Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filopanti, Quirico (Guiseppe Barilli) - Filopoimen - Filosellsilke - Filosof - Filosofem - Filosofen på tronen - Filosofera - Filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFI
församlingen i Rom 1849 och vid italienska
parlamentet efter landsförvisning till England
och Amerika. F. har utg. skrifter i mekanik,
astronomi, historia och filosofi, vittnande om
en egenartad och dunkel samt i grunden
symbolisk och mystisk teism (”Dio liberale”, 1870,
”Dio esiste”, 1881). L.L.
Filopoimen [-oT-], grekisk fältherre (d. 183
f Kr.), utmärkte sig i slaget vid Sellasia 221
under Antigonos, valdes 208 av Akajiska
förbundet (se A k a j a) till strateg, reorganiserade
härväsendet och slog 207 Machonidas av
Sparta vid Mantinea, tvingade därefter Sparta att
ansluta sig till förbundet och underkuvade 188
hela Lakonien. 183 överraskad i ett bakhåll
under ett hämndetåg mot Messene, tvangs han
tömma giftbägaren. Biogr. av Plutarchos. W.N.
Filose’llsilke, se Florettsilke.
Filosof [-å’f] (grek. filo’sofos, eg.
vishetsvän), person som idkar filosofi; spekulativt
lagd person, tänkare; person som tager livets
växling med lugn och jämnmod.
Filosofe’m (grek, filoso’fema), lära el.
påstående av filosofisk innebörd (se Filosofi);
hos Aristoteles beteckning för en strängt
nödvändig slutledning. A.N.
Filosofen på tronen, stundom använd
benämning på romerske kejsaren Marcus
Aure-lius Antoninus.
Filosofe’ra (grek. filosoféi’n), anställa
filosofiska betraktelser; spekulera, grubbla. Jfr
Filosofi.
Filosofi’ (av grek, filéi’n, älska, och sofi’a,
vishet), ”vetenskapernas vetenskap”, den
allmänna och grundläggande disciplin, som
behandlar principspörsmålen för all forskning
och tillvaro och i motsats till
specialvetenskaperna arbetar på en total världsförklaring.
Definitionerna på f. ha emellertid växlat med
skilda tider och kunskapsideal. Med Aristoteles
har man bestämt den ss. vetenskapen om det
varande ss. varande, med Schelling och Hegel
ss. vetandet om det absoluta (se d. o.), med
H. Spencer, W. Wundt och Fr. Paulsen ss. det
fullkomligt systematiserade vetandet, med W.
Windelband, H. Rickert och V. Norström ss.
den kritiska vetenskapen om de allmängiltiga
värdena och med Gomperz slutl. ss.
världs-åskådningslära. Ss. fackmässig term har ordet
f. knappast varit gängse före Sokrates, vilken
visserligen kallade sig själv filosof el.
vishetsvän men ej säkert använde ordet f.
Däremot nyttjar Platon termen, dels i mera prak
tisk bemärkelse, i dialogerna ”Faidros” och
”Symposion”, dels i mera teoretisk, i dialogen
”Euthydemos”, där f. bestämmes ss. ”förvärv av
vetande”. I detta inbegripes då, vad vi numera
kalla fackvetenskaper (geometri o. s. v.). På
liknande sätt hos Aristoteles, vilken nämner
matematik, fysik och teologi ss. ”filosofier”
men samtidigt skjuter fram teologien ss. den
”första filosofien”, som har att efterforska all-
Filosofien och de sju fria konsterna. I mitten
Filosofien tronande i molnen, omgiven av Sol och
Måne. Sju vishetsfloder utgå från Filosofien till
de fria konsterna, som tillbedja henne. Fr. v.
Grammatiken, Dialektiken, Retoriken, Musiken,
Astronomien, Geometrien, Aritmetiken.
Pennteckning fr. 1100-talet.
tings yttersta grund (el. väsendet). Därav
an-tydes då dels den vidsträckta och mindre
poängterade betydelse termen f. från början ägde,
dels också den oavlåtligt fortskridande
diffe-rentieringsprocess, varigenom, en efter en, de
olika fackvetenskaperna framträdde inom f:s
ram för att fullmyndiga utträda ur den och
inrätta sig ss. självständiga discipliner. Urspr
utgjorde f. sålunda det Hela, från vilket under
årh:s gång avskilts matematiken, astronomien,
fysiken, kemien, de biologiska och de
humanistiska vetenskaperna. Som den teoretiska
f :s mera karakteristiska discipliner kvarstodo
slutl. logik, psykologi, kunskap
s-1 ä r a och metafysik och som den
praktiska f :s etik, rätt s-f. och religion s-f.
Efter den experimentella metodens införande i
psykologien har emellertid också denna senare
vetenskap i viss mån lösryckt sig från f. i
snävare mening. — Med hänsyn till denna
fortskridande differentieringsprocess, som ytligt
— 401 —
— 402 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
