FISKERILAGSTIFTNING med rörlig redskap är fritt vid annans strand vid öppna havsstranden och utom skären, där sådant fiske av ålder oklandrat utövats. Fiske med krok el. rev å djup i yttre skärgården och i havsbandet är ävenledes fritt. Uti insjöar och rinnande vatten äger strandägaren utan intrång av annan att nyttja fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och rör el. eljest hör till hans ägor. I de delar av större insjöar, till vilka strandäganderätten ej sträcker sig, gälla samma bestämmelser om fisket som i öppna havet. Genom urminnes hävd el. genom särsk. stadgande, avtal, dom el. skattläggning el. på annat sätt kan dock annorledes vara bestämt om någons rätt till fiske. Ang. allmänna kronofisken och allmän-mngsfisken se d. o. Bestämmelser finnas även om huru oskift fiskevatten må nyttjas, bl. a. den, att en delägare ej utan de flesta övrigas samtycke äger upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare i vattnet. Om jord upplåtes åt någon till bruk, har brukaren, där ej annorlunda avtalats, rätt att begagna fiske, som hör till jorden. Arrendatorn får dock i sin tur ej upplåta fisket. Fiskerätten är inskränkt genom bestämmelser om att i älv, ström, å el. sund, där fisken har sin gång, skall Ve av bredden vid vanligast förekommande lågt vattenstånd i djupaste vattnet lämnas fri från fast el. rörlig fiskredskap, som kan hindra fisken att framgå, såvida ej särsk. tillstånd därtill erhållits, samt att dylik redskap ej får utsättas i djupaste vattnet, där älv, ström el. å utfaller i havet el. insjö el. vidtager från insjö el. större vattendrag. Om någon olovligen fiskar i annans fiskevatten, må den, som äger el. innehar fiskevattnet, el. hans folk av den fiskande taga båt, redskap el. annat till vedermäle och pant. — För att underlätta ordnande av rationellt fiske i fiskevatten, som är oskift el. eljest tillhör två el. flera, finnas särskilda bestämmelser i lagen om gemen-s a m h e t s f i s k e (se d. o.) 3% 1913. Beträffande fiskets vård och lämpliga bedrivande givas bestämmelser gällande för hela landet i kungl. fisker i-stadgan 17/io 1900. Bland dessa må nämnas: föreskrifter om huru de fiskande skola förhålla sig, då flera fiska i samma vatten el. då fiskredskapen drivit samman; förbud att fiska med trål, varifrån vissa undantag dock meddelats; förbud att för fiske i vatten utlägga el. avfyra minor, patroner el. andra med sprängämnen laddade redskap, el. använda giftiga el. dövande ämnen; förbud mot användande av ljuster för fångst av ål, där is ligger, varifrån dock undantag meddelats för vissa områden; förbud att fånga fisk av laxsläktet med ljuster; förbud att fiska hummer, kräftor och ostron under vissa tider (för visst område kunna fredningstiderna för hummer och kräftor genom särskilda förordningar utsträckas, ss. ock skett i flera fall) samt hummer under 21 cm., kräftor under 9 cm. och ostron under 6 cm. Med stöd av fiskeristadgan kan Länsstyrelsen efter vissa närmare angivna grunder meddela särsk. bestämmelser om fiskets vård och lämpliga bedrivande inom visst område. En mängd dylika lokala fiskeristadgor finnas. Finnes i kungl. fiskeristadgan el. i utfärdad kungörelse förbud mot fångande av fisk, gäller sådant förbud jämväl som förbud att inom område, som med förbudet avses, till salu hålla el. utbjuda, sälja, köpa el. från ort till annan forsla den slags fisk, så framt ej kan visas, att fisken blivit på lovligt sätt förvärvad. Om fångande av fisk är förbjudet under viss tid, får till sådan fångst använd redskap ej begagnas. Kungl. fiskeristadgan stadgar böter för över-tiädelser av stadgan el. av särskilda lokala stadgor. Den, som dömes till straff för det han fiskat med otillåtna redskap el. på förbjudet sätt el. å otillåten tid el. haft redskap utestående, då sådant varit förbjudet, el. fångat undermålig fisk, har även förverkat redskap och fångst. Om någon, som fiskar å otillåten tid el. med förbjudna redskap, å bar gärning ertappas av den, som äger å förseelsen tala, må denne av den fiskande taga utom de förverkade redskapen och fångsten jämväl fartyg el. båt och behålla det, till dess han bjuder rätt för sig. Olovlig redskap el. fångst, som anträffas, utan att dess ägare ertappas, må av den, som äger å förseelsen tala, tagas i beslag. — Å fiskevatten, som uteslutande tillhör en ägare och ej har gemenskap med annat vatten el. ock är därmed förenat endast genom sådant tillflöde el. avlopp, att fisk el. fiskyngel däri vanl. ej framgår, äger fiskeristadgan ej tillämpning. — Förutom dessa bestämmelser ang. fiskets bedrivande finnas även en del av K. m:t utfärdade föreskrifter om fiske efter vissa fiskslag el. inom visst område, även utanför sv. vattenområde. Med vissa länder ha överenskommelser träffats ang. gemensamma regler för fisket i gränsvattnen, näml, med Finland genom deklaration 1927 ang. fiske i Torne älvs fiskeområde, med Danmark, Danzig, Polen och Tyskland genom konvention 1931 ang. skydd för rödspätta och skrubba i viss del av Östersjön. Förslag föreligga till konvention med Danmark och Norge ang. skydd för rödspätta i Skagerack, Kattegatt och Öresund och till ny sådan (förut en av 1899) med Danmark ang. fiskeriförhållandena i Kattegatt, Öresund och viss del av Östersjön. — 607 — — 608 —