Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finska kriget - Finska kvinnoförbundet - Finska kyrkan i Stockholm - Finska kyrkohistoriska samfundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KYRKOHISTORISKA SAMFUNDET
seende skadligt på armén, och många officerare
stannade efter, angripna av
”Björneborgs-sjukan.” Av ryssarnas huvudkrafter följde
blott en mindre del under Rajevski efter
Kling-spor, Buxhövden själv vände sig mot Sveaborg.
Genom van Suchtelen lyckades han % förmå
kommendanten C. O. Cronstedt att avsluta en
kapitulation, som % överlämnade Sveaborg i
hans händer och därmed avgjorde Finlands
öde. — Den sv. huvudarmén hade under tiden
vunnit segrarna vid Siikajoki och Revolaks,
vilka återupplivade arméns mod. I början av
maj ryckte Sandels, understödd av
befolkningen, ned mot s. o., framträngde först ända till
S:t Michel men tvangs i juni av Barclay de
Tolly att återtåga till Toivala, där han
skyddade huvudarmén mot angrepp österifrån och
understödde folkresningen i Karelen. Åland,
som under vintern intagits av ryssarna,
befriades 10/s genom en folkresning, och även i s.
Finland jäste det. Stora ryska styrkor kvarhöllos
därför här, så mycket mer som Buxhövden
även räknade med sv. landstigningsföretag,
sedan isen brutit upp och Gustav IV Adolf på
allt sätt stärkt Sveriges stridskrafter, bl. a.
genom upprättandet av lantvärnet (se d. o.).
Konungen var också fast besluten att på allt
sätt söka återtaga Finland, men inom den
militära ledningen både till lands och sjös rådde
misströstan och brist på energi, örlogsflottan
fyllde illa sin uppgift att hindra den ryska
skärgårdsflottan att passera Hangö udd, och
skärgårdsflottan utnyttjade ej sin ursprungliga
överlägsenhet över den ryska. Så fingo
svenskarna aldrig något säkert herravälde inom den
s. finska skärgården, vilket efter Sveaborgs
fall var en nödvändig förutsättning för en
framgångsrik landstigning. Den slyrkeförskjutning
mellan skärgårdsflottorna, som inträtt,
därigenom att Sveaborgs-eskadern fallit i ryssarnas
händer, var ytterst ödesdiger. Ett par smärre
landstigningsförsök i juni av generalmajor
Ve-gesack vid Lemo och överste Bergenstråhle vid
Vasa misslyckades. Ung. samtidigt bröt
huvudarmén långsamt upp söderut och slog
ryssarna, 14/? vid Lapp o och 17/s vid Alavo. Men
varken Klingspor el. hans generaladjutant
Adlercreutz förstod att utnyttja
framgångarna. Då ryssarna snart erhöllo betydliga
förstärkningar, under det alt endast Vegesack med
3,000 man förenade sig med Klingspor,
började med O. v. Fieandts nederlag vid Karstula
(21/8) och Adlercreutz’ vid Kuortane, Ruona och
Salmi (31/8—%) åter svenskarnas återtåg.
Dö-belns seger vid Juutas 13/9 omintetgjorde
visserligen ryssarnas kringränningsförsök, men
14/s led huvudarmén det avgörande nederlaget
vid Oravais, 2B/9 följt av stilleståndet i Lohteå.
Landstigningsförsöken vid Lokalaks 17/g och
Helsinge 26/9 misslyckades. Efter stilleståndets
uppsägande slog Sandels 27/io vid Virta bro
ryssarna, men 19/n förband sig Klercker, nu
åter överbefälhavare, genom konventionen i
Olkojoki att utrymma Finland. — Hårt
härjade de följande mån. sjukdomar i hären, men
först i mars 1809 började åter operationerna.
Över Åland, Kvarken och n. om Bottniska
viken anföllo ryssarna nu det egentliga Sverige.
Det av de besvärliga förberedelserna
framkallade uppskovet hotade allvarligt framgången
av förelaget, och den nye överbefälhavaren,
general Knorring, igångsatte det först på
kejsarens uttryckliga order. Döbeln, som förde
befälet på Åland, kunde, då han blott
förfogade över 7,000 man mot 17,000 och konungens
avsättning hindrade avsändandet av de redan
ditbeordrade förstärkningarna, ej göra mer än
söka rädda trupperna, vilket också i huvudsak
lyckades. Blott en mindre kosackstyrka
följde honom över Ålands hav. Det av Barclay
de Tolly ledda angreppet över Kvarken
kröntes med framgång, och J. A. Cronstedt
överlämnade 22/s Umeå till ryssarna. På order av
Knorring återvände dessa dock redan i slutel
av månaden till Finland. Umeås fall och
konungens avsättning hade dock då redan
förmått befälhavaren för de omkr. Kalix förlagda
finska trupperna, generalmajor Gripenberg, att
25/s genom kapitulationen i Kalix överlämna
dem åt ryssarna. Dessa fortsatte sedan
fram-ryckningen ända till Umeå. Ett stort anlagt
försök alt landsätta en armé i ryggen på
ryssarna och skaffa bättre fredsvillkor genom att
avskära deras återtåg utfördes illa.
Landstig-ningskåren blev slagen vid Sävar 19/s, och då
ryssarna 20/8 själva dumdristigt angrepo vid
Kalan, försummades tillfället att tillfoga dem
ett avgörande nederlag. Därpå inskeppades
trupperna. Nu återstod intet annat än att
foga sig i ryssarnas hårda villkor, och 17/y
undertecknades freden i Fredrikshamn (se d. o ).
— Litt.: ”Sveriges krig åren 1808 och 1809”,
utg. av Generalstabens krigshist. afd. (9 bd,
1890—1922); J. R. Danielson-Kalmari, ”F. k.
och Finlands krigare 1808—09” (1897); C. O.
Nordensvan, ”F. k.” (1898). P.S.
Finska kvinnoförbundet, Suomalainen
nais-liitto, grundades 1907 i syfte att befordra
kvinnornas kunskap i allmänna frågor, främja
behövliga sociala reformer, närma klasserna till
varandra och fördjupa nationalkänslan, allt i
konstitutionell, demokratisk anda. S.N.
Finska kyrkan i Stockholm, se Finska
nationella församlingen i
Stockholm.
Finska kyrkohistoriska samfundet stiftades
— 549 —
— 550 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
