Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
finskan i bruk vid förhandlingar med
allmogen, vann ökad användning i det kyrkliga
livet och utvecklades som skriftspråk.
Den finska adeln, som fått sin anpart av de
reducerade kyrkogodsen, växte i makt och
anseende under krigen under Gustav Vasas
söner. Östersjöprovinsernas erövring
genomfördes till övervägande del med finskt manskap
och under ledning av finska ädlingar. Flera
finska adelsmän, ss. bröderna Erik och Ivar
Fleming, Henrik Klasson och Klas Kristersson Horn
m. fl., intogo en framskjuten ställning vid
avgörandet av hela rikets öden. 1556 förlänades
konungens älsklingsson Johan som hertig av
Finland med s. v. delen av landet. Han höll
ett lysande hov i Äbo, och genom sitt förbund
med konungen i Polen inledde han sitt djärva
försök att bilda ett finskt-baltiskt välde under
sv. överhöghet. Det finska hertigdömet visade
sig dock utgöra en alltför svag bas för så
högtflygande planer: vid belägringen av Äbo
slott, som slutade med hertigens
tillfångatagande (1563), medverkade en betydande del av
finska adeln. Emellertid förlänade Johan som
konung F. värdighet av storfurstendöme (1581),
varmed gentemot den ryske storfursten
betonades landets betydelse; och då efter Johans död
en skarp konflikt uppstod mellan den
polsksvenske unionskonungen Sigismund och hertig
Karl, slöt sig riksmarsken Klas Fleming med
så gott som hela den finska adeln till
Sigismund, trotsande hertigens och de sv.
ständernas påbud.
Allmogen kände sig föga manad att tjäna
som underlag för adelsväldet. Livet i
erämar-kerna var ägnat att upprätthålla den urgamla
friheten, och Engelbrekts verk hade kommit
även den finske bonden till godo. Som en
efterdyning av den sv. bonderesningen kan
betraktas upproret i övre Satakunta och n.
Ta-vastland (1438). Under Johan III:s ryska krig
vidtog på gr. av svåra skattebördor och
in-kvarteiingar den minskning av odalböndernas
antal, som sedan fortgick under följ. årh.
österbottningarna, som med egna krafter fört
ett förödande gränskrig, hade av konungen
blivit belönade med frihet från inkvartering.
Klas Fleming ansåg sig dock ej kunna
respektera den. Även efter avslutandet av freden
i Teusina (1595), varvid gränsen mot
Ryssland drogs mot norr ända upp till Ishavet,
höll han sitt krigsfolk under vapen för att
försvara sin ställning mot hertigen. I Storkyro
i s. Österbotten kom det 1596 till ett upplopp
mot inkvarterade ryttare, det s. k. Klubbekriget,
bondehärar tågade brännande ryttarhemman
och adelsgårdar mot s. Bönderna blevo emeller-
— 461 —
— 462 —
FINLAND 1617-1809
FINLAND FRÅN I8O9<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
