Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feralier - Féraudy, Maurice de - Ferazdaq - Ferber, Johan Jacob - Ferber, Edna - Ferberit - 1. Ferdinand I, den rättrådige (konung av Aragonien) - 2. Ferdinand II (konung av Aragonien) - Ferdinand Maria (kurfurste av Bayern) - 1. Ferdinand Albrekt II (hertig av Braunschweig) - 2. Ferdinand (hertig av Braunschweig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERALIER
Fera’lier (lat. fera’lia), den i det antika Rom
i febr. årl. firade festen för de döda.
Féraudy [ferådi’], Maurice de, fransk
skådespelare (f. 1859), var 1880—1930 anställd
vid Théåtre fran^ais, från 1887 som societär,
och har sedan tillfälligtvis uppträtt på andra
scener i Paris. Med
eget sällskap har han
företagit åtskilliga
europeiska turnéer,
bl. a. till Sverige
1921. F. är en
tekniskt fulländad,
sällsynt naturlig
skådespelare, full av
fantasi, esprit, humor,
temperament och
känslovärme. Hans
fält är den borgerliga
repertoaren, främst
komedien, och hans skapelser äro levande
människor av kött och blod. Bland F :s roller
märkas Polonius i ”Hamlet”, Harpagon i ”Den
girige”, Marcadet, Hertig Job, Poirier i
”Klädeshandlaren och hans måg”, doktor Stockman
i ”En folkfiende”, Lechat i ”Affär är affär”,
kardinalen i ”Primerose” och Poliche. F. har
också med stor framgång ägnat sig åt filmen,
skrivit för teatern och utg. bl. a. diktsamlingen
”Fleurs emues.” G.K-g.
Ferazdaq, arabisk skald, se al-F a r a z d a k.
Ferber, Johan Jacob, kemist och
mineralog (1743—90), 1761 student i Uppsala,
lärjunge till Linné och Cronstedt. Sedan F. några
år arbetat på faderns apotek i Karlskrona,
anställdes han 1765 vid Bergskollegium, begav
sig senare ut på resor i Europa för att studera
bergsväsendet, blev erbjuden befattning som
amiralitetsapotekare i Karlskrona men
avböjde denna befattning och kvarstannade
utomlands. F. vann stort anseende för sina arbeten
i kemi, mineralogi och geologi och blev 1774
prof, i Mitau, 1783 prof, i mineralogi i
Petersburg och medl. av akad. där samt 1786
överbergsråd i Preussen. K.A.G.
Ferber [fä’ba], E d n a, nordamerikansk
författarinna (f. 1887), har i ett flertal romaner
givit prov på fin psykologisk skildringskonst.
F. tecknar med förkärlek ensamstående
arbetande kvinnor, t. ex. i ”Emma McChesney &
co.” (1915) och ”The girls” (1921; sv. övers.
1926). Bland hennes övriga arbeten märkas
”So big” (1924; sv. övers. ”Hennes sons
framgång”, 1925) och ”Cimarron” (1930), vilken
senare ger en utmärkt bild av nybyggarlivet
i de v. staterna. A.Km.
FerberFt, miner., se Wolframit.
Ferdinand, namn på talrika furstar.
Aragonien. 1)
F. I, den
rättrådige, konung (1380
—1416), son till
Johan av Kastilien,
styrde efter sin bror
Henrik IH:s död 1406 ss.
förmyndare för sin
brorson Johan II
Kastilien och valdes
1412 till konung av
Aragonien. I båda
länderna lade han
framstående regent-
egenskaper i dagen. [B.]
2) F. II, den föregåendes sonson, se
Ferdinand V, konung av Spanien.
Bayern. F. Maria, kurfurste av Bayern
(1636—79), efterträdde 1651 sin fader
Maximilian. F. var en svag och osjälvständig regent,
i början huvudsaki. behärskad av sin mor,
kejsar Ferdinand II:s dotter, sedan av sin
gemål, en savojisk prinsessa. Trots hennes
understöd misslyckades dock Frankrikes försök
att 1657 få F. alt uppträdda som kandidat till
kejsarkronan. F. förde en fredlig regering,
gynnade övermåttan kyrkan och använde
betydande summor till byggnader och konstverk. P.S.
Braunschweig. 1) F. Albrekt II, hertig
(1660—1735), deltog som österrikisk
officer i spanska tronföljdskriget och kriget
mot turkarna, 1717 riksgeneralfälttygmästare.
1735 blev F. regerande hertig. Bland hans barn
märkas Anton Ulrik (se A n n a av Ryssland 4),
Ferdinand (se nedan), Elisabet Kristina, g. m.
Fredrik II av Preussen, Louise Amalia, g. m.
Fredriks bror August Vilhelm, samt Juliane
Marie, g. m. Fredrik V ay Danmark. P.S.
2) F., den föregåendes son, hertig,
preussisk krigare (1721—92), blev redan 1740 överste
och deltog med
utmärkelse i de två
första schlesiska krigen.
Under de följande
fredsåren var F. sin
svåger Fredrik II :s
närmaste lärjunge
och vän och deltog
efter sjuåriga krigets
utbrott vid
huvudarmén i 1756 och 1757
års fälttåg. I nov.
1757 fick dock F. på
Georg II :s begäran
befälet över den huvudsaki. av England
besol-dade armén i n. v. Tyskland. Inom denna
brokigt sammansatta och av de föregående
olyckorna demoraliserade armé återställde F. hastigt
— 235 —
— 236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
