zeitschrift der
Savigny-Stiftung. Germ. Abt.”, 20, 1899); A. Dopsch,
”Wirtschaftliche Entwickelung der
Karolinger-zeit” (2 bd, 1918—20); K. Jordan. ”Das
Ein-dringen des Lehnswesens in das Rechtsleben
der römischen Kurie” (i ”Archiv für
Urkunden-forschung”, 12, 1931). E.K.
Fe’odor, ryska tsarer, se F j o d o r.
Feodo’sia, Feodosija, nu Kefe,
hamnstad på s. ö. kusten av halvön Krim; 27,347
inv. (1926). Vin- och tobaksodling; kurort. —
Under namn av Theodosia grundades F. på
500-taIet f. Kr. genom kolonisation från Miletus.
Från 300-talets början var staden en betydande
exporthamn för säd, särsk. till Aten, och intog
tidvis en självständig ställning. F. förföll fr.
o. m. 200-talet f. Kr., men från 1266, då det
togs i besittning av Genua, upplevde F., nu
under namn av Jaffa, ss. huvudort för det
genuesiska handelsväldet vid Svarta havet en
andra storhetstid. 1475 intogs F. av turkarna
och kom 1783 till Ryssland, då det erhöll
namnet F. S.; N.L.R.
Feofa’n Prokopovitj, rysk teolog och
politiker (1681—1736), biskop i Novgorod 1720,
ordf, i den heliga synoden. F. tog verksam del i
P ter I:s reformarbete, särsk. i fråga om
kyrkans organisation och folkbildningen, och sökte
filosofiskt begrunda självhärskarens ställning.
Efter Peter I:s död fick han anpassa sig efter
den konservativa styrelsen. I sina skrifter
framstår F. ss. motståndare till katolicismen
med nära anknytning till den protestantiska
läran. M.H-v.
Ferai [-al’], forntida stad i Pelasgiotis i
Thessalien, skall ha fått sitt namn efter Aiolos’
dotter Fera, styrdes o. 400 f. Kr. av tyranner,
av vilka Jason (d. 370 f. Kr.) härskade över
hela Thessalien och Alexander (d. 359 f. Kr.)
intog Tebe och kämpade mot Aten. Ruiner
vid Velestino. W.N.
— 233
— 234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
