FINLAND en påtaglig talang redan hunnit visas av bl. a. lyrikerna Aaro Hellaakoski (f. 1893), Uuno Kailas (f. 1901), Katri Vala (f. 1901) och Elina Vaara (f. 1903) samt prosaisterna Mika Waltari (f. 1908), U n-t o S e p p ä n e n (f. 1904) och A r v i K i v i-maa (f. 1904). — Finska litterära tidskr. äro: ”Kirjallinen kuukauslehti” (”Litterärt månadsblad”, 1806—80), ”Valvoja” (”Väktaren”, från 1881) och ”Aika” (”Tiden”, från 1907, numera sammanslagna), ”Päivä” (”Dagen”, 1907—11) samt den modernistiska ”Tulenkantajat” (”Eld bärarna”, 1928—30). H.S-m. Teater. Skoldramer uppfördes vid skolan i Åbo från 1560-talet på latin, vid Åbo univ. från 1640 på latin och sv. och från 1650 också på finska samt vid skolan i Viborg något senare på sv. Dessa sporadiska försök till scenisk framställning upphörde med Karl XII:s krig. De första yrkesmässiga föreställningarna gåvos o. 1750 av sv. resande sällskap. Sådana, ofta av hög valör, voro intill 1860-talet så gott som allenahärskande. I början av 1800-talet gav en dramatisk klubb på Sveaborg svenskspråkiga föreställningar i Helsingfors, och från 1813 och in på 1830-talet ägde Åbo under Bonuviers ledning stående svenskspråkig teater, några år i Finlands första verkliga teaterhus, brunnet 1827. S. å. stod sedermera Arka-diateatern i Helsingfors färdig, och 1839 invigdes den nya teatern i Åbo, brunnen 1881 och återuppförd. Tanken på en fast, svenskspråkig scen fick näring av lyckade försök med amatöropera i Helsingfors 1849 och 1852. Nya teatern i Helsingfors öppnades 1860 och blev från 1861 stående talscen med huvudsaki. rikssvenska krafter. Den brann 1863 och efterträddes 1866 av Svenska teatern, som från 1867 stödjes av en garantiförening och ännu består. Bland dess ledare märkas svenskarna H. Molander, Aug. Lindberg och V. Castegren samt finländarna Aug. Arppe, Konni Wetzer och från 1919 Nicken Rönngren. Många av Sveriges främsta dramatiska konstnärer från det senare 1800-talet och fram till o. 1915 stå till Svenska teatern i Helsingfors i tacksamhetsskuld för betydelsefulla utbildningsår; några av dem växte sig fast och naturalisera-des, bl. a. Hj. Agardh, Maur. Svedberg och Ida Brander. Från o. 1900 ha teaterns inhemska krafter alltmera trätt i förgrunden, främst Jenny Tschernichin-Larsson, Agnes och Emil Lind, Axel Slangus, Valdemar Wohlström och Nanny Westerlund-Serlachius. Svenska teaterns repertoar har i alhn. legat på ett högt plan. Under 1870-talet ingick däri även opera och sedermera sporadiskt också operett. Aug. Arppe ledde 1888—90 operasällskap och 1890—94 inhemskt dramatiskt sällskap i landsorten. Det sena res framgångar stärkte kravet på den svenskspråkiga teaterns natio-nalisering. Svenska inhemska teatern började 1894 under Anton Franck sin ambulatoriska verksamhet, koncentrerade sig 1898 under Arppe i Åbo och blev stommen i den 1901 där upprättade fasta svenska scenen, från 1918 Åbo svenska teater. Den inhemska, svenskspråkiga Folkteatern i Helsingfors öppnades 1898, förenades 1913 med Svenska teatern ss. dess inhemska avd. och delade dess scen. De båda avd. sammanslogos och teaterns nationaiise-ring genomfördes 1916 av dåv. ledaren, dansken Adam Poulsen. Sedan 1919 äger också Vasa i Vasa teater fast, svenskspråkig scen. Inhemska, svenskspråkiga turnéer utsändas av den 1913 bildade Svenska teaterföreningen. Impulsen till en finskspråkig scen gav en amatörföreställning i Helsingfors 1869. Kaar-lo Bergbom grundade 1872 Finska teatern, som, efter ett år på resande fot, 1873 blev bofast i Arkadiateatern i Helsingfors och som 1902, fortfarande under ledning av Bergbom och hans syster Emilie B., ss. Suomen kan-sallisteatteri (Finska nationalteatern) kunde taga sin modernt inredda nybyggnad i besittning. Bland dess konstnärer från begynnelsen och fram till våra dagar märkas Oskari Vilho, Aurora och August Aspegren, Benjamin Lemo, Axel Ahlberg, Ida Aalberg, Adolf Lindfors, Kaa-rola Avellan, Katri och Aleksi Rautio, Olga Finne, Kaarle Halme, Mimmi Lähteenoja, Kirsti Soumo, Hilma Pylkkänen, Otto Närhi, Lilli Tulenheimo, Hilda Pihlajamäki, Knut Weck-man, Päiviö Horsma, Aili och Urho Somersal-mi, Teuvo Puro, Ruth och Jussi Snellman samt Paavo Korhonen. Teaterns ledare är sedan 1917 Eino Kalima. Repertoaren byggdes från början på klassisk grund, och Finska teatern har senare framgångsrikt sökt fylla sin uppgift som nationalteater. 1873—79 gavs även opera. Ur den 1899 ss. socialdemokratisk propagandascen grundade Tyoväenteatteri (Arbetareteatern) i Helsingfors framgick 1907 den neutrala Kansan näyttemö (Folkteatern), numera under Mia Backmans ledning. Den av makarna Aspegren 1887 grundade ambulatoriska Suo-malainen kansanteatteri (Finska folkteatern) gav impulsen till fasta, finskspråkiga teatrar i Viborg från 1898, i Tammerfors från 1904 och i Åbo från 1918. Efter mönstret av den 1905 i Tammerfors öppnade finskspråkiga arbetarteatern ha kommunalt understödda amatörteatrar under fackmässig ledning upprättats i de flesta industricentra. Svenskspråkiga dylika arbetarteatrar finnas i vissa städer. Ryska dramatiska gästspel och italiensk — 505 — — 506 —