Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskredskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKREDSKAP
Av bomullsgarn begagnas företrädesvis
Louisi-anabomull från s. Nordamerika och
mako-bomull från Egypten och Ostindien.
Bomulls-tråden består vanl. av flera enkla trådar, som
tvinnats samman. Man skiljer mellan
höger-och vänstervridet garn. Enkeltråden, som är
hopspunnen av många bomullsfröhår,
förfärdigas i olika tjocklekar, som numreras med
lägre n:r för grövre och högre för finare
trådar. Numret i den engelska beteckning, som
vanl. användes, angiver det antal dockor
(pas-mor) om 840 engelska yards (768 m.) längd,
som går på ett engelskt pund (0,453 kg.).
Beteckningen n:r 30 tretrådigt betyder således,
att tråden består av tre hoptvinnade
enkeltrådar n:r 30. Hampgarnets n:r angiver i allm.,
huru många dockor om 600 m. längd, och
lingarnets antalet dockor av 829 m. längd, som
gå på 1 kg. Det är av stor vikt, att lämplig
garnsort användes. Nätslingorna bindas
numera mest med maskiner på fabriker, men
mindre redskap fortfarande i stor utsträckning
för hand av fiskarna själva. Vid bindning för
hand användas bindnål, bindkavel (för att
bestämma maskornas storlek) och bindstol el.
bindtjuga. Huvudsaki. två olika slag knutar
användas: råbandsknut (ryssjeknut) och skotstek
(laxknut, trålknut). Man binder ant. på
längden el. på tvären. I förra fallet lägges upp
en sträng av maskor, som är något längre än
nätets djup, i senare
fallet en som är
dubbelt så lång som
nätets längd. Vid
maskinbindning
användes skotstek och
bindes på tvären.
Avståndet mellan
två knutar kallas
maskstolpe, varv,
omfar el. gång.
Maskstorleken angi-
ves ant. genom avståndet mellan knutarnas
mittpunkter, som är maskans halva längd, el.
genom antalet varv (omfar, gånger) på viss längd,
t ex. 1 m., av den sträckta nätslingan. För
att nätslingan skall kunna användas till fiske,
måste den monteras (sjöredas, bos), d. v. s.
förses med telnar (i allm. över-, under- och
sidotelnar). Av stor vikt för nätets
”fisklig-het” är, huru nätslingan bos (föres), så att den
blir lagom sträckt, för nät, så att fisken lätt
snärjer in sig, för notar och trålar, så att de
gå jämnt sträckta i vattnet vid dragningen.
Nätslingan kan genom särskilda maskor
(bomaskor) fästas direkt på telnen, varvid
bomaskorna ant. bindas fast vid telnen el. få, alla
el. en del, gå lösa omkr. denna (löpmaskor), el
Knutar, a ryssjeknut,
b laxknut.
på en särsk. tråd, som med vissa mellanrum
är fästad vid telnen. Ofta bos (föres)
nätslingan olika på över- och undertelnen.
Till f 1 ö t e n användas kork, flåstok, näver,
glaskulor m. m. för större redskap, ss drivgarn
och snörpvadar, ofta dessutom luftfyllda
blå-sor av segelduk, tomma träkaggar el. dyl. för
att hålla redskapet uppe i önskat vattenlager.
Materialet till s ä n k e n varierar ännu mera,
ss. stenar, ben, cementstycken, blystycken,
blyringar el. i undertelnen inspunnen blytråd
(patentteln).
F. av garn utsättas vid användningen för
förstöring, i viss mån genom mekanisk
slitning men framförallt genom bakteriers
inverkan. Det finnes emellertid även högre organis
mer, som förstöra garnet, ss. vissa kräftdjur.
Vidare påverkas garnet av den långsamma
förbränning, som äger rum i luft. Man söker
motverka dessa processer genom i m p r
eg-n e r i n g av garnet. Denna går ut på att
indränka garntrådarna med ämnen, som äro
giftiga för de ifrågavarande bakterierna el. som
motverka de garnet förstörande safter, som
bakterierna avsöndra, el. också att göra
garn-trådarna olösliga och motståndskraftiga mot
bakteriesafterna el. att omgiva garntrådarna
med ett ogenomträngligt hölje. Vid impregne
ringen måste man emellertid även taga hän
syn till att garnet blir lämpligt för det
avsedda fisket. I ett redskap bör garnet vara
smidigt, i ett annat stelare. Impregneringen
är därför av stor praktisk och ekonomisk
betydelse och är numera föremål för vetenskap
ligt studium på vissa laboratorier. De ämnen,
som mest kommit till användning för konser
vering av f., äro garvämnen, ss bark av ett
flertal trädslag samt framförallt kateku. Flera
slag av kateku föras i marknaden, ss. äkta
kateku (Birmakateku, Rangoonkateku), röd ka
teku och Wattle. Garvämnena tränga in i
bom-ullstrådarna, omgiva dessa och utfylla mellan
rummen mellan dem men tvättas lätt ur.
Genom upprepad impregnering kan man få en
del garvämne att sitta kvar, beroende på att
det av garnet upptagna garvämnet genom
luftens inverkan övergår till ett i vatten olösligt
ämne. Bättre resultat nås och detta dessutom
betydligt hastigare, om garnet efter garvning
en efterbehandlas med ämne, som gör de upp
tagna garvämnena olösliga, t. ex.
ammoniaka-liskt kopparsulfat, som dessutom verkar
giftigt på bakterierna. Impregnering med Wattle
och efterbehandling med ammoniakaliskt
kopparsulfat har t. ex. visat sig vara ett gott im
pregneringssätt. I Frankrike behandlas de
stora drivgarnen merendels med äkta kateku
flera gånger och därefter med stenkolstjära,
—- 631 —
— 632 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
