Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands frihetskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS FRIHETSKRIG
införts och utbildningen av de i kraft därav
inskrivna påbörjats. Gevär, kulsprutor,
artilleri och ammunition tillfördes successivt från
Tyskland och ilandfördes under stora
svårigheter. Av sv. frivilliga anmälde sig
sammanlagt o. 1,100 man, därav 94 officerare, o. 500
befäl i lägre grader, o. 500 meniga samt 5
militärläkare. De flesta bildade ett särsk.
förband, Svenska brigaden, som kom
att taga en betydelsefull del i operationer och
strider i s. v. Finland; ett antal av officerarna
placerades på högre befälsposter och i staber.
— I slutet av jan. skredo de vita till avväpning
av de ryska garnisonerna i s. Österbotten,
varefter Mannerheim kunde basera sig på
mellersta och n. Finland intill linjen Sysmä—
Mäntyharju—Villmanstrand. Under febr, och
början av mars företogo de röda en del
spridda företag och började därefter, 8/s—14/s, en
samfälld offensiv över hela fronten i syfte att
tränga de vita norrut och fråntaga dem den
viktiga järnvägslinjen
Vasa—Haapamäki—Nyslott. De vita höllo överallt sina ställningar.
I Savolax och Karelen fullföljdes defensiven
med jämförelsevis mycket fåtaliga krafter,
medan Mannerheim sammandrog en
offensivgrupp i Tavastland. I mitten av mars
igångsatte han där en storstilad anfallsoperation,
varvid grupperna Linder (o. 4,500 man),
Hjalmarsson (o. 2,000 man), W e t z e r
(o. 3,500 man) och W i 1 k m a n (o. 3,500 man)
under hårda strider koncentriskt framryckte
mot och sammanträngde motståndarens
huvudkrafter till Tammerfors. Där
utkämpades slutstriden, som ändades med de vitas
intagande av staden ®/4. O. 8,400 röda sträckte
därvid vapen. Samtidigt med det att
Tam-merforsoffensivens slutskede utspelades,
landsattes i s. Finland tyska trupper till de vitas
hjälp. En särsk. sammansatt division
(benämnd Östersjödivisionen, o. 7,500 stridande
under befäl av generalmajoren R. v. der
G o 11 z) landsteg vid Hangö, framryckte mot
Helsingfors, i vars hamn även tyska
sjöstridskrafter inträngde — därvarande ryska
sjöstridskrafter förhöllo sig neutrala gentemot
tyskarna — samt befriade staden 13/4.
Därjämte överfördes från Reval till Lovisa en
kombinerad brigad (o. 2,500 man under befäl
av översten v. Brandenstein); denna hade
intill 20/4 nått och avbrutit järnvägen vid Lahti.
— Den röda ledningen, vars auktoritet
undergrävts genom nederlagen, företräddes numera
på överbefälhavarposten av
”folkkommissariatets” ordf., M a n n e r, medan Svetjnikov
bibehöll sin rådgivande ställning. Man beslöt att
efter hand utrymma s. v. Finland för att
därefter med rysk hjälp kunna återupptaga
of
fensiven. Med de retirerande trupperna följde
en mängd arbetarfamiljer, medförande egen
och rövad lösegendom, en tragisk och av
allsköns skövlingar beledsagad folkvandring,
syftande till att till ryskt område överflytta det
röda proletariatet från de utrymda delarna
av Finland. På vit sida verkställdes
omgruppering i och för kringränning av de rödas
huvudställning i Viborg och avbrytande av
järnvägen mot Petersburg. Högkvarteret
förlädes till S:t Michel. För ändamålet avsedda
trupper, östarmén, underställdes generalmajor
L ö f s t r ö m. Vuoksenövergångarna hade
tidigare erövrats och energiskt fasthållits av de
vita. Operationerna inleddes med
framryck-ning av gruppen A u s f e 1 d från Rautu mot
järnvägen vid Raivola, som efter hårda
strider nåddes och besattes 23/2. 22/4—24/4
framträngde gruppen W i 1 k m a n från Heinjoki över
passen vid Tali och fram till järnvägen s ö.
om Viborg. 25/4—2®/4 framgingo delar av
gruppen S i h v o från trakten av Antrea mot
Vi-borgställningens n. v. front. Den röda
östarméns huvuddel var därmed innesluten och
betvingades genom stormning 2#/4.
Viborgopera-tionen inbragte de vita bl. a. 12,000 fångar och
en stor mängd vapen, artilleri m. m. — I s. v.
Finland pågingo samtidigt operationer mot den
röda västarmén. Genom de tyska truppernas
framryckning från s. mot Lahti och över
Ta-vastehus pressades de röda mot den i linjen
Björneborg—Tammerfors—Päijänne stående
vita västarmén under generalmajor W e t z e r
(grupperna Linder, Hjalmarsson och
Bergström). De röda sökte bryta igenom
dels vid Hauho, där de med svårighet
hejdades (26/4—27/4), dels vid Koski, där de (28/4—
20/4) lyckades undankasta en underlägsen tysk
styrka. Vid Lahti spärrades reträtten av
brigaden Brandenstein, som, efter
erhållen förstärkning, genom omfattning bragte
15,000 man till kapitulation. Samtidigt
kapitulerade vid Koski o. 20,000 man för tyska
och finska trupper. — För de vita återstod nu
endast att betvinga motståndet i Savolaks och
kring Kymmene älv. Detta skedde i huvudsak
genom en snabb offensiv mot K o t k a—F r e
d-rikshamn, utförd i början av maj genom
en för ändamålet sammansatt grupp under
generalmajor Linder. — Förutom de berörda
operationerna hade under kriget en del
händelser utspelats vid Finlands ö. gräns. Ett på
Ryssland baserat och mot Rovaniemi riktat
företag av 2,500 rödgardister möttes och
avvärjdes vid gränsen ö. om nämnda ort av
några hundra man vita trupper (mars). På
begäran av den finska befolkningen i östkarelen,
som önskade förening med Finland, utfördes
— 521 —
— 522 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
