Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskkonservering - Fiskkorn - Fiskkrokar - Fiskkult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKKULT
tills den skall konsumeras. För detta ändamål
kyles el. fryses fisken. K y 1 n i n g sker vanl.
genom att fisken isas, vid längre fiskeresor
redan ombord å fiskefartyget. F r y s n i n g ägde
förr rum uteslutande i luft, men på senare
tid ha metoder att frysa fisk i saltlösning av
låg temp. (lakefrysning) kommit till
användning, t. ex. Ottesens metod. Frysningen sker
härvid hastigare och med bättre resultat.
Andra konserveringsmetoder avse ej att bevara
fisken i färskt tilstånd utan att frambringa en
ny produkt. Den äldsta metoden är
torkning, som kan ske ant. på naturlig el.
konstgjord väg. Genom torkning utdrages större
delen av vattnet i fisken, som därigenom ej
längre erbjuder bakterier någon gynnsam
jordmån. Bland torkade fiskprodukter märkas
spillånga (se d. o.) och stockfisk (se d. o.).
Flera fiskslag rökas. Rökta varor bli
hållbara dels genom torkning i röken och den
vanl. föregående saltningen, dels genom rökens
konserverande beståndsdelar (fenol, kreosot,
formaldehyd etc.). Man skiljer mellan
kall-rökning och varmrökning. Vid kallrökning får
temp. ej överstiga 25° C., medan den vid
varmrökning är 120—140°. Varmrökningen varar
blott 2—4 timmar, kallrökningen däremot
ända till flera dagar. Kallrökt fisk är hållbarare
än varmrökt på gr. av högre salthalt och
därigenom att den längre tid utsatts för rökens
verkan. Lax och i vissa fall sill kallrökas,
medan andra fiskslag samt i vissa fall sill
(böck-ling) varmrökas. F. genom s a 11 n i n g
spelar en mycket stor roll. En del vatten dragés
vid saltningen ut ur fisken, och salt tränger
sakta in i muskulaturen, men därjämte verkar
saltet hämmande på vissa bakteriers
utveckling. Saltningens resultat är mycket beroende
på saltets beskaffenhet och saltningssättet (se
Salt och S a 11 n i n g). Bland saltade
fiskvaror märkas framförallt salt sill och klippfisk
el. kabeljo (se d. o.), vilken senare produkt
även är torkad. Men även andra fiskslag
saltas, ss. lax, ål, makrill, ansjovis (sardell).
Salt-ning förbindes ofta med k r y d d n i n g, t. ex.
ansjovis (av skarpsill), ”gaffelbitar” av sill.
Varan inlägges då merendels i bleckburkar.
Behandlas varan först i ättikbad, varigenom viss
grad av sterilitet uppnås, benämnes den vanl.
marinerad. Liknande resultat kan även
vinnas genom stekning el. kokning. F. sker
numera i mycket stor omfattning genom
sterilisering och inläggning i burkar.
Metoderna härvid måste i hög grad anpassas efter
det fiskslag, som skall konserveras. Merendels
lägges fisken rå i burken, varefter evakuering
och sterilisering i autoklav äger rum. Ofta
rökas fisken först (brissling, kippers) el. kokas
i olja (sardin) el. i vatten (krabbor). Vissa
varor tåla endast kort sterilisering och ej för
hög temp. Ofta tillsättas då kemiska
konserveringsmedel (t. ex. borsyra). Alltför hög
ste-riliserings-temp. kan giva upphov till bildandet
av oangenämt luktande el. smakande ämnen
el. andra ej önskvärda produkter. Så bildas
t. ex. vid sterilisering av kräftdjur lätt svavel,
som ingår förening med tennet i burken och
utfälles som en brunsvart beläggning på
burkens innehåll. I laxkonserver kan bildas
pto-main (se d. o.), i sardiner trimetylain (se d. o.)
o. s. v. S. k. o 1 j e k o n s e r v e r, ss. sardell
i olja, äro hållbara till stor del tack vare oljans
konserverande egenskaper. Konserverade
fiskvaror, som äro inlagda i hermetiskt tillslutna
kärl, kallas hermetik el. eg. konserver. F.
spelar en synnerligen stor roll för fiskerinäringen.
I flera länder ha upprättats laboratorier för
undersökningar ang. f. I Sverige finnes en avd.
härför å havsfiskelaboratoriet i Lysekil. N.R-n.
Fiskkorn, frukterna av Anami’rta (se d. o.).
Fiskkrokar göras numera merendels av
metall och äro böjda, med el. utan hulling i
Olika slags fiskkrokar.
spetsen. I andra ändan äro de försedda med
en ögla för revens fastbindande el.
tillplattade, då reven fästes nedanför. Både enkla
och dubbla samt flerdubbla f. användas för
olika slags krokredskap. På vissa ställen i
Storbritannien användas fortfarande f.,
bestående av törnarna av slånbusken. Primitiva
folk förfärdiga f. av olika material, ss. trä,
molluskskal etc., och från förhistorisk tid
finnas f. av flinta och ben. N.R-n.
Fiskkult förekommer i sht hos folk, som
leva så gott som uteslutande av fiske, dock
icke i samma utsträckning som kulten av
husdjur hos boskapsidkande. Till en del består
f. av magiska riter för att öka fiskfångsten;
så t. ex. visa thlinketerna den första lax de
fånga särskild dyrkan för att sedan få god
fångst. De gamla peruanerna sägas ha dvrkat
bl. a. sardinen, rockan och hundhajen. I Nya
Kaledonien tros de avlidnas andar taga sin
bostad i fiskar, åt vilka man offrar och som ej
— 617 —
— 618 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
