Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flacktryck - Flackvall - Flacon - Flacourtia - Fladdermaki - Fladdermina - Fladdermusflugor - Fladdermöss, flädermöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLACKVALL
tagliga för färg. F.-förfaranden äro litografi
och ljustryck (se d.o.). J.K.
Flackvall, befästningsvall av trekantig profil
med brant innersluttning och svagt lutande
krön.
Flacon [flakå’] (fra.), flaska.
Flacourtia [-ko’r-], växtsläkte av fam.
Fla-courtia’ceæ med o. 15 arter, små träd el.
torn-beväpnade buskar, i Sydasien och Afrika.
Arterna F. ramo’ntchi, F. ja’ngomas och F. rukam
odlas i Sydasien, den förstn. också i Östafrika
och Egypten, på gr. av sina ätbara, söta frukter
samt sin hårda ved, som är ett nyttigt
bygg-nadsvirke. A.V-e.
Fladderma’ki, däggdjursart, se P ä 1
s-f 1 a d d r a r e.
Fladdermina, en ss. hinder framför en
befästning anordnad fältmina, avsedd att verka
mot levande mål (se Mina). F. ha mera
demoraliserande än förstörande verkan. A.W.G.
Fladdermusflugor, Nycteribi’idæ, en fam.
lusflugor (se d. o.), äro egendomliga, platta,
långbenta, vinglösa, spindelliknande flugor med
ett bägaiformigt huvud, som kan fällas in i en
urbuktning på mellankroppen. De några mm.
långa lädergula arterna leva ss. parasiter på
fladdermöss. I Sverige finnas 3 arter av
släktena Nycteri’bia, Basi’lia och Penicilli’dia. E.W-n.
Fladdermöss, flädermöss, Chiro’ptera,
är en väl avgränsad, artrik ordn. bland
däggdjuren, som står insektätarna nära.
Hithörande former, vilka alla äro relativt små och ha
en kort, bred kropp, äro de enda däggdjur,
som äro i besittning av verklig flygförmåga (se
Flygande djur). Ehuru många av dem
äro uthålliga flygare, som tillryggalägga långa
sträckor, sakna dock alla den för fåglarna
karakteristiska segelflykten. På många sätt har
flygförmågan inverkan på kroppens
organisation. Benbyggnaden är fast och lätt, ehuru
benen ej ss. hos fåglarna äro luftfyllda.
Bröstkorgen är stor och revbenen helt förbenade.
Nyckelbenen äro kraftiga och bröstbenet
försett med en om ock svag kam till fäste för de
starka flygmusklerna. Bäckenet och de bakre
extremiteterna äro svaga, de främre
extremite-terna däremot förlängda, särsk. gäller detta
underarmen och fingrarna, vilka med undantag
av den korta, klobeväpnade tummen äro
indragna i flyghuden, ett tunt, naket el. glest
hår-beklätt hudveck, som sträcker sig längs
kroppssidorna mellan främre och bakre
extremiteterna samt hos många former även mellan
bakbenet och svansen. Denna del av flyghuden
hålles utspänd av ett från vristen utgående ben.
F. äro utpräglade skymningsdjur, som om
dagen hålla sig dolda i mörka gömslen, hängande
i bakbenens klor, och först vid mörkrets
in
brott begiva sig ut för att söka föda. Denna
består av insekter, som de fånga i flykten, av
frukt och hos några av blod, ögonen äro små
och synen dålig. F. vägleda sig också, ss. man
experimentellt påvisat, med hjälp av den fina
hörseln och det mycket väl utbildade
känselsinnet. Flyghuden, de ofta oerhört stora
öronen och de hos många former förekommande
egendomliga bihangen på huvudet äro framför
allt säte för känseln. — Hos de hos oss
förekommande f. infaller brunsttiden om hösten.
Embryonalutvecklingen börjar dock först
följande vår. Vanl. födes blott en unge, som med
sina hakformiga mjölktänder biter sig så fast
vid moderns i axelhålan belägna spene, att den
sitter kvar under flykten. Ordn., som uppträdde
under eocen, omfattar 800 arter, och är, vad
art- såväl som individrikedom beträffar,
talrikast företrädd i tropikerna; endast 1 art går
upp till polcirkeln. I tempererade trakter
levande arter samlas om hösten i stora skaror
och tillbringa vintern i dvala. — F. indelas i
underordn. stor- och småfladdermöss.
Storfladdermössen, Megachiro’ ptera, äro
stora, fruktätande former med långsträckt huvud,
stora ögon och små öron. Kindtänderna äro
försedda med två längsgående åsar. Tummen
är relativt lång, andra fingret klobärande och
den korta svansen, som stundom helt saknas,
ej indragen i flyghuden. Underordn. omfattar
200 över Gamla världens tropiska och
subtro-f., Vesperti’lio muri’nus, liknar föregående, men
piska områden utbredda arter; på öarna i Stilla
havet äro de de enda representanterna för
däggdjuren. De förekomma ofta oerhört
talrikt och förorsaka då stora skador på
frukt-plantagerna. Mest känd är den på ostindiska
öarna levande kalongen el. flygande
hunden, Pte’ropus celæ’no, som mäter 1,5 m.
mellan vingspetsarna. — Underordn.
småfladdermöss, Microchiro’ ptera, omfattar
små, vanl. insektätande former med litet,
rundat huvud, spetsknöliga kindtänder och rela-
Flygande hunden, Pteropus celaeno.
— 695 —
— 696 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
