FINLAND på Åland på blott 1,2 %, i Nyland på 2,4 % men i Uleåborgs län på 14,9% av åkerarealen. Skörden uppgick till 11,4 dt. pr har (1927 till 13,2 pr har) och täckte konsumtionen. Det allmännast odlade sädesslaget är sedan mitten av 1800-talet havren, som då började användas som kreatursfoder. Det odlas nu över hela landet med undantag av längst i n., där klimatet omöjliggör detta. För hela F. var od-lingsprocenlen 21,2% av hela åkerarealen. I s. växlade den mellan 18,9% (Åland) och 25,8% (S:t Michels län). Skörden (12,4 dt. pr har, 1927 14,3) täckte så gott som hela behovet. Stor betydelse för folknäringen har potatisen, som odlades på 3,2% av åkerarealen, mest i ö. (5,3% i S:t Michels och Kuopio län). Blott c:a 3% av konsumtionen brukar införas. Av jordbrukets för folknäringen avsedda vegetabiliska produktion har rågen lika stor betydelse som korn, vete potatis och baljväxter tillsammans. Av mycket stor vikt är även h u s-djursskötseln. Detta framgår bl. a. av att 1928 ej mindre än 39,8 % av hela den odlade arealen användes till produktion av hö, Dessutom brukades 6,i % som betesvall. Till detta kommer, att ytterligare 506,303 har naturlig äng användes till höläkt. Nötkreaturen intaga främsta platsen bland husdjuren. Antalet kor över 2 år uppgick till 1,301,933 och nötkreatur pr 100 inv. av lantbefolkningen till 51,8 för hela landet. Minsta antalet, 39,2, hade Viborgs län och största Åland med 63,5. medan det för det nordligaste länet (Uleåborgs) var 49,7. I allm. ha småbruken större antal nötkreatur i förhållande till åkerarealen än storbruken, vilket sammanhänger med att brukningsdelarnas storlek avtar mot n. och ö., d v. s. i samma riktning som produktionen av brödsäd blir mindre lönande och jordbruket måste baseras på extensiv boskapsskötsel med naturliga betesmarker. Antalet mejerier var 1928 630, i vilka tillverkades 212,330 dt. smör och 44,694 dt. ost. Härav exporterades 133,760 di. smör och 16,485 dt. ost. Utom av nötboskap utgjordes husdjursstocken av 393,746 hästar, 1,319,070 får, 183,043 svin, 10,592 getter och 59,269 renar. — Jordarrendesystemet erhöll i slutet av 1700-talet stor utbredning i F. 1912 voro 31 % av alla brukningsdelar arrenderade. Genom lagen av 15/io 1918 erhöllo arrendatorerna rätt att genom statens förmedling inlösa den arrenderade jorden. Genom denna reform torde antalet jordägare komma att ökas med c:a 100,000 el. samma antal, vartill antalet jordägare uppgick 1901. — Liksom i Sverige har man i F. fr. o. m. 1756 genom storskifte sökt sammanföra de till byarnas brukningsdelar hörande ägo lotterna till så få och stora sammanhängande skiften som möjligt. De äldre storskiftena blevo dock icke effektiva. 1848 utfärdades därför bestämmelser om ett mera modernt sammandragningsskifte, det s. k. n y s k i f-t e t. 1919 hade sådant utförts på 1,55 mill. har ägor Storskifte har övergått hela F. utom den nordligaste delen, där det nu pågår. — För lantbruksutbildningen finnes en agrikullur- och skogsvetenskaplig fakultet vid univ. i Hesingfors, 3 lantbruksinst., 39 lantmanna- och jordbruksskolor, 1 trädgårdsinst. och 5 trädgårdsskolor, 1 inst. för nölboskaps-skötsel, 33 krealursskölarskolor, 3 mejeriskolor, 50 skolor för huslig ekonomi. J.F. Skogsskötsel. F:s skogbärande mark beräknades 1923 till 25,263,000 har el. 73,5 % av hela arealen. Därav bestodo 20,138,000 av produktiv skogsmark. Av dessa tillhörde 7,i mill. har el. 35,s% staten, 153,000 har el. 0,7% voro kommunala skogar, 1,607,000 har el. 8% voro bolagsskogar och ej mindre än 11,048,000 har el. 54,9 % tillhörde enskilda. Det samlade virkesförrådet på bark uppskattades till 1,620 mill. kbm. och den årliga tillväxten till 44,4 mill. utom barken. I stalsskogarna avverkades 1929 3,501,268 kbm. el. 0,56 kbm. pr har växtlig skogsmark. Den årliga tillväxten taxerades till 9,5 mill. kbm. Det ekonomiska resultatet av statens skogshushållning har varierat. 1926 visade den ett överskott på c:a 13 mill. kr. Härvid är att märka, att 86% av statssko-garna äro belägna i n. F. och de återstående på vattendelarna. Delta deras ogynnsamma läge gör, att för rätt stora delar av statssko-garna finnes ingen el. ringa avsättning av virke. Statens skogsmarker äro vidare till sin växtlighet sämre än de privata. Av landskommunerna ägde 1917 63,5% tillsammans 120,000 har skogsmark. Städerna ägde sammanlagt 60,000 har. Utom av skogarnas stora areal gynnas skogsskötseln i F. av de fördelaktiga transportförhållandena. Landets vattendrag erbjuda virkesflottningen stora fördelar genom sin ringa fallhöjd och genom att de många sjöarna utjämna vattenståndsväxlingarna. Flutt-ledsnälet omfattade 1923 47,100 km. och är rätt jämnt fördelat över hela landet. Skötseln av de enskilda skogarna regleras av skogslagen av 1917. För all avverkning utom för husbehov måste skogsägaren erhålla tillåtelse av länsskogsnämnden. För den skogsvetenskap-liga utbildningen sörjer agrikultur-forstveten skapliga fakulteten vid Helsingfors univ. J.F. Bergsbruk. Medan Sveriges del av den baltiska skölden är synnerligen rik på givande malmer, är den finska delen av samma ur-bergsyta utomordentligt fattig på dylika (se — 485 — — 486 —