Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferrero, 2. Gina Lombroso- - Ferret, Col - Ferretti, Giacomo - Ferri - Ferri, Ciro - Ferri, Luigi - Ferri, Enrico - Ferricitrat - Ferricyankalium - Ferrières - Ferriferrocyanid - Ferriföreningar - Ferrioxalat - Ferripyrin - Ferrisulfat - Ferrit - Ferrner (Ferner), Bengt - Ferro - Ferro, Scipione
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERRO
Lombroso” (1911) och ”Cesare Lombroso”
(1914), och har därefter i ”L’anima della
donna” (1919, sv. övers. ”Kvinnans själ”, 1923),
”La donna nella vita” (1924), ”Le tragedie del
progresso” (1930) m. fl. ivrigt kämpat mot
maskinslaveri och kvinnoemancipation. G.Bgh.
Ferret, Col [kål färä’], pass i Alperna
mellan Mont Blanc-massivet och Stora S:t
Bernhard, på gränsen mellan Schweiz och Italien;
2,536 m. ö. h. W.P-n.
Ferre’tti, G i a c o m o, italiensk förf. (1784—
1852), verksam i Rom, har skrivit ett stort
antal operatexter för bl. a. Rossini, Donizetti,
Pacini och Ricci. — Hans son L u i g i F.
(1836—81) har diktat sonetter på romersk
dialekt (”sonetti romaneschi”, utg. 1879). A.N.
Ferri, farm., beteckning för vissa järnsalter
och järnföreningar: f. chlo’ridum, järnklorid,
f. citras, ferricitrat, f. o’xidum sacchara’tum,
järnsocker (se d. o.). Wk.
Ferri, C i r o, romersk målare (1634—89),
lärjunge till Pietro da Cortona, vars verk han
fortsatte. Efter Cortonas död var F. en av den
romerska barockens främste mästare. Han
arbetade från 1659 ett tiotal år i Palazzo Pitti i
Florens och utförde sedermera flera
dekorativa uppdrag i romerska kyrkor. I Roms
museer ge tavlor med gammaltestamentliga
ämnen ytterligare prov på hans konst. Leipzigs
stadsbibl. bevarar hans utkast till galakarosser
för drottning Kristina av Sverige. K.E.S.
Ferri, L u i g i, italiensk filosof (1826—95),
lärjunge till T. Mamiani; prof, i Florens,
senare i Rom. F. anslöt sig till de platoniserande
spiritualisternas skola och omfattade en
dynamisk monism, som postulerade en substantiell
aktivitet ss. grund för förbindelsen mellan den
kroppsliga och den andliga världen. Framför
allt ha hans historiskt-filosofiska skrifter
blivit berömda: ”Essai sur Fhistoire de la
philo-sophie en Italie au 19:e siècle” (2 bd, 1869),
”La psychologie de 1’association depuis
Hob-bes jusqu’å nos jours” (1883). L.L.
Ferri, E n r i c o, italiensk rättsfilosof (1856
—1929). R. Ardigös lärjunge vid gymnasiet i
Mantua, studerade F. sedan i Bologna för
Ellero, i Pisa för Carrara. Redan inriktad på
positivism och determinism (hans doktorsavh.
1878 bär titeln ”La teorica della imputabilitå
e la negazione del libero arbitrio”), tillägnade
han sig därefter C. Lombrosos synpunkter på
förbrytaren; jämte denne och Garöfalo blev
han en av ledarna för den ”positiva skolan”,
i det han behandlade särsk. sociologien med
hänsyn till brottslighetens fenomen, av honom
betraktat som en naturprodukt, liksom medlen
(och ej blott de straffrättsliga) för dess
bekämpande. Hans huvudverk äro ”Sociologia
criminale” (1884; 5 ed. 1929) samt
”L’omicidio-suicidio” (5 ed. 1925). F. var en medryckande
talare och berömd straffrättslig advokat.
Deputerad i parlamentet under flera årtionden,
övergick han från radikalism till revolutionär
socialism; senare mildrades hans idéer mycket,
och han dog kort efter sin utnämning till
riks-senator. A.L-i.
Ferricitra’t, citronsyrat järn, bildar gulbruna
kristaller, lösliga i vatten. I sv. farmakopén
upptages Chinini ferri citras, kinin-f., vilket på
gr. av sin föga sträva smak är ett mycket
använt järnpreparat vid blodbrist. Wk.
Ferricya’nka’Iium, se Blodlutsalt.
Ferrières [färjä’r], slott 32 km. ö. om Paris.
— F. var 19/o—5/io 1870 preussiskt
huvudkvarter; 19/« och 20/» 1870 förhandlade här Bismarck
utan resultat om fred med J. Favre. [B.]
Ferriferrocyanfd, se Berlinerblått.
Ferriföreningar, se Järnoxider.
Ferrioxala’t, se Järnsalter.
Ferripyri’n, förening av antipyrin och järn
klorid, utgörande mörkröda, i vatten
lättlös-liga kristaller. Användes huvudsaki. utvärtes
som blodstillande medel i 10—20 °/o lösning.
J.H.
Ferrisulfa’t, se Järnsalter.
Ferri’t. 1) Kem., miner., gruppbenämning för
saltartade oxidföreningar, där trevärdigt Fe
utgör den negativa delen; som typ för f. kan
nämnas magnetit (Fe . 2FeO2 el. FeO . Fe2O3)
och kromit. F. företer stor överensstämmelse
med aluminater. K.A.G.
2) Metall., en i stål ingående
utbildnings-form av Fe, a-järn. Se Järn.
Ferrner (före adlandet 1766 Ferner),
Bengt, astronom (1724—1802), observatör i
Uppsala 1751, lärare för kronprins Gustav 1763
—71, varefter F. erhöll kansliråds titel. F.
donerade till Vetenskapsakad. 1,000 rdr banco,
varav räntan årl. utdelas ss. belöning för
någon avh. i de matematiska vetenskaperna. Ch.
Ferro, spa. Hierro, en av Kanarieöarna (se
d. o.); 275 kvkm.; 8,344 inv. (1921). ön
uppbygges till största delen av basalt och når i
Alto del Mal Paso (1,415 m.) sin största höjd.
Vegetationen är synnerligen torftig, dock odlas
säd, vin och fikon, vilka senare i myckenhet
exporteras. — Emedan F. ansågs vara Gamla
världens västligaste punkt, bestämde Richelieu
1634, att nollmeridianen skulle dragas över ön.
F.-meridianen ligger 17° 39’ v. om den numera
vanl. använda Greenwich-meridianen. H.Bm.
Ferro, S c i p i o n e, italiensk matematiker
(1465—1526), prof, i Bologna sedan 1496. F.
anses ha känt lösningen till den speciella
tredjegradsekvationen x3 + ax=b, som han
kanske funnit i ett arabiskt arbete. Tartaglia (se
— 265 —
— 266 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
