Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferrel, William - Ferrero, 1. Guglielmo - Ferrero, 2. Gina Lombroso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERRERO
sina arbeten, gjorde honom länge oförståelig
för det stora flertalet meteorologer. Viktigast
av hans arbeten torde vara den exakta
behandling, han givit den relativa rörelsen i
förhållande till den roterande jorden, men också
ett flertal andra av hans arbeten kasta nytt
ljus över meteorologiska företeelser. F:s
viktigaste arbeten äro avtryckta och delvis
kritiserade av M. Brillouin i ”Mémoires originaux
sur la circulation générale de 1’atmosphère”
(1900). Bland F:s arbeten märkas f. ö.
”Me-teorological researches”, 1—3 (1877—82), ”A
populär treatise on the winds” (1889, 2 ed.
1893). H.K-r.
Ferre’ro. 1) G u g 1 i e 1 m o F., italiensk
filosof och historiker (f. 1871), sedan 1930 prof, i
modern historia vid
univ. i Genève. Redan
tidigt leddes F. genom
sina studier i
sociologi, historia och
statsfilosofi till att ansluta
sig till den halvt
republikanska ”Seco-lo”-klubben i Milano.
Hans lärare, senare
svärfar, var
Lombro-so. En stor del av sin
ungdom tillbragte F.
på resor; intrycken
från dessa nedlades i ”L’Europa giovane”
(1897) och ”11 militarismo” (1898). F:s
intresse för historien tog sin utgångspunkt
i det gamla romarrikets historia. Efter en
tydligen grundlig förberedelse utgav han
”Grandezza e decadenza di Roma” (5 bd,
1902—07), som översatts till 8 språk, bl. a. till
sv.: ”Rom. Dess storhet och förfall” (5 bd,
1921—24). I detta verk, som skaffade honom
ett visst rykte som historiker, dock mest bland
lekmän, koncentrerar han sig kring Roms öden
från Sullas till Augustus’ död. Den
ursprungliga planen att föra verket fram till romarrikets
fall har ännu ej fullföljts. Skildringen är bred
och på sina håll ganska populärt hållen. Den
sysslar lika mycket med sociala och
psykologiska problemen i tiden som med de rent
historiska händelserna. Som historiker ser F. i
motsats till Th. Mommsen ej i Cæsar det
romerska imperiets upphöjde skapare. I st.
fram-hålles Lucullus’ betydelse. För F. är det
romerska kejsarriket snarare Augustus’ eget verk,
skapat och genomfört av denne genom ett
återuppväckande av den gamla, äkta romerska
republiken. Jämte detta huvudverk har F.
skrivit flera mindre arbeten om Roms historia:
”Roma antica” (1922—23), som är elt mera
sammanfattande handboksarbete, ”La ruine de
la civilisation antique” (1921, på italienska
1926, på sv. 1927: ”Den antika civilisationens
undergång”), ”Julius Cæsar” (1926) och ”Le
donne dei Cesari” (1925, i sv. övers, efter 1
uppl. på engelska 1913: ”Romerska
kejsarinnor”). Som historiker har F. sin starka sida i
den psykologiska analysen och skildringen av
personer och problem. Han är en utmärkt
iakttagare och har en icke helt vanlig förmåga att
klart belysa motsättningarna i de skildrade
periodernas ekonomiska och sociala
förhållanden. Ofta går han till överdrift, bortser för
mycket från de givna och skrivna
vittnesbördens betydelse och drar alltför gärna upp
paralleller mellan forntidens och nutidens
historiska problem och företeelser, en böjelse,
bottnande i hans halvt fatalistiska, halvt
profetiska uppfattning och förkunnelse av historiens
lagar. Hans grundsyn på världens
framtidsutsikter i allm. och Italiens i sht är dyster.
Politiskt är han till utveckling och åskådning
demokrat. Vid världskrigets början anslöt han
sig med iver till de allierades program och
manade till Italiens anslutning. Efter kriget har
han utg. en lång rad större och mindre
arbeten, vari han framställt sina ibland starkt
tendentiösa idéer. I ”Ancient Rome and
modern America” (1914, på sv. 1919: ”Den
latinska anden och den moderna världen”)
klandrar han den amerikanska kulturens starka
betonande av det kvantitativa i motsats till den
europeiskas framhållande av det kvalitativa,
liksom också den moderna tidens förakt för den
latinska kulturens forna krav på måttfullhet
och klarhet. Detta verk står i en viss
motsättning till hans första verk, ”L’Europa giovane”,
som hade framhållit den latinska kulturens
förfall i motsats till den nordiskas friska kraft.
Strax efter freden framlade han i ”Memorie
e confessioni di un sovrano deposto” (1920)
sin uppfattning av orsaken till de olyckor, som
drabbat världen, och fann den främst i den
forna auktoritetsprincipens försvagande. ”La
tragedia della pace” (1923, sv. övers. ”Fredens
tragedi”, s. å.) och ”Da Fiuma a Roma” (1923;
”Four years of fascism”, 1924) äro ytterst
pessimistiska profetior om Västerlandets
undergång. Som antropolog och psykolog har F.
1893 (jämte Lombroso) utg. ”La donna
delin-quente”, där kvinnan ss. brottsling skildras,
och själv i ett arbete behandlat symbolernas
problem (”I simboli”, 1893). — Litt.: C.
Barba-gallo, ”L’opera storica di G. F.” (1911). N.V.;L.L.
2) GinaLombros o-F., den föregåendes
hustru, författarinna (f. 1877), började sin
för-fattarbana med arbeten över faderns, den
berömde kriminologen C. Lombrosos, liv och
verk, ss. ”L’uomo alienato seconde Cesare
— 263 —
— 264 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
