- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 9. Falkenberg - Francolinus /
697-698

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fladdermöss, flädermöss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLADDERMÖSS livt stora öron. Andra fingret saknar klo. Bland hithörande fam. kan nämnas b 1 a d näso r n a, PhyUostoma'tidæ, vars representante utmärkas av stora flikiga bihang på huvudet. sparsamt över hela Sverige. F r a n s a d e f., M. nattere'ri, vars smala öron nå 5 mm. över nosspetsen, kroppslängd 50 mm. Anträffas sparsamt upp till Södermanland. D v ä r g-f., Pipistre'llus pipistre'llus, är den minsta arten, längd 40—44 mm., och förekommer allmänt upp till Dalarne. Med denna förväxlas lätt den något större och blott i Skåne funna Na t h usiu s’ f., P. nathu'sii, vars flyghud har ett smalt ljust band i kanten. Nordiska f., P. nilsso'nii, vars öron äro korta och de två sista svanskotorna fria från flyghuden. Vår vanligaste art, som går upp till Lappland. Gråskymliga f. Dvärgfladdermus, klättrande på en trädgren. Träd med flygande hundar i vila. Fam., till vilken des. k. vampyrerna höra, är inskränkt till Nya världen och omfattar förutom insektätande även fruktätande och blodsugande former. De senare äro mycket Små och anfalla nattetid varmblodiga ryggradsdjur, mera sällan människor men förorsaka aldrig farliga sår (se B 1 o d s u g a n d e f.). Fam. hästskonäsor, Rhinolo'phidæ, kännetecknas av hästskoformade bihang vid näsan, tillbakabildade mellankäkar och i flyghuden indragen svans. Fam. lever i Gamla världen, några ss. dvärghästskonäsan i Europa. Hos fam. läderlappar, Vespertilio'nidce, saknas näsbihang, mellankäksbenen äro tillbakabildade och den långa svansen indragen i flyghuden. Hit höra alla i Sverige funna f., vilkas utbredning på gr. av deras nattliga levnadssätt är relativt ofullst. känd. De till det yttre mycket lika arterna skiljas lättast med hjälp av tänderna, vilkas olika utbildning erbjuda goda artkaraktärer. Bland de mera allmänt förekommande må nämnas: D a u b e n-t o n s f., Myo'tis daubento'nii, vars öron nå till nosspetsen, kroppslängden är 43—48 mm. Dau-bentons f. är allmän upp till Gästrikland och flyger gärna över vatten. M u s t a s c h-f., M. mysta'cinus, vars öron nå förbi nosspetsen och överläppens hårbeklädnad är lång, förekommer är större, längd 60 mm., och är mera skiffer-grå i färgen. Är allmän upp till Uppland. Stora f., Ny'ctalus no'ctula, är kraftigt byggd med korta öron och smala vingar. Denna, som med en längd av 76 mm. är vår största art, är utbredd över Sydsverige upp till Uppland och flyger ofta om eftermiddagarna vid fullt dagsljus. Långörade f., Ple'cotus aurPtus, lätt igenkänd på de stora över pannan samman- Stora fladdermus i vila. — 697 — — 698 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 17 15:13:26 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-9/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free