Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ferdinand I (kejsare av Österrike) - 2. Ferdinand (ärkehertig av Österrike) - 3. Ferdinand (ärkehertig av Österrike) - Ferdinand (helgon) - Ferdinand Albrekt II (hertig av Braunschweig) - Ferdinandea - Ferdinandsen, Carl - Ferdinand Vilhelm (hertig av Württemberg) - Fère, La - Feret, Jean Baptiste - Feretrius - Ferghana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERDINAND
ha regeringen,
vilken i stället leddes
av furst Metternich
och två av
ärkehertigarna, Ludvig
och Frans Karl
(”statskonferensen”).
Efter oroligheterna i
Wien nedlade F. 1848
kronan i Olmütz 2/ia
till förmån för sin
brorson Frans
Josef, bosatte sig i
Prag och besökte aldrig mer sin tidigare
residensstad. [Arrh.J
2) F., ärkehertig (1529—95), andre son till
kejsar Ferdinand I,-bror till Maximilian II, fick
1547 i uppdrag att
förvalta Böhmen, var
från 1557 hemligt g.
m. Philippine Welser
och fick 1564
regeringen i Tyrolen, där
han understödde
motreformationen.
Han skapade den
berömda Amrassam-lingen (se d. o.).
Efter Philippines död
(1580) förmälde han
sig 1582 med Anna
Katarina, dotter till hertig Vilhelm av
Man-tua. — Litt.: J. Hirn, ”Erzherzog F. von
Tirol” (2 bd, 1885—87). [P.5.]
3) F. Karl Joseph av Este, ärkehertig (1781
—1850), deltog med utmärkelse i fälttåget 1800
och räddade sig 1805 med en del trupper undan
kapitulationen i Ulm samt förde 1809 befälet
mot Polen. Efter freden 1815 fick F.
överbefälet i Ungern och var 1832—46
generalguvernör i Galizien. P.S.
4) F. Max (1832—67), se Maximilian,
kejsare av Mexiko.
Ferdinand, helgon. 1) Se Ferdinand III,
konung av Kastilien. 2) Se Ferdinand,
infant av Portugal.
Ferdinand Albrekt II, hertig av
Braunsch-weig, se Ferdinand.
Ferdinande’a, ö i Medelhavet mellan Sicilien
och Pantelleria, uppstod genom ett
vulkanutbrott i juli 1831, besöktes 20/7 och visade sig
bestå av vulkanisk aska och slagg. F :s höjd
var då 16 m. (senare 60 m.), arealen c:a 6
har. ön togs i besittning av England men
försvann redan s. å. för att återigen visa sig en
kort tid 1833. W.P-n.
Ferdinandsen, Carl Christian Frederik,
dansk botanist (L 1879), fil. d:r 1919,
assi
stent vid univ:s botaniska museum i
Köpenhamn 1906—16, botanist vid statens
växtpato-logiska försök 1917—19, försöksledare 1919—
25, prof, i växtpatologi vid Landbohöjskolen
sedan 1920. F. har särsk. ägnat sig åt
myko-logi och utg. undersökningar över danska,
västindiska och arktiska svampar, ävensom
studerat de danska ogräsväxternas ekologi. O.Gz.
Ferdinand Vilhelm, hertig av Württemberg,
se Ferdinand.
Fère, La [la fä’r], stad vid Oise, n. v. om
Laon; 4,689 inv. (1921). — Som fästning har
F. haft betydelse, dels under 1814—15 års,
dels under 1870 års krig, då det intogs av
preussarna, dels under världskriget. 1914
bildade F., en ej särdeles stark armerad
gördelfästning, jämte Laon och Reims en del av den
franska n.-o.-frontens befästningssystem.
Under de sista aug.-dagarna s. å. vidtog 2:a tyska
armén tidsödande förberedelser för anfall på
F., som Va befanns utrymt och besattes av
13 :e tyska inf. divisionen, varvid 26 pjäser
föllo i dess händer. 21/s—22/s 1918 utkämpades
vid F. och n. därom elt slag, som resulterade
i 18 :e tyska arméns genombrytning mot
Mont-didier. Se Världskriget. T.H-m.
Feret [forä’], Jean Baptist e, fransk
målare (o. 1670—1739), var några år bosatt
i Stockholm, som han lämnade 1734, och hade
där i uppdrag att på kungl. slottet måla
dekorativa blomstergrupper. Dukar med
blomstermotiv av hans hand förekomma i sv.
samlingar. I Paris var han sedan 1709 medl. av
konstakad. K.E.S.
Fere’trius, rom. myt., binamn till Jupiter. I
Jupiter F:s’ helgedom i Rom, enl. sägnen
stiftad av Romulus efter segern över
sabiner-konungen Acron, upphängdes besegrade
konungars spoTia o’pima (vapenrustningar). W.N.
Ferghana [ferya’na]. 1) Landskap i
Väst-turkestan, omfattande den mellan Tschoktal
tagh i n. v., Tienschans sydvästligaste utlöpare
i n. ö., F.-bergen i ö. och Alai tagh i s. belägna
sänka, vari Syr darja uppstår ur sina
käll-floder, Narin och Kara darja; områdets
mindre väl markerade västgräns utgöres av
förträngningen av Syr darjas flodområde mellan
de yttersta utlöparna av Tschoktal tagh i n.
och Alai tagh i s. Sänkan är en sentertiär
bildning; de lösa jordlagren utgöras till stor del av
lössbildningar, som göras fruktbara genom
konstbevattning. Höjden ö. h. är i genomsnitt
400—500 m.; de till F. förande passen ligga
samtliga på en höjd av över 4,000 m. ö. h.
Klimatet är ett ganska utpräglat
fastlandskli-mat med en medeltemp. av för juli + 28°, för
jan. — 3°. Huvudnäringen är jordbruk; av
landskapets c:a 23,000 kvkm. äro likväl en-
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
