FINSKA SPRÅKET tydande. 1901 upptogs ett nytt arbetsfält i Kina (n. v. Hunan). G.W.L. Finska mosskuiturföreningen, vars verksamhet börjades 1896, har sitt säte i Helsingfors. Föreningen har fyra till olika distrikt förlagda försöksstationer för odlingsförsök på torvjord, bedriver konsultatorisk verksamhet samt utför systematiska torvmarksundersökningar på Finlands 10 mill. har torvmarker. Hj.P. Finska nationella framstegspartiet, fi. Edis-tys puoltie, bildades 1918 av mestadels ungfinska element. F. n. f. hade sin glansperiod under den unga statens första år och har sedan avsevärt förminskats. Reaktionen mot Lappo-rörelsen (se d. o.) ökade vid presidentvalet 1931 åter dess numerär. Bland partiets medl. märkas främst K. J. Ståhlberg och J. H. J. Vennola. B. Finska nationella församlingen i Stockholm bildades 1533 och fick gudstjänstlokal i det utrymda Svartbrödraklostret. I nära 200 år sak- Finska kyrkan i Stockholm. nade församlingen egen gudstjänstlokal, och gudstjänsterna höllos 1533—50 dels i ovannämnda kloster, dels i ett kapell å Södermalm, 1551—61 i Storkyrkan, 1562—1607 i Tyska kyrkan och 1608—1725 i Riddarholmskyrkan. 1725 inköptes' det s. k. Lilla bollhuset, som erhöll namnet Fredriks kyrka och förklarades 1736 av K. m:t vara ”en nationell kyrka för K. m:ts trogna undersåtar i storfurstendömet Finland”. En del inventarier hitfördes från Östersjöprov. vid ryssarnas infall 1700. Församlingens förste till namnet kände kyrkoherde var en Herr Mårten (o. 1550), vilken översatte Sveriges landslag till finska språket. Prästgård inköptes 1630. Församlingens medl. (1930 1,739 personer) äro till övervägande delen svenskspråkiga, varför gudstjänst på finska numera hålles endast en gång i månaden. G.Kdt. Finska nationella samlingspartiet, fi. Kokoo-mus puolue, politiskt parti i Finland, uppkommet genom ombildning 1918 av Finska partiet (se d. o.) med en del anslutning från Ungfinska partiet, nu Finska nationella framstegspartiet (se d. o.). F. n. s. är konservativt med starka inslag av storbondeklassen, tjänstemannakåren och de akademiskt bildade finnarna. 1929 anslöt sig partiet officiellt till det nationalistiska s. k. äktfinska programmet i språkfrågan (se Ä k t-f in nar). Utan att partiet var direkt engagerat i Lapporörelsen (se d. o.), omfattades denna med förståelse av kretsar, som stodo partiledningen nära. Dess presidentkandidat var 1931 P. E. Svinhufvud. A.N-ck. Finska pappersbruksföreningen, grund. 1918, sköter de finska pappersbrukens försäljning till samtliga länder utom Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Föreningen omfattar 20 av Finlands 23 pappersbruk och kontrollerar över hälften av pappersexporten. Dess export 1930 utgjorde 142,269 ton. E.Ed. Finska papperskontoret, grundat 1921, sköter de finska pappersbrukens försäljning i Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Till F. p. ha samtliga pappersbruk i Finland anslutit sig. Dess försäljning 1930 utgjorde 78,428 ton, varav 36,159 ton exporterades. E.Ed. Finska partiet, fi. Suomalainen puolue, politiskt parti i Finland, härstammande från 1850-talet. Det uppkom i anslutning till den finsknationella väckelse, som i J. W. Snellman (se denne) hade sin livgivande kraft. Partiets främste ledare blev Yrjö-Koskinen (se denne). Brytningar inom det socialpolitiskt ganska heterogena partiet föranledde 1894 bildandet av Ungfinska partiet, som till en början intog en mot svenskarna i landet mera försonlig hållning. Skarpast gingo de båda finska partifraktionerna isär beträffande förhållandet till den allt aggressivare förryskningspolitiken; här förordade ”gammalfinnarna” eftergifter i syfte att förebygga slitningar med Ryssland. Undfallen-hetspolitiken visade sig emellertid ödesdiger för F. p., som vid lantdagsvalen 1904 såg sina mandatsiffror alltmera sjunka. I striden om statsskicket efter frihetskriget 1918 förordades mestadels konstitutionell monarki. Partiet ombilda-des 1918 till Finska nationella samlingspartiet (se d. o.). A.N-ck. Finska språket tillhör den östersjöfinska språkgruppen (se Östersjöfinska språk). F. s. talas i Finland utom: 1) det svenska språkområdet (se Svenska språket), 2) Enare och Utsjoki (huvudsaki. lapska) samt Petsamo (lapska och ryska jämte f.), 3) Salmis härad (olonetsiska). Dessutom talas f. s. i Finnmarken i Norge (Vb av befolkningen), n. ö. Norrbotten (se ”Svenska turistföreningens årsskrift”, 1929, sid. 142) samt (i utdöende statt) på spridda ställen i Karlskoga bergslag i Värmland och angränsande trakter i Norge; — 553 — — 554 —