Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferronière - Ferrooxalat - Ferrosi - Ferrosilicium - Ferrosulfat - Ferrotitan - Ferrotypi - Ferrovanadin, Ferrovolfram - Ferrucci, Andrea - Ferruginös - Ferrum - Ferry, Gabriel (Louis de Bellemarre) - Ferry, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERRY
av Frans I:s mätresser, vilken avbildats på ett
Lionardo da Vinci tillskrivet porträtt i
Louvren, ”La belle Ferronière”. F. var mycket
modernt på 1840-talet. I.
Ferrooxala’t, se J ä r n s al t e r.
Ferro’si anger i farmakopén salter med
två-värt järn; /. laktas, ferrolaktat, /. sulfas,
ferro-sulfat, järnvitriol.
Ferrosili’cium, se Ferrolegeringar.
Ferrosulfa’t, järnvitriol, se J är ns al t er.
Ferrotita’n, se Ferrolegeringar.
Ferrotypi’, metod för snabbframställning av
fotografiska bilder på svartlackerat järnbleck,
som överdragits med jodkollodium och gjorts
ljuskänsligt genom neddoppning i en
silverni-tratlösning. Den i kameran exponerade plåten
framkallas i en vattenlösning av järnvitriol,
surgjord med ättiksyra, och fixeras i en
cyan-kaliumlösning. Plåten kan även vara
preparerad med bromsilvergelatin i st. f.
jodkollodium, men den framkallade och fixerade bilden
måste i så fall blekas i en
kvicksilverklorid-lösning för att bli synlig. A.Sv.
Ferrovanadi’n, Ferrovo’lfram, se
Ferrolegeringar.
Ferrucci [-ro’ci], Andrea, italiensk
bildhuggare (1465—1526), verksam huvudsaki. i
Toscana. F. var framför allt intresserad av
dekorativa uppgifter och utförde bl. a. de
vackra relieferna på dopbrunnen i domen i
Pistoja. Självständigast visade han sig i ett
gravmonument för Andrea Strozzi i Santa
Maria Novella i Florens. M.Bjn.
Ferruginö’s, järnhaltig.
Ferrum (lat.), järn. F. pulvera’tum,
pulvriserat järn, /. redu’ctum, reducerat järn.
Ferry [färi’], Gabriel, pseud. för den
franske förf. Louis de Bellemarre (1809
—52). F. tillbragte en stor del av sitt liv på
resor i Amerika, spec. Mexiko, och publicerade i
”Revue des deux mondes” ett antal
vildmarks-romaner i Coopers maner, alla i bokform först
efter hans död, ss. ”Costal, 1’indien” (1852; sv.
övers. ”Indianen”), ”Le coureur des bois” (1853,
sv. övers. ”Skogslöparen”), och en rad arbeten
om mexikanska förhållanden. — Hans son
Gabriel de Bellemarre (f. 1846) har,
under samma pseud., gjort sig känd dels som
romanförf. (med europeisk miljö), dels som
belletristisk historiker. Lff.
Ferry [färi’], Jules Fran^ois Camille,
fransk politiker (1832—93) Advokat och
journalist bl. a. i ”Le Temps”, bekämpade F. andra
kejsardömet, valdes 1869 till deputerad för
Paris och återvaldes ständigt intill 1889.
Sekreterare 1870 i nationella försvarsregeringen,
mär i Paris under stadens belägring, gav han
prov på energi och mod. Han utnämndes 1872
till minister i Grekland men tog avsked efter
Thiers’ fall för att fritt kunna bekämpa
monar-kisterna och de
konservativa. Vid
genomförandet av en serie
republikanska
programpunkter 1875—
84 spelade han en
för-grundsroll. Denna tid
var den kanske mest
betydande och
lyckligaste i hans
offentliga gärning. Han var
undervisningsminis-
ter i Waddingtons och
Freycinets regeringar
1879—80, konseljpresident och
undervisningsminister 1880—81, undervisningsminister 1882,
konseljpresident och samtidigt först
undervisningsminister och senare utrikesminister
(febr. 1883—mars 1885). Under dessa år
lyckades han dels förverkliga en
genomgripande omläggning av det franska
undervisningsväsendet, dels göra Frankrike till
världens näst största kolonialmakt. F:s
under-visningsreformer buros av en antiklerikal anda.
”Jag kämpar”, sade han, ”icke mot den
katolska religionen, utan mot den katolska
politiken”. Genom en lag 1880 upphävdes varje
kyrkligt överinseende över de offentliga
skolorna och uppställdes samma fordran på
lärar-diplom för de religiösa kongregationernas medl.
som för övriga lärare. S. å. tilldelades staten
ensam befogenhet att utdela univ:s-grader,
utvisades jesuitorden samt ålades de icke
auktoriserade kongregationerna att inom tre mån.
begära auktorisering. Genom en lag 1881
infördes gratis folkskoleundervisning; 1882
stadgades, att denna skulle vara obligatorisk och
konfessionslös. Samtliga dessa reformer
genomfördes trots häftigt motstånd. F. lät
uppföra tusentals nya folkskolebyggnader samt
även flicklyceer, de senare för att konkurrera
med klosterskolorna, som dittills haft ett slags
monopol på flickundervisningen. I vart dep.
inrättade han dessutom skolor för
folkskol-lärarutbildning.
1880 vågade F. bryta mot den redan 1870
följda principen, att Frankrike icke skulle
föra en aktiv utrikespolitik, och tog initiativet
till en omfattande kolonialpolitik. Franska
protektorat grundades 1881 i Tunisien, 1883 i
Annam och 1885 efter två års krig med Kina
i Tongking. Samtidigt förbereddes erövringen
av Sudan, Kongo, Madagaskar. F :s
kolonialpolitik utsatte honom för häftiga angrepp dels
från monarkisterna, dels från de
nationalistiska radikalerna av Clemenceaus läggning, vilka
— 269 —
— 270 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
