Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fischer, Johann - Fischer, Johan Christian Henrik - Fischer, Kuno - Fischer, Gustav - Fischer, Theobald - Fischer, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISCHER
mönster, vilket F. på flera punkter motsatte
sig. 1699 lämnade han Livland och dog ss.
generalsuperintendent i Magdeburg. S.N.
Fischer, Johan Christian Henrik,
dansk politiker (1814—85), urspr. teolog,
senare naturforskare
(framstående
ornitolog) och
matematiker, från 1844
adjunkt i Slagelse. Ett
skolprogram,
”Astronomien og Skriftens
Autoritet”,
försvagade hans position som
lärare, och han
lämnade 1852
lärarverk-samheten för
politiken. Som medl. av
Folketinget tillhörde
F. bondevännernas helstatsgrupp, kämpade
vid Tschernings sida i tal och skrift mot
det nationella partiet och följde honom i
samarbetet med örsteds konservativa
helstatspoli-tik. Som statsrevisor visade han 1853—75 en
utomordentlig duglighet. Nära knuten till
godsägarna, gled han efter hand helt över till
högern och blev efter författningsrevisionen 1866
kungavald medl. av Landstinget. Här utövade
F. med sin arbetsförmåga och klara överblick
samt sitt kritiska sinne ett vida större inflytande
än i Folketinget; partichefsbegåvningen att
vinna människor saknade han. 1875 anförtrodde
Estrup honom kultusministeriet, vilket han
omorganiserade med stor administrativ duglighet;
på reformer är däremot hans ministertid icke
rik. 1880 måste han avgå, bl. a. emedan han
bakom partiets rygg hade fört
underhandlingar med vänstern. Sedan 1882 var F.
direktör för Frederiks Hospital i Köpenhamn.
Hans otryckta politiska dagböcker äro en
viktig källa till tidens historia. Fl.D.
Fischer, Kuno, tysk filosof (1824—1907),
från 1872 prof, i Heidelberg, där han intog
en mycket inflytelserik ställning. Till sin egen
ståndpunkt var F.
hegelian (”Diotima,
die Idee des
Schö-nen”, 1849, ”System
der Logik und
Me-taphysik oder
Wis-senschaftslehre”,
1865, ånyo utg. av
Falkenheim 1909);
dock ligger hans
största betydelse i
hans glänsande
skrivna, i vida
kretsar lästa filosofi- och
litteraturhistoriska arbeten (”Geschichte der
neueren Philosophie”, 9 bd, 1854—77, ”Lessings
Nathan der Weise”, 1864, ”Shakespeares
Cha-rakterentwicklung Richard III”, 1864, ”Goethes
Faust”, 1878). Vid en tid, då materialismen
härskade i Tyskland, bidrog särsk. hans
arbete om Kant att åter väcka det filosofiska
intresset. — Litt.: H. Falkenheim, ”K. F. und
die literarhistorische Methode” (1892). E.v.A
Fischer, Gustav, tysk bokförläggare (1845
—1910), övertog 1878 H. Duffts bokförlag i
Jena, utgav huvudsaki. naturvetenskaplig
(”Handwörterbuch der Naturwissenschaften”,
10 bd, 1912—15), medicinsk (”Handbuch der
Anatomie des Menschen”, 8 bd, 1896—1926)
och statsvetenskaplig (”Handwörterbuch der
Staatswissenschaften”, 4 Aufl., 9 bd, 1923—
29) facklitteratur. Nuv. innehavare av
bokförlaget är adoptivsonen G u s t a v F. (f. 1878).—
Litt.: ”G. F., Jena. 1878—1928” (1928). W.N.
Fischer, Theobald, tysk geograf (1846—
1910), prof, i Kiel 1879, i Marburg 1883, var
på sin tid den främste kännaren av
Medelhavsområdet, inom vilket han företog
vidsträckta resor, särsk. i Atlasländerna. Bland
hans skrifter märkas ”Beiträge zur physischen
Geographie der Mittelmeerländer” (1877), ”Die
Dattelpalme” (i ”Petermanns Mitteilungen”,
Erg.-h. 64, 1881), ”Wissenschaftliche
Ergeb-nisse einer Reise im Atlas-Vorlande von
Ma-rokko 1899” (därst., Erg.-h. 133, 1900),
”Meine dritte Forschungsreise im
Atlasvor-land” (i ”Mitteilungen der Geographischen
Ge-sellschaft, Hamburg” 1902), ”La penisola
ita-liana” (1903), ”Der ölbaum” (i ”Petermanns
Mitteilungen”, Erg.-h. 147, 1904) och
”Mittel-meerbilder” (1906, 2 Aufl. 1913, N. F. 1908). J.C.
Fischer, Emil, tysk kemist (1852—1919),
prof, i München 1879, i Erlangen 1882, i
Würz-burg 1885, i Berlin
1892, Nobelpristagare
i kemi 1902, en av
de framgångsrikaste
forskarna inom den
organiska kemin.
Redan i unga år (1875)
upptäckte F.
fenyl-hydrazin samt
klarläde sammansättningen av rosanilin och
de tekniskt viktiga
trifenylfärgämnena.
Under en tid av 24
år (1882—1906) sträckte sig F:s
undersökningar över de biologiskt så viktiga
pu-rinföreningarna. F. visade, att purin är
modersubstansen till urinsyra, xantin och till de
i kaffe, te och kakao förekommande alkaloi-
— 575 —
— 576 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
