Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fladdermöss, flädermöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLADDERMÖSS
livt stora öron. Andra fingret saknar klo.
Bland hithörande fam. kan nämnas b 1 a d
näso r n a, PhyUostoma’tidæ, vars representante
utmärkas av stora flikiga bihang på huvudet.
sparsamt över hela Sverige. F r a n s a d e f.,
M. nattere’ri, vars smala öron nå 5 mm. över
nosspetsen, kroppslängd 50 mm. Anträffas
sparsamt upp till Södermanland. D v ä r g-f.,
Pipistre’llus pipistre’llus, är den minsta arten,
längd 40—44 mm., och förekommer allmänt upp
till Dalarne. Med denna förväxlas lätt den något
större och blott i Skåne funna Na t h usiu s’
f., P. nathu’sii, vars flyghud har ett smalt ljust
band i kanten. Nordiska f., P. nilsso’nii,
vars öron äro korta och de två sista
svanskotorna fria från flyghuden. Vår vanligaste art,
som går upp till Lappland. Gråskymliga f.
Dvärgfladdermus, klättrande på en trädgren.
Träd med flygande hundar i vila.
Fam., till vilken des. k. vampyrerna höra,
är inskränkt till Nya världen och omfattar
förutom insektätande även fruktätande och
blodsugande former. De senare äro mycket Små
och anfalla nattetid varmblodiga ryggradsdjur,
mera sällan människor men förorsaka aldrig
farliga sår (se B 1 o d s u g a n d e f.). Fam.
hästskonäsor, Rhinolo’phidæ,
kännetecknas av hästskoformade bihang vid näsan,
tillbakabildade mellankäkar och i flyghuden
indragen svans. Fam. lever i Gamla världen,
några ss. dvärghästskonäsan i Europa.
Hos fam. läderlappar, Vespertilio’nidce,
saknas näsbihang, mellankäksbenen äro
tillbakabildade och den långa svansen indragen i
flyghuden. Hit höra alla i Sverige funna f.,
vilkas utbredning på gr. av deras nattliga
levnadssätt är relativt ofullst. känd. De till det
yttre mycket lika arterna skiljas lättast med
hjälp av tänderna, vilkas olika utbildning
erbjuda goda artkaraktärer. Bland de mera
allmänt förekommande må nämnas: D a u b e
n-t o n s f., Myo’tis daubento’nii, vars öron nå till
nosspetsen, kroppslängden är 43—48 mm.
Dau-bentons f. är allmän upp till Gästrikland och
flyger gärna över vatten. M u s t a s c h-f., M.
mysta’cinus, vars öron nå förbi nosspetsen och
överläppens hårbeklädnad är lång, förekommer
är större, längd 60 mm., och är mera
skiffer-grå i färgen. Är allmän upp till Uppland.
Stora f., Ny’ctalus no’ctula, är kraftigt byggd
med korta öron och smala vingar. Denna, som
med en längd av 76 mm. är vår största art, är
utbredd över Sydsverige upp till Uppland och
flyger ofta om eftermiddagarna vid fullt
dagsljus. Långörade f., Ple’cotus aurPtus, lätt
igenkänd på de stora över pannan samman-
Stora fladdermus i vila.
— 697 —
— 698 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
