Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
inneslöt Äbo med dess biskopssäte och fasta
borg. Benämningen österland, vari man varit
van att sammanfatta de finska stammarnas
hemvister, kom ur bruk, och den förr så
skarpa motsatsen emellan de skilda stammarna
utjämnades under inverkan av sv. lag och
kristen sed. Åbobiskoparna, vilka framstodo som
de förnämsta målsmännen för landets
intressen vid konungens hov och de stores rådslag,
intogo en klok och försiktig hållning i
unionstidens strider. Efter en märklig
organisations-period under de svenskfödda biskoparna Bengt
och Hemming — den senare en nära vän till
den hel. Birgitta och förklarad för helgon —
slog det kyrkliga livet ut i full blom under
biskopar av finsk frälsesläkt, sådana som Magnus
Tavast(1412—50) och Magnus Särkilaks
(Stjern-kors) (1489—1500).På den förres initiativ
grundlädes birgittinklostret i Nådendal, vilket blev
av betydelse för de litterära strävandena i
landet; den senare påbjöd bl. a. allmogen att lära
sig den kristna lärans huvudstycken på dess
eget språk. Domkyrkan i Åbo blev
ihågkom-men med många altaren och prebenden.
Studerande, som tagit magistergraden i Paris,
funnos flera från Åbo stift än från annat stift
i riket. Men i menighetens uppfattning
in-gingo katolska föreställningar en intim
förening med nedärvda hedniska begrepp.
Urgamla mytiska motiv och minnen om
erä-marksfärdernas bragder utmynnade i en rik
episk folkpoesi. Nöteborgsfredens gräns
kunde ej hejda finnarnas framryckning mot n.
Från det forna Birkkala, som bildade
upplandet för tavasternas handelsstad vid utloppet
av Kumo älv samt omfattade en stor del av
det till lapparnas hemvister gränsande
landskapet övre Satakunta, färdades storbönder
som jägare och köpmän längs vattenlederna till
s Österbotten. Där upptogo de med kungl.
tillstånd och mot en måttlig avgift skatt av
lapparna. Sedermera utsträckte de sina
beskattnings-färder ända till Ishavets stränder och idkade en
inkomstbringande handel med pälsverk. Dessa
s. k. birkarlar (se d. o.) stötte i trakterna n.
om Bottniska viken till hälsingarna, och på
1300-talet uppstod emellan biskopen i Åbo och
ärkebiskopen i Uppsala tvist om stiftens, d. v. s.
de dem skattskyldiga bosättningarnas gräns.
Att gränsen redan tidigare gått i trakten av
Kaakama älv, bevittnades av Satakunta
landskaps menighet. Stiftsgränsen och på gr. härav
även gränsen mellan Sverige och F. förblev
ända till 1809 Kaakama älv.
I öster, där sv. Karelen i Nöteborgsfreden
gått miste om sina erämarker, fortgick
kolonisationen in på ryskt område. 1475 lät Erik
Axelsson Tott uppföra fästet Olovsborg el. Ny-
slott. För att återtaga det förlorade slöt den
rys-ke storfursten Ivan III förbund med konung
Hans i Danmark. Under kriget (1495—97)
tillba-kaslog Knut Posse med knapp nöd ryssarnas
angrepp mot Viborg, men en stor del av ö. F.
lades öde. Gustav Vasa sökte stärka landets
försvar och vinna för Kronan ökad inkomst
genom att kraftigt befrämja kolonisationen.
Han betraktade erämarkerna som Kronans
tillhörighet och sände till mellersta Finland
och ända upp till Kajanatrakten nybyggare.
Av dessa tillhörde en stor del den savolaksiska
stammen, en stam, som först vid denna tid
intar en plats i F:s historia och vars ursprung
är okänt. Den kungl. åtgärden framkallade till
en början blodiga inre strider, men de förr så
avskilda stammarna kommo snart i nära
beröring med varandra, och en möjlighet för
uppkomsten av en finsk nation var därmed given.
Under Gustav Vasa vann den luterska läran
insteg. Den förkunnades av magistrar, som
rönt inverkan av reformationen i Tyskland.
Redan 1523 predikades den nya läran av
Peder Särkilaks i Äbo. Michael Agricola utgav
en Abc-bok och flera andaktsböcker på finska
samt översatte till detta språk delar av bibeln,
bl. a. N. T. (1548). Vid sidan av svenskan, som
blev det egentliga officiella språket, förblev
— 459 —
— 460 —
FINLAND 1323-1617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
