Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällbenet - Fjällbete - Fjällbjörkmätare, töcknig fjällmätare - Fjällborstsvansar - Fjällboskap - Fjällbrosmesläktet - Fjällbrud - Fjällbäck-Holmgren, Karin - Fjällfeniga fiskar - Fjällfisk - Fjällflod - Fjällflora - Fjällglim - Fjällgröe - Fjällgröna, polört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄLLGRÖNA
Ur S.T.F:s bildarkiv.
Fjällbacka.
nets insida till hjärnhinnorna; en blödning
från detta kärl medför genom
sammantryck-ning av hjärnan döden, om icke operation i
tid kan företagas. Ett jämförelsevis lindrigt
slag mot tinningen kan sålunda medföra
döden. A.-U.
Fjällbete, se Betesgång.
Fjällbjörkmätare, töcknig f j ä 11 m ä t
a-r e, Opori’nia autumna’ta, fjäril av fam.
Geo-me’tridæ (se Mätarfjärilar).
Framving-arna, som ha en spännvidd av 30—35 mm., äro
vitgrå med mörkare, gråaktiga tvärband,
stundom nästan sammanflytande, stundom otydliga.
Bakvingarna äro vitaktiga utan el. med
obetydlig teckning. Larverna, som äro grönaktiga med
vitgul sidolinje, leva huvudsaki. på björk och
åstadkomma stundom svåra härjningar i
fjällbjörkskogarna, så i Dalarne 1918—20. Fjäriln
förekommer i hela landet. E.W-n.
Fjällborstsvansar, insektordn., se
Aptery-g o g e n e a.
Fjällboskap, nordsvensk nötkreatursras, som
sedan urminnes tider förekommit i Norrland,
Dalarne och Värmland. Sedan 1888 har den
varit föremål för ordnat avelsarbete. Den
förädlade typen är obehornad, småvuxen
(mank-höjd c:a 117 cm., levande vikt o. 400 kg.) och
övervägande vit. Pigment, vanl. svart,
före
kommer ofta på kroppens sidor och i öronen.
Årsavkastning c:a 3,000 kg. mjölk med 4 %
fett. Beroende på miljön blir djurens exteriör
mer el. mindre god. I allm. är den behäftad
Ko av svensk fjällras.
med lantrasers vanliga fel, ss. kohasighet,
spetsigt kors o. s. v. Tack vare avelscentra,
riksstambok och en 1920 bildad avelförening
har f. under de två senaste årtiondena förädlats
i hög grad. H.Fqt.
Fjällbrosmesläktet, fisksläkte, se
Bartel-släktet.
Fjällbrud, växtart, se
Stenbräcksläk-tet.
Fjällbäck-Holmgren, Karin Helena (f. 31/i
1881), 1906 g. m. prof. N. Holmgren. F. har
efter studier vid Uppsala univ. och Stockholms
högsk., varit verksam inom politiken och på
det sociala arbetsfältet, var 1903—04 och 1918
—30 byråföreståndare i Centralförbundet för
socialt arbete, tillhörde styrelsen för
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm
1911—21 och tillhör sedan 1923
förtroenderådet i Sveriges liberala parti. C.H.-E.
Fjällfeniga fiskar, se Fenfjälliga
fiskar.
Fjällfisk, i vissa kustområden använd
benämning på där förekommande sötvattensfisk
med undantag av ål och lax; dock avses ibland
all fisk utom sill (strömming). Fisket efter f.
kallas fjällfiske. I Blekinge användes i
samma betydelse ordet g r å f i s k. N.R-n.
Fjällflod, se Flod 1).
Fjällflora, se Alpväxter.
Fjällglim, se Glimväxter.
Fjällgröe, gräsart, se Gröesläktet.
Fjällgröna, p o 1 ö r t, Diape’nsia lappo’nica,
av fam. Diapensia’ceæ, vilken står nära fam.
ljungväxter, är en i de n. fjälltrakterna på torra
hedar förekommande, 5—10 cm. hög, ofta
tuv-bildande halvbuske med läderartade blad och
ensamma, stora, vita blommor. Bild sp. 675.
A.V-e.
Uppslagsbok. IX. ____ 673 ___
— 674 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
