Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filip den ädelmodige (lantgreve av Hessen) - 1. Filip I (konung av Makedonien) - 2. Filip II (konung av Makedonien) - 3. Filip III Arrhidaios (konung av Makedonien) - 4. Filip IV (konung av Makedonien) - 5. Filip V (konung av Makedonien) - Filip Simonsson (konung av Norge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILIP
med kejsaren, blev han förrädiskt
tillfångatagen av denne samt frigavs först 1552. F:s
och därmed även reformationens sak skadades
icke oväsentligt därav, att han 1540 med
medgivande av bl. a. Luther och Melanchthon
ingick dubbeläktenskap, vilket väckte stor
förargelse i Tyskland. — Litt.: ”Politisches
Ar-chiv des Landgrafen Philipp des
Grossmüti-gen von Hessen”, utg. av F. Küch (3 bd, 1904—
14). H.Bg.
M a k e d o n i e n. 1) F. I, konung, känd
endast till namnet, torde ha regerat o. 600 f. Kr.
2) F. II, konung (383—336 f. Kr.), son till
Amyntas II, fortsatte med stor framgång det
omdaningsarbete, som påbörjats av konung
Archelaos men avbrutits genom fyra
decenniers strider och oreda. F. kom i unga år som
gisslan till Tebe, där han förvärvade grekisk
bildning och inblick i den nyare strategien.
P.egent i Makedonien 359, först ss. förmyndare
för sin nevö Amyntas men snart av hären
utropad till konung, införde han dels den av
atenaren Ifikrates utbildade
peltastbeväpning-en jämte den därmed förenade hårda drillen,
dels Epaminondas’ ”sneda falang”, varvid dock
det inhemska adliga rytteriet fick bilda
offensivflygeln. Denna organiska samverkan av
olika vapenslag blev epokgörande, ävensom F:s
förintelsestrategi och bruk av väldiga
beläg-ringsmaskiner. Medel till organisation av här
och flotta erhöll F. genom att besätta
guldgruvorna i Pangaion-området ö. om floden
Strymon, där han grundade staden Filippi;
hans guldmynt fingo snart god kurs i hela
den grekiska världen. För att vinna tillträde
till havet besatte F. Amfipolis, Pydna och
Po-teidaia 357—356. 356 utbröt i Grekland det
”heliga kriget” mot fokierna, varav F.
begagnade sig för att besätta Thessalien; vidare
utvidgade han sitt välde i Trakien fram till
Bosporen och förstörde den med Aten förbundna
staden Olynthos på Chalkidike. Med Aten, som
trots Demosthenes’ flammande tal kom för sent
för att rädda Olynthos, slöt F. en av
Filokra-tes (se denne) redigerad fred 346. S. å. gjorde
han slut på kriget mot fokierna och erhöll plats
i det delfiska amfiktyonrådet. Av Isokrates (se
denne) utpekades han i en intressant flygskrift
”Philippos” ss. ledare för hellenerna i
nationalkriget mot Persien. Med detta panhellenska
program, som under 300-talet omfattades av
många greker, kom F :s makedoniska politik
att sammanfalla; häremot stodo atenarna, som
på tillskyndan av Demosthenes fingo persisk
hjälp för att skydda sina för
spannmålstillför-seln viktiga besittningar på Chersonesus.
Sedan F. 339 besatt Elateia, infallsporten till det
centrala Grekland, anslöt sig Tebe till den av
Aten ledda koalitionen mot F., men denne
vann hösten 338 vid Chaironeia en fullständig
seger. Ombud från alla Greklands stater utom
Sparta samlades nu till en kongress i Korint
338—337, där ett statsförbund bildades med F.
som förbundsfältherre. Gemensamt krig mot
Persien proklamerades, och våren 336 kunde
F. skicka en förtrupp på 10,000 man över till
Mindre Asien. Men s. å. blev han mördad i
Aigai vid sin dotters bröllop. — Den av
gammalt gängse uppfattningen av F. ss. den
ondskefulle barbaren, som blott traktade efter de
grekiska staternas frihet, härrör från de
hätska utfallen i Demosthenes’ tal. Denne torde
ej ha rätt bedömt vare sig F:s avsikter el.
den politiska situationen åren före 338. S.Ss.
3) F. III A r r h i d a i o s, konung,
halvbroder till Alexander den store, utropades
efter dennes död (323 f. Kr.) av hären till
konung jämte Alexander den stores son med
Ro-xane (se denna), Alexander. Bägge voro
konungar endast till namnet; F. var en svag
epi-leptiker, som stod under inflytande av
riksföreståndare ss. Perdikkas, Antipatros och
Po-lyperchon men i sht av sin gemål Eurydike.
Hennes äregirighet bragte F. i fiendskap till
Polyperchon och Olympias, Alexander den
stores moder, som lät mörda F. och Eurydike (317
f Kr.). S.Ss.
4) F. IV, konung, äldste son till Kassandros
(se denne), torde ha regerat endast en kort tid
efter 297 f. Kr., dog barnlös och efterträddes
av sin broder Antipatros. S.Ss.
5) F. V, konung (238—179 f. Kr.), son till
Demetrios II, besteg tronen 221, sedan hans
förmyndare Antigonos Doson avlidit, blev
efter slaget vid Cannæ 215 bundsförvant till
Hannibal, men romersk diplomati lyckades
(212) spela ut grekiska stater mot F., så att
han fick full sysselsättning, tills han 205 slöt
fred med Rom. F. gjorde erövringar i Trakien
och Illyrien, men då han anföll Egyptens
besittningar i Trakien och Mindre Asien, ingrepo
romarna (200), slogo i grund den makedoniska
falangen vid Kynoskefalai 197 och tvingade F.
att avstå även från Thessalien.
Protektoratet över Grekland övergick från Makedonien
till Rom. F. blev romarnas bundsförvant i
kriget mot Antiochos den store av Syrien 192—
189, men under sina sista år rustade han
kraftigt mot romarna. Kriget utbröt under sonen
Perseus. S.Ss.
Norge. F. Simonsson, konung (d.
1217), var på mödernet av kunglig ätt, blev
1204 av baglerna hyllad ss. jarl samt 1207 ss.
kung. Vid 1208 års försoning mellan bagler
och birkebeinar avstod F. från
kungavärdig-heten men erhöll i stället stora ’förläningar.
— 367 —
— 368 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
