Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferrari, Paolo - Ferrari, Philipp la Rénotière von - Ferrari, Ettore - Ferraris, Galileo - Ferraris, Maggiorino - Ferraris’ motor - Ferratin - Ferré, Charles Théophile - Ferreira, Antonio - Ferrel, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERREL
de framför något annat sin politiska och
medborgerliga mission. F:s dramer ”11 duello”
(1868), ”11 suicidio”
(1876), ”Due dame”
(1877) etc. tyngas
därför ej sällan av en
samhällelig avsikt,
hans gestalter ha med
skäl kallats
”levandegjorda kategoriska
imperativ”. Friskare
och konstnärligt mer
helgjutna äro de
historiska komedierna,
1700-tals-pastischer-
na ”Goldoni e le sue
sedici commedie nuove” (1851), ”Una poltrona
storica” (1853) etc. samt de, även av Goldoni
inspirerade, muntra lustspelen ”El sor
Bartolo-meo calzolaro”, ”La medicina di una ragazza
malata” etc. ”Opere drammatiche” (15 bd, 1877
—84), ”Teatro scelto” (1890). — Litt.: C.
Cast-rucci, ”11 teatro di P. F.” (1898); V. Ferrari,
”P. F.” (1899). G.Bgh.
Ferra’ri, Philipp la Rénotière von,
greve, frimärkssamlare (o. 1848—1917). I sitt
testamente hade F. överlämnat sina
frimärkssamlingar till postmuseet i Berlin. Franska
regeringen beslagtog emellertid samlingarna och
sålde dem 1922—23 på auktioner till förmån
för det franska krigsskadeståndet; de inbragte
c:a 7 mill. kr. Bland rariteter, som gingo
under klubban, må nämnas: British Guiana, 1 c.
av år 1856 (unikt exemplar) och ett par 2 c.
av 1850; Hawaii, 2 c. av 1851; Mauritius, 1 p.
och 2 p. av 1847. E.W-s.
Ferra’ri, E 11 o r e, italiensk bildhuggare (f.
1849), är i sin realistiska konst starkt
påverkad av samtidens radikala idéer, ”Den
korsfäste Spartacus”, Turin (1880), Giordano
Bru-no-monumentet på Campo de’ Fiori i Rom
(1883), statyn ”Revolutionen” på
Nationalmo-numentet i Rom. M.Bjn.
Ferra’ris, G a 1 i 1 e o, italiensk fysiker och
elektrotekniker (1847—97), prof, i fysik vid
Museo idustriale italiano i Milano 1878,
grundade den första italienska elektrotekniska
in-genjörsskolan i Turin (1886). F. utförde
betydelsefulla arbeten över elektrisk
kraftöverföring och belysning. Stora förtjänster inlade
han om växelströmsteknikens utveckling och
uppfann bl. a. den s. k. vridfältsprincipen
(1888, se Växelström). Efter F:s’ död
ut-gåvos hans samlade arbeten (3 bd, 1902). N.R-e.
Ferra’ris, Maggiorino, italiensk
nationalekonom och politiker (f. 1856), medl. av
deputeradekammaren 1886, minister för
post-och telegrafväsendet i Crispis ministär 1893—
96, minister för de erövrade områdena i Factas
ministär febr.—okt. 1922, numera senator. F.,
som före världskriget arbetade för ett
stärkande av trippelalliansen (se d. o.), har vid ett
flertal tillfällen tagits i anspråk av Nat. förb.,
bl. a. ss. rapportör i Ålandsfrågan 1920, ett
uppdrag som han dock avsade sig. Th.
Ferra’ris’ motor, en av Galileo Ferraris 1885
konstruerad elektrisk motor, bestående av två
par vinkelrätt mot varandra ställda
elektro-magneter och en mellan magnetpolerna
anordnad, kring en axel rörlig järncylinder. Om de
båda magnetparens spolar matas med två
sinsemellan V4 period fasförskjutna men i övrigt
lika växelströmmar, uppstår mellan
magnetpolerna ett roterande magnetfält, som
försätter järncylindern i rotation. Den av Ferraris
tillämpade principen har sedermera praktiskt
tillgodogjorts, bl. a. vid konstruktionen av
tre-fasinduktionsmotorn (se Elektriska
maskiner, sp. 307). För denna motor brukas
dock tre växelströmmar, som sinsemellan äro
fasförskjutna Vs period (trefasström). R.L-n.
Ferrati’n, farm., ljusbrunt pulver med o. 6 %
järn bundet vid äggvita. Användes som lätt
resorberbart järnmedel i dos om 0,3—0,5 gr.,
även kombinerat med arsenik under
benämningen arsenferratin (se
Arsenikpreparat). J.H.
Ferré [färe’], Charles Théophile,
fransk revolutionär (1845—71). Ivrig
anhängare av Blanqui, bedrev F. under kejsardömets
sista år en livlig revolutionär propaganda och
intog en ledande ställning inom
Pariskommunen. F. hotade att döda de personer, som
kommunen tagit som gisslan, om
regeringstrupperna dödade kommunarder, en hotelse,
som han lät gå i verkställighet, när Paris
intagits. F. blev ställd inför krigsrätt och
arkebuserad. T.E-r.
Ferreira [-el’-], Antonio, portugisisk
skald (1528—69). F. är en av den portugisiska
renässansens förnämsta skalder genom sitt
drama om Inez de Castro (”A Castro”, mitten
av 1500-talet, tr. 1587), Portugals första
verkliga drama. Hans ungdomsverk, komedierna
”Bristo” och ”Cioso”, äro mindre betydande.
En mängd sonetter, oden, epistlar, ekloger
ut-gåvos postumt 1865: ”Poemas lusitanos”,
”Obras completas”. J.V.
Ferrel [fä’ral], William, nordamerikansk
meteorolog (1817—91), blev 1857 assistent vid
byrån för ”American ephemeris and nautical
almanac”, kom 1867 till U. S. coast survey och
blev 1882 prof, vid Signal office. F. är en av
den teoretiska meteorologiens grundläggare.
Den matematiska apparat och det strikt
fysikaliska betraktelsesätt, han måste anlägga i
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
