Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Tidningspress - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
A. H. Chydenius’ ledning. Utpräglat
svensk-sinnad var ”Vikingen” (1870—74).
”Hufvud-stadsbladet” grundades 1864 som nyhetstidn.
av August Schauman och är numera den
största och den ledande sv. tidn. i Finland. ”Nya
pressen” (1883—1900) ägde stort politiskt
inflytande under Axel Lilles ledning men blev
indragen för sin skarpa opposition mot
för-ryskningspolitiken. Liberala och kulturella
finska kretsar grundade 1890 ”Päivälehti”
(”Dagbladet”), som leddes av E. Erkko. Tidn.
indrogs 1904. I stället grundades ”Helsingin
sa-nomat” (”Helsingfors tidningar”), numera en
stor, modernt red. nyhetstidn. och organ för
finska framstegspartiet. Socialdemokraterna
er-höllo 1895 sitt huvudorgan i ”Työmies”
(”Arbetaren”), som 1918 omkom i upprorets virvlar
och ersattes med ”Suomen sosialidemokraatti”
På sv. utkommer det socialdemokratiska
”Arbetarbladet”. Det stora lantmanna- el.
agrarpartiet har förutom talrika landsortstidn. —
bland dem ”Ilkka” i Vasa, ”Maakansa”
(”Landsbygdens folk”) i Viborg och
”Turun-maa” (”Äboland”) i Äbo — sedan 1930
huvudorganet ”Suomenmaa” i Helsingfors. Den s. k.
Lapporörelsen övertog hösten 1930 en
afton-tidn. i Helsingfors och utger den under
namnet ”Ajan sana” (”Tidens ord”). Den sv.
af-tontidn. i huvudstaden, ”Svenska pressen”, har
framgått ur en serie sammanslagningar av olika
kortlivade tidningsföretag. I den har även
uppgått den liberala, modernt red. ”Dagens
tidning”, som Gustaf Mattsson grundade 1912 men
som måste upphöra 1914. Av sv. landsortstidn.
är ”Äbo underrättelser” störst. Ytterst i öster
utkommer ”Viborgs nyheter”. Större finska
landsortstidn. äro i Äbo ”Uusi Aura” (höger),
”Turun sanomat” (”Äbo tidningar”, lib.) och
”Sosialisti” (soc.), i Tammerfors ”Aamulehti”
(”Morgonbladet”, h.) och ”Kansan lehti”
(”Folkbladet”, soc.), i Viborg ”Karjala”
(”Karelen”, h.).— Litterära tidskr., se nedan, fl.S-m.
Litteratur. 1. Den svenskspråkiga.
Uppteckningar från senare tid visa, att
folkpoesien — utan tvivel till största delen
härstammande från Sverige — haft stor spridning bland
Finlands sv. allmoge. Den förste kände sv. förf,
i F. är munken Jöns Budde, som i
bir-gittinklostret i Nådendal på 1480-talet
översatte helgonlegender m. m. till sv.
Reformationstiden har eg. endast ett namn att uppvisa,
Sigfrid Aronus Forsius (d. 1624), som
vid sidan av naturvetenskapliga arbeten
författade andliga sånger. Med Äbo akad:s
grundläggande 1640 blev kontakten med kulturlivet
i Sverige starkare, och upprättandet av landets
första tryckeri 1642 skänkte den litterära
produktionen bättre villkor. Tidens akad.
vitter
het var dock ej av högre värde. Ss. F:s förste
konstskald kan betecknas Johan Paulinus
(adlad Lillienstedt, 1655—1732).
Äbostu-denten, västgöten Jakob Persson C h r
o-nan der (d. 1694) författade på 1640-talet två
dramer, vilka uppfördes vid akad. Högre
konstnärliga anspråk motsvarar den i Viborg födde
Jacob Frese (1690—1729), som dock under
stora ofred ?n kom över till Sverige och
stannade där. Efter krigsårens alla härjningar
blomstrade kulturen upp under frihetstiden
Som dess främsta representanter i F. kunna
nämnas Linné-lärjungen Pehr Kalm (1716—
79), nationalekonomen Anders
Chydenius (1729—1803) och skalden Gustaf
Philip Creutz (1731—85), vilken dock redan
vid 20 års ålder lämnade F. Den gustavianska
tiden fick sin stora betydelse för
kulturutvecklingen genom Henrik Gabriel
Porthans (1739—1804) omfattande verksamhet i
odlingens tjänst. Hans inflytande på diktningen
bestod icke blott i den fosterländska anda, som
han inblåste i sina lärjungar, utan även mera
direkt i det intresse, han hos dem väckte för
naturen, hembygden, folkdikten, därmed
förebådande nyromantiken. Till Porthans
lärjungar hörde Kellgren, som under nära 10
år vistades vid Äbo akad., Frans Michael
Franzén (1772—1847), som dock 1811
flyttade till Sverige, och Kellgrens vän, den mindre
betydande förromantikern A. N. C 1 e w b e r
g-Edelcrantz (1754—1821). Starkt påverkad
av Franzén var Michael Choræus (1774
—1806) i sina troskyldiga hem- och barnvisor.
Skilsmässan från Sverige 1809 avbröt icke de
litterära förbindelserna, men de frukter den sv.
nyromantiken avsatte i F. voro föga betydande.
Däremot fortlevde inflytandet av Porthans
fosterländska väckelse, och snart kunde man tala
om en utpräglad egen finsk fosterlandskänsla.
Denna slog ut i full blom, då den generation,
vars främsta namn äro Runeberg, Lönnrot
och Snellman, var färdig att träda till. Hos
Johan Ludvig Runeberg (1804—77)
förenades romantik och klassicism med stark
realism till en självständig diktkonst, vars
innersta drivfjäder var fosterlandskärleken.
Denna har hos honom fått uttryck av en sådan
höghet, att han blivit Finlands obestridde
nationalskald och betytt mer än någon annan för
de fosterländska idealens utformning hos hela
folket. Vekare än Runeberg och en ren
romantiker var Zacharias Topelius (1818—
98), vars religiöst färgade idealism och ljusa
tro på alla goda makter prägla hans rika och
melodiösa lyrik. Topelius’ patriotism är icke
mindre stark än Runebergs men mer naiv och
trohjärtad, och såväl i sina historiska
berät
— 499 —
— 500 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
