Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fides implicita - Fidias - Fidibus - Fiditier - Fidjinötter - Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIDIAS
utan vidare insikt i saken hålla för sant, vad
kyrkan lärde. Av lekmännen fordrades f. e.
endast i fråga om kyrkans viktigaste läror,
motsvarande ung. trosbekännelsens innehåll, i
övrigt vore f. i. tillräcklig. En viss
motsvarighet till denna fördelning möter i den
efter-reformatoriska ”ortodoxien”, när man här
skiljer mellan oeftergivliga ”fundamentalartiklar”
och läror, vilka icke äga fundamental
betydelse. Luther avvisade fullständigt
medeltidens teori om f. i. G.E.H.A.
Fi’dias, grekisk bildhuggare, f. i Aten o. 490
f. Kr. av Sparta, senare åter fri. F. är berömt
period av F :s’ konstnärskap anses höra ett
monument över Miltiades och hjältarna från
Maraton, en Athenabild i trä och marmor till
Plataiai, en annan av guld och elfenben till
Akaja samt Athena Lemnia och Athena
Pro-machos i brons till Atens Akropolis. Två
marmorstatyer i Dresden och ett huvud i Bologna
förmodas vara repliker av Lemnia, ”Torso
Me-dici” i École des beaux-arts i Paris, mera
osäkert, replik av Promachos. Omkr. 450 gav
Perikles F. i uppdrag att leda uppbyggandet
och det konstnärliga smyckandet av
Parthe-nontemplet på Atens Akropolis. Skulpturerna
utfördes i F:s’ verkstad med hjälp av en krets
delvis förstklassiga konstnärer (Alkamenes
o. a.); de omfattade två kolossala
gavelgrupper, fris och metoper samt Athenas staty.
Metoperna (kentaurstrider) höggos i marmor
i mycket hög relief av olika konstnärer under
F:s’ överinseende. Frisen (panathenéerf esten)
höggs i ganska låg relief, sannolikt efter en
lätt skisserad teckning av F. på
marmorplattorna. ö. gavelns grupp framställde Athenas
födelse; kvar finnas nu endast i v. hörnet
solguden och hans hästar, en vilande Theseus (?),
två födelsegudinnor (?) och Nike, i h. hörnet
de 3 ödesgudinnorna samt natten och hennes
hästar. F. har komponerat gruppen och
utfört modellerna i lera, biträdena ha huggit
dem i marmor, möjl. med någon hjälp av F.
själv. V. gaveln framställde Athenas
tävlingsstrid med Poseidon om landet Ättika;
mittfigurerna äro nu borta. Det är omstritt,
huruvida F. också här gjort kompositionen
och några av lermodellerna, men stilen är,
med en något mera utpräglad naturalism och
en något starkare rörelserytm, en vidare
utveckling av ö. gavelns stil. I dessa
gavel-grupper nådde grekisk skulptur sitt högsta.
Till templets inre skapade F. en o. 12 m. hög
staty av Athena Parthenos med en
segergudinna på handen. Han har själv gjort
ler-modellen, antagl. i ung. naturlig storlek,
varefter medhjälparna under hans ledning
utfört den stora gipsmodellen och efter den
sku
rit själva statyn i trä och beklätt den med guld
och elfenben. Den var i arbete o. åren 448—
438. Ett par små kopior, Lenormants statyett
och Varvakeion-statyetten i Aten, ge en
föreställning om dess utseende (bild se pl. vid
art. Athena). De övriga skulpturerna
voro helt färdiga 432. F. blev dömd
för undansnillning av guld, enl. somligas
mening 438, enl. andras 432 (enär Aristofanes
sätter domen i förbindelse med peloponnesiska
kriget). F:s’ andra huvudarbete var den ännu
större, tronande Zeus i templet i Olympia,
sannolikt utförd sedan han lämnat Aten (tiden
från templets fullbordande 456 till 450 kan
knappast ha varit tillräcklig för det stora
arbetet). Båda dessa under forntiden vitt
berömda arbeten ha för länge sedan gått
förlorade (se Akropolis). 1800—12 förde
Lord Elgin det mesta av de skulpturer, som
då funnos kvar, till London, där de sedan
fingo plats i British museum (se Elgin
m a r b 1 e s). — Åtskilliga skulpturer anses,
med större el. mindre skäl, för kopior el.
repliker av arbeten av F.; sannolikast gäller detta
om Afrodite med sköldpaddan i Berlin och
Anakreon i Ny-Carlsberg Glyptotek,
Köpenhamn, dessutom Diadumenos Farnese i British
museum, Amazone Mattei i Vatikanen, Ares i
Palazzo Borghese, Tiber-Apollon i
Therm-museet och den ena dioskuren på Monte
Quirinale, Rom. F :s’ dödsår är obekant. •—
Litt.: P. Johansen, ”F.” (1922); A. Hekler, ”Die
Kunst des Phidias” (1924); H. Schrader,
”Phi-dias” (s. å.). P.J.
Fi’dibus (urspr. från tyskt studentspråk; av
omtvistat urspr.), hopvriden pappersbit,
varmed man tände tobakspipor. E.H.
Fidi’tier, se S y s s i t i e r.
Fi’dius, rom. myt., se D i u s F i d i u s.
Fidjinötter, se Cælococcus.
Fidjiöarna (eng. Fiji islands), ögrupp i
Polynesien mellan 178° 40’ v. Igd och 176° 50’ ö.
Igd samt mellan 16° och 20° s. br., jämte ön
Rotuma Englands viktigaste kronkoloni i
Polynesien. F. bestå av c:a 250 olika öar, av vilka
o. 80 äro bebodda. Hela arealen är 18,344
kvkm. ögruppens ursprungliga namn är Viti
efter den största ön Viti Levu (10,652 kvkm.).
Den näst största är Vauna Levu (5,498 kvkm.).
Många gånger mindre äro Kandavu och
Ta-veuni. — ögruppen ligger på en från det
omgivande djuphavet högt uppskjutande sockel,
som torde utgöra resten av ett sjunket
fastland. Härpå tyder också ögruppens
geologiska byggnad Visserligen består den
huvudsaki. av unga vulkaniska bergarter: andesit,
basalt och dolerit. Dessa utgöra
berggrunden i det nu dominerande vulkaniska land-
— 331 —
— 332 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
