Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskkult - Fiskleverolja - Fisklim - Fiskläge - Fisklöss - Fiskmjöl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKLEVEROLJA
få ätas. Förbud att äta fisk, emedan denna är
tabu (se d. o.), finnes t. ex. hos kaffrerna. Enl.
Talmud (se d. o.) får fisk ej ätas under mån.
Nisan, vilket påstås medföra spetälska. Myc
ket sällsynta äro däremot rena fiskgudar.
Talrikast synas de ha förekommit i det
forntida Syrien och Fenicien, där såväl guden
Da-gon som gudinnan Atargatis föreställdes i
fiskgestalt, Dagon med mänskligt huvud och
händer. I Askalon i Filistéen dyrkades Atargatis
under bilden av en kvinna med fiskstjärt; här
fanns också en helig damm med fiskar, som
dagligen försågos med föda och aldrig fingo
ätas; enl. en annan uppgift var detta tillåtet
under vissa omständigheter, då måltiden fick
sakramental karaktär. Även i Indien synes det
i forntiden ha funnits fiskgudar, vilket man
kan sluta sig till av att en av Vishnus
inkarnationer var en fisk. På sina håll äro fiskar än
i dag heliga i Indien och spela där en betydande
roll i folktron. Svaga spår av f. finnas även
i Grekland; å en bild framställes Afrodite
Eurynome med fiskstjärt, och i Apollons och
Afrodites tempel i Myra och Hierapolis funnos
heliga fiskar i tempeldammarna, vilket möjl.
kan tyda på f. E/r.B.
Fiskleverolja, se F i s k o 1 j a.
Fisklim, urspr. lim, berett av simblåsa från
stör. Numera förekommer en mångfald
er-sättningspreparat av liknande ursprung. Den
tvättade, sönderskurna och torkade simblåsan
föres i handeln under namn av husbloss. Detta
ämne behandlas med brännvin el. ättiksyra och
löses däri genom upphettning på vattenbad.
Sålunda framställt f. blir efter torkning
olösligt i vatten. J.’I bg.
Fiskläge, plats, där fiskarna ha sina
bostäder samt landa med sina båtar (undantag se
nedan). Många av de svenska f. ha vuxit ut
till betydande samhällen; flera av de
bohuslänska äro köpingar och municipalsamhällen. Till
våra äldsta f. torde Skanör och Falsterbo få
räknas. Till Bohusläns äldsta höra Öckerö och
Gullholmen; det förra erhöll sin första kyrka
redan o. 1226. — Av de o. 170 större f. (med
minst 15 yrkesfiskare) vårt land äger (1929),
komma 66 på Bohuslän, 20 på Malmöhus
län och 19 på Kalmar län. Sveriges
största f. är Hönö-Klåva med 325 yrkesfiskare
(1929); därefter komma Smögen (265) och
Gravarna (245). Medan i Göteborgs och Bohus
län 15 f. ha över 100 yrkesfiskare, har
Malmöhus län endast 3 f. av samma storlek. Det
största är Limhamn (234). Först uppe på
Holmön utanför Umeå påträffas nästa f. med
över 100 yrkesfiskare, näml. Holmöns f. (151),
vilket i storlek avsevärt skiljer sig från
Östersjökustens f., av vilka endast c:a Vs ha minst
15 yrkesfiskare. — Till sin struktur skilja sig
de bohuslänska f. icke blott från
östersjökustens utan ock från f. utmed Öresund.
Bortsett från smärre detaljer, som skilja olika
lägen åt, karakteriseras det bohuslänska f. av
de oftast mycket tätt belägna, vanl. ganska
stora, ofta i villaliknande stil uppförda
boningshusen. I närheten av hamnen, som i några
f. skyddas av vågbrytare, ligga de rödmålade,
tätt sammangyttrade sjöbodarna, alltid vid
stranden, ofta med den mot havet vettande
delen byggd på pålar ute i vattnet. De skånska
f. ha ofta en småstadsliknande karaktär med
små låga boningshus. F. på Gotland och Öland
äro av en typ, som med undantag för n.
Östersjökusten saknas i det övriga Sverige.
Emedan dé flesta fiskarna här ej äro yrkesfiskare,
bo de i allm. ej vid f. utan på sina gårdar ofta
ganska långt därifrån, och f. utgöres endast av
landningsplats för båtarna med därtill hörande
sjöbodar och torkningspatser för redskapen.
En liknande typ förekommer på n.
Östersjökusten. F. ligga här oftast ute på holmar i
skärgården och utgöras av sjöbodar,
torknings-platser samt fiskarstugor, där fiskarna vistas
under fiskesäsongen, medan de ha sin
egentliga bostad i städerna el. byarna. Sjöbodarna
äro vanl. på gr. av den starka isskjutningen
belägna ett stycke från stranden. — Många av
de bohuslänska och skånska f. äro livligt
besökta badorter. Badgästfrekvensen har på
senare år ökats högst betydigt, vilket ofta
inverkat på bebyggelsen, särsk. i f. kring
Göteborg. H.Bm.
Fisklöss, på huden el. gälarna hos fiskar
parasiterande kräftdjur av ordn. klyvfotingar
(se d. o.). F. äro genom det parasitiska
levnadssättet mer el. mindre starkt omdanade.
Vid talrik förekomst kunna f. besvära fisken
ganska mycket och ge upphov till sårnader på
huden el. göra en del av gälytan obrukbar för
andning. Den angripna fisken kan då slutl.
duka under. Bland f. märkas Erga’silus
Sie-bo’ldii på gälar av gädda, abborre, sutare m. fl.
(man känner fall, då den förorsakat stor
dödlighet bland sutare), Cali’gus, ett släkte med o.
50 arter, vilka parasitera på gälarna hos olika
havsfiskar, företrädesvis torsk- och
flundre-fiskar, Lernæo’poda salmo’nea på gälarna av
lax, Lernæ’a branchia’lis på gälarna av torsk
(fig. å sp. 621), A’rgulus folia’ceus, karplusen,
på huden av karp, braxen, abborre m. fl. N.B-n.
Fiskmjöl, mjöl berett av värdelös fisk
(”skrapfisk”) el. fiskavfall från fiskaffärer,
konservfabriker, salterier o. d. genom
avlägsnande av större delen av vattnet och fettet.
Olika metoder användas härvid, ss. kokning i
ånga och torkning, fettextrahering med ben-
— 619 —
— 620 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
