Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finska fornminnesföreningen - Finska frihetskriget - Finska handarbetets vänner - Finska historiska samfundet - Finska hushållningssällskapet - Finska hästen - Finska konstföreningen - Finska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA FRIHETSKRIGET
folkminnesforskning, person- och konsthistoria
m, m. Föreningen utgiver sedan 1874 ”F. f:s
tidskr.” (innehållande vetenskapliga avh.),
sedan 1894 den årliga "Suomen museo — Finskt
museum” (med kortare uppsatser) samt sedan
1926 ”Eurasia septentrionalis antiqua” (särsk.
avsedd för utländsk publik). P.E.O.
Finska frihetskriget, se
Finlandsfri-h e t s k r i g.
Finska handarbetets vänner, en i Finland
1879, några år efter sv. Handarbetets vänner,
stiftad förening för att höja och förbättra
Finlands hemslöjd tekniskt och i smakhänseende
genom insamlande av och spridande av
kännedom om allmogekonstens rika
mönsterförråd och genom undervisning i allehanda
grenar av slöjd, särsk. textil sådan. F. h. v.
om-bildades 1920 till a.-b., Osakeyhtiö F. h. v., med
huvudvikten lagd på tillverkning av kyrkliga
textilier och ryor. I.
Finska historiska samfundet, fi. Suomen
historiallinen seura, bildat 1875 på initiativ av
Yrjö-Koskinen, har till syfte att anställa
forskningar inom finsk historia och fornkunskap
samt dess hjälpvetenskaper, att publicera
dokument samt att om möjligt bevilja resebidrag till
utforskande av främmande arkiv. Urspr.
fastställdes samfundets medlemsantal till 15, 1888
till 24. Vid en 1917 företagen nyorganisation
ströks maximigränsen för antalet medl. F. h. s.
har utfört betydande arbeten till fromma för
den finländska historieforskningen, utg. olika
urkundssamlingar samt sedan 1875
”Historiallinen arkisto”. B.
Finska hushållningssällskapet stiftades Vn
1797 i Äbo för att främja ”den enskilda
hushållningen i allm. och lanthushållningen i sht”.
Sällskapet har på många olika sätt verkat för
Finlands materiella och andliga kultur. Det
ivrade för vaccinationen och utbredde
potatisodlingen. På sällskapets initiativ grundades
1837 landets första lantbruksinst. Efter det
att allt flera lokala lantbrukssällskap bildats,
har F. h:s betydelse minskats, och dess
verksamhet har numera så gott som helt begrän
sats till Äland och de svenskspråkiga
kommunerna i Äboland. F. h. har utg. en rad
populära ekonomiska skrifter och har till sitt
förfogande ett antal konsulenter och instruktörer.
Det beviljar dem, som gjort sig därav
förtjänta, medaljer och hederstecken för
långvarig och trogen tjänst. — Litt.: G. Cygnaeus,
”K. F. h. 1797—1897” (1897). E.Ed.
Finska hästen, förädlad lantras av
ponnytyp, tillhörande Stegmanska rasgruppen E’quus
caballus germa’nicus. F. är enl. Antonius en
korsningsprodukt med härstamning dels från
den kallblodiga västeuropeiska hästen (E’quus
robu’stus), dels från Tarpanen (E’quus
Gme-li’ni). Kroppen påminner om den
förstnämnda, och huvudet röjer den senares blod. F.
är god travare. Rekord 3 km. på 4 min. 59,8
sek. Mankhöjd 148—156 cm. Exteriör ganska
varierande. Färg vanl. brun el. fux. Jfr
Hästraser. H.Fqt.
Finska konstföreningen, stiftad i Helsingfors
1846, har utvidgat sig till landets förnämsta
konst-institution, vanl. kallad ”Atheneum”. En
konstskola, vars styrelse bildar ”Finlands
konstakad.”, är därmed förbunden; här ha
landets flesta konstnärliga krafter fått sin
utbildning. Som F. k:s ordf, fungerade under många
år C. G. Estlander. A. Edelfelts namn hör
också till F. k:s förnämsta. Vid F. k. har ett
galleri av tavlor och skulpturer uppvuxit,
numera Finlands förnämsta konstmuseum; dess
föreståndare är f. n. F. Stjernschantz. E.W.
Finska kriget. 21/2 1808 gick den ryska
armén ulan krigsförklaring över gränsen. Den
utgjorde o. 24,000 man under general
Buxhöv-den (se denne). De finska stridskrafterna
räknade nära 20,000 man, varav dock bortåt
hälften var förlagd i fästningarna, 7,000 i det starka
Sveaborg (se d. o.). Under vintern kunde
knappast någon hjälp sändas från Sverige, som
dessutom även hotades av dansk-norska och
franska trupper (se Dans k-s venska krig,
10), och den kort förut bekräftade
försvarspla-nen gick därför ut på att söka bevara armén och
hålla fästningarna, tills isen gick upp. Under
skydd av den överlägsna sv.-engelska flottan
skulle så förstärkningar överföras från Sverige
och, stödda på Sveaborg, tvinga ryssarna till
återtåg. I enlighet härmed avfattades också
instruktionen för överbefälhavaren, general
Klingspor, som vid krigsutbrottet befann sig i
Sverige, men konungen tilläde en maning att
ej retirera onödigt hastigt. Den t. f.
överbefälhavaren, generallöjtnant Klercker, hade utan
att söka utnyttja de på skilda vägar
framträngande ryssarnas splittring förenat sina
huvudkrafter, 7,700 man, vid Tavastehus, under
det överste J. A. Cronstedt vid S:t Michel
samlade Savolaksbrigaden. Då Tutjkov med en
rysk division framryckte mot Cronstedt, drog
sig emellertid denne skyndsamt tillbaka ända
till Uleåborg, därmed tillåtande Tutjkov att
vid Gamla Karleby allvarligt hota huvudarméns
relrättlinje. Klingspor, som på goda grunder
ej velat stanna vid Tavastehus och liksom de
flesta av sina underbefälhavare hade en rent
vidskeplig rädsla för att bliva ”turnerad”
(kringgången), hade dock också i största hast
retirerat och hunnit förbi den kritiska punkten
före ryssarnas ankomst dit. Det snabba
återtåget inverkade framför allt i moraliskt hän
— 547 —
— 548 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
