Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRILAR
na de vara starkt förkrympta el. försvunna, ss.
hos säckmalar, säckspinnare och minerare-f.
I andra fall kunna enstaka bröstfötter (se
Ekorrspinnare) el. bukfötter(se
Gaffel-s p i n n a r e) vara starkt förlängda. Larverna
ha korta, treledade antenner och endast
punktögon. Kroppen är ofta beklädd med glesare el.
tätare, kortare el. längre, utstående el. filtlikt
tilltryckta hår, stundom försedd med knölar,
vårtor, längre el. kortare, köttiga el. styva,
stundom greniga utskott, i några fall med
utstjälp-bara sådana, t. ex. hos makaon-f. (se d. o.). —
Larverna leva ant. fritt på värdväxterna el.
mellan sammanspunna el. inrullade blad el. inuti
knoppar el. blommor, stammar el. rötter. Ej så
få små-f. äro bladminerare, ett fåtal förorsaka
gallbildningar. Några gruppers larver,
säckspinnare och säckmalar, leva inuti av dem
själva spunna hylsor med inmängda växtdelar, som
de bära med sig. Ett fåtal larver, hos oss
endast några mott-f., leva i vatten. Av en av
dessa, Ace’ntropus ni’veus, lever även den
ving-lösa formen av honan i vatten. Larverna
förtära huvudsaki. vegetabilisk näring och
framför allt gärna växtdelar, ss. blad och stjälkar,
men även blommor och frukter. En del äro
träborrare, som ant. äta de levande vävnaderna
innanför barken el. den döda veden. Utom
fanerogamer angripas även mossor, alger och
svampar. De svampätande bilda på visst sätt
en övergång till sådana, som leva av ruttnande
organiska ämnen el. av animalisk föda. Till
de senare höra t. ex. våra vanliga
inomhus-malar, som livnära sig av hornämnet i pälsverk
och ylletyg, vaxmottet, vars larver leva i
bikupor, och fettmottet, som förtär smör, ost o.
a. feta ämnen. Men f.-larver kunna också
angripa och förtära andra, både döda och levande
insekter, ss. bladlöss, sköldlöss och f.-larver
(”mordlarver”). En del leva i symbios med
termiter el. myror, t. ex. de myrmekofila
blå-vingelarverna, som avsöndra ett för myrorna
smakligt sekret. Huruvida verkligt parasitiska
f.-larver finnas, är osäkert. Den i sengångarens
päls träffade larven av en mott-f.,
Bradypodi’-cola ha’hneli, lever antagl. av djurets
hudutsöndringar. Genom att de ofta uppträda i stor
mängd bli många f.-larver svåra skadedjur. —
Efter ett antal hudömsningar, oftast 4—5,
övergår larven i puppstadiet. Pupporna äro
vanl. trinda, bakåt kägellikt avsmalnande och
försedda med fast hud. Bakändan är ofta
utformad till ett för olika arter karakteristiskt
fasthållningsorgan (crema’ster). Antenner,
sugrör, ben och vingar äro i regel med sina
hudsidor tätt och fast förenade med den övriga
pupphuden. Hos käk-f. är detta dock ej
förhållandet, och deras puppor äro därför rörliga.
övergångar mellan dessa båda typer visa rot-f.,
trä-f., glasvinge-f. och en del mal-f. Flertalet
puppor vila i el. invid marken, nakna el.
omgivna av en av larven spunnen silkeskokong,
som än kan vara mycket gles, än tät och fast,
t. ex. silkes-f., och i vilken kunna ingå
åtskilliga främmande ämnen, ss. jordpartiklar och
växtdelar. En del puppor äro fastgjorda vid
stjälkar, trädstammar, stenar el. väggar, ant.
endast med bakändan, då de hänga med
huvudet nedåt, s. k. hängpuppor, t. ex. nässel-f., el.
också äro de dessutom med silkestrådar kring
kroppens mitt fästade med uppåtriktat huvud
och buken tryckt mot det bärande föremålet,
s. k. gördelpuppor, t. ex. kål-f. — De olika
utvecklingsskedenas längd beror bl. a. på, i
vilket stadium f. övervintra. De flesta överleva
vintern ss. larver el. puppor, i förra fallet ant
unga, någon gång, t. ex. Argy’nnis-arter,
kvardröjande inom äggskalet, el. utbildade. I vissa
fall utsträckes larvtiden över flera år, t. ex.
trä-f., Cossus cossus, i andra fall kan arten
övervintra en gång som larv och nästa vinter
ss. puppa. Mera sällan sker övervintringen i
äggstadiet el. i det fullbildade stadiet, det
senare är fallet t. ex. med nässel-f.
De äldsta f. man känner härstamma Irån
mellersta juraperioden; redan då voro de
specialiserade former, som antyda att
”urfjärilarna” måste uppstått långt tidigare. Under
tertiärtiden blir f.-faunan betydligt rikare, vilket
uppenbart sammanhänger därmed, att de
egentliga blomväxterna, angiospermerna, först då ha
hunnit utveckla sin nuvarande formrikedom.
Antalet nutida kända f. har uppskattats till o.
100,000; i Sverige äro över 1,800 arter
träffade. I alldeles övervägande grad tillhöra f.
tropikerna — särsk. gäller detta om dag-f. — och
avtaga i antal med temp., men en del arter
förekomma dock inom det egentliga polarområdet.
F. delas i två underordn., Juga’tæ och
Fre-na’tæ. De förra äro f., vilkas vingar
sammanhållas av en häftflik (jugum). Fram- och
bakvingarna ha lika rik ribbförgrening, och
ving-ytan är försedd med kitintaggar. Mundelarna
äro stundom bitande. Hit höra endast käk-f. och
rot-f. (se d. o.). Hos Frenatce fasthållas
vingarna vid varandra — om någon
fasthäftnings-apparat finnes — medelst en hållhake
(fre’-nulum), bakvingarnas ribbverk är reducerat i
förhållande till framvingarnas, vingytan är
endast hos de mest primitiva formerna besatt
med kitintaggar och mundelarna äro aldrig
bitande. Hit höra följ, fam.-grupper: mal-f.,
glasvinge-f., bastardsvärmare och
snigelspinna-re, mätare-f., nattflyn, spinnare-f., svärmare och
dag-f. (se d. o.). Dessa gruppers inbördes
släktskap är långt ifrån klar, och åtm. spinnarnas
— 689 —
— 690 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
